Genom att peka på de där borta och kalla dem inskränkta hindras man från att se sig själv i spegeln.

Maria Ferm

Sverigedemokraternas skandalfilmer där de uttalar rasistiska och sexistiska kommentarer har med all rätt skapat enorma reaktioner. I går uppdagades det också att riksdagsledamoten Lars Isovaara polisanmälts sedan han förolämpat en riksdagsvakt bara för att denne hade samma hudfärg/etnicitet som de personer Isovaara trott stulit hans väska tidigare under kvällen. Väskan hittades senare kvarglömd på krogen.

Om det inte är rasism att skuldbelägga en person för vad en helt annan person misstänks ha gjort på grund av att de har samma hudfärg/etnicitet – vad är då rasism?

Nu är det inte så enkelt som att Sverigedemokraternas partistöd kommer att minska bara för att rasismen klarläggs. En stor andel av Sverigedemokraternas väljare röstar inte på partiet trots att de är ett rasistiskt parti, utan på grund av det. Och människor med främlingsfientliga ideal är inte koncentrerade bara till Sverigedemokraterna. Den strukturella rasismen genomsyrar hela samhället.

Jag kommer från en liten, välmående kommun i Skåne som heter Vellinge. Den blev rikskänd 2009 när kommunen protesterade mot ett boende för ensamkommande barn. Öppen främlingsfientlighet uttrycktes av såväl kommunpolitiker som invånare. Vellinge blev symbolen för främlingsfientlighet. En kommun alla kunde peka på och förfäras åt. Kommunen alla kunde klappa sig på bröstet och ta avstånd ifrån.

Sjöbo, en annan skånsk kommun, som 1988 anordnade en lokal folkomröstning om flyktingmottagande, hade tidigare haft Vellinges roll. Folk kunde peka ut Sjöbo och säga att ”där är alla så rasistiska”. Och för inte så länge sedan tog Forserum över rollen som rikskänd rasistkommun. Somalier i kommunen hade fått utstå trakasserier och hot och vågade inte låta sina barn gå till skolan själva.

Det gjordes generaliseringar av invånarna i just den kommunen som rasister allihop och samtidigt osynliggjordes den strukturella rasism som genomsyrar hela vårt land. Genom att peka på de där borta och kalla dem inskränkta hindras man från att se sig själv i spegeln. Det är mycket mer bekvämt att hitta en syndabock än att rannsaka sig själv.

Men på samma sätt som det finns en risk med att tro att rasismen är koncentrerad till vissa kommuner eller vissa delar av landet är det farligt att tro att endast Sverigedemokraterna, eller deras väljare, är rasistiska. Vi missar i så fall att det finns en utbredd strukturell rasism och diskriminering i hela samhället.

Det finns också en risk med att tro att alla som röstar på Sverigedemokraterna gör det av rasistiska eller migrationspolitiska skäl. Vi riskerar då att missa att vi måste adressera de reella samhällsproblem som människor är oroade över, men felaktigt skyller på invandringen; som otrygghet, arbetslöshet och försämringar av välfärd och trygghetssystem. Och vi riskerar att missa det utanförskap vissa känner som är grunden för kritiken mot ”etablissemanget”.

Det största problemet med främlingsfientliga partier är inte att de existerar eller exakt vilket stöd de får i opinionsmätningen för dagen, utan att de riskerar att påverka sin omgivning i en främlingsfientlig riktning. Att deras verklighetsbeskrivning och problemformulering vinner mark. Att etablerade partier tar över politiken och retoriken och förändrar samhället i en främlingsfientlig riktning. Så har skett i många europeiska länder. Det har endast lett till att de främlingsfientliga kan ta ytterligare steg i en mer extrem riktning. Hela samhällsklimatet infekteras och blir kallare.

Detta är en utveckling som inte ska hända i Sverige. Vi ska gå en annan väg. Därför måste vi alla öppna ögonen och se att vardagsrasismen, främlingsfientligheten och att de föreställningar om den andre som det innefattar finns överallt. Både inom och utom Sverigedemokraterna. På skolor, på bussar, på gator och torg. Det bästa sättet att bemöta främlingsfientlighet är med mer solidaritet, mer demokrati och mer humanitet.

MARIA FERM (MP)

migrationspolitisk talesperson

Fler debattartiklar om SD: