I Sverige finns 100000 fritidsodlare. Att odla sin trädgård är en växande folkrörelse. Att odla sin egen mat är en växande trend som är bevisat bra för folkhälsan, individen och miljön.

Fritidsodlarnas stora kunnande om sådd, förökning och odling är ovärderlig för den biologiska mångfalden. Med intresse och engagemang håller de Sverige grönt, gott och blommande.

Men odlarna i Sverige är ingen homogen grupp. Att odla i Skåne är alls inte samma sak som att odla i Kiruna. Odlare i Sverige har därför ett stort behov av ett brett sortiment av växter och fröer anpassade för olika förutsättningar.

Amatörerna odlar gärna och ofta udda, gamla och speciella sorter. På så sätt bidrar de till att de grönsaker som ratats i den kommersiella odlingen, för att de inte uppfyller industriella krav, bevaras till eftervärlden. Vikten av bevarad mångfald har slagits fast hur många gånger som helst och Sverige har skrivit på en rad avtal som förbinder oss att göra vårt yttersta för just biologisk mångfald.

Det EU-direktiv om registrering av vissa grönsaksfröer som togs i november 2009 och som nu ska implementeras i den svenska lagstiftningen har som sitt yttersta syfte att bevara just mångfalden. Här har EU utarbetat riktlinjer som ska rädda en rad europeiska köksväxter kvar till eftervärlden.

Köksväxter som främst odlas av fritidsodlare, ska kunna registreras på ett enklare och billigare sätt än vad som är fallet med frön till mer kommersiellt gångbara sorter. Men problemet är att direktivet inte alls är anpassat efter nordiska förhållanden. På många sätt hotar det i stället vår mångfald. Direktivet är skrivet för betydligt större länder med helt andra klimatförutsättningar. Det kommer allvarligt att hota utbudet på den svenska frömarknaden.

Och som om inte det vore nog. I det svenska jordbruksverkets förslag om hur EU-direktivet ska införlivas i svensk lagstiftning, blir det ännu värre. Tyvärr. Bland annat ska kostnaden för registrering av dessa udda fröer bestämmas av varje enskilt medlemsland.

I Storbritannien, som har en frömarknad tio gånger större än den svenska, har myndigheterna bestämt att kostnaden ska ligga på 100 pund per sort. Man har också sagt att branschen har tre år på sig att till fullo införliva de nya direktiven. I Sverige menar Jordbruksverket att 3000 kronor i registreringsavgift och sedan en årsavgift på 2000 kronor är rimligt. Alltså 5000 kronor per frösort. Man menar också att alla frön måste vara godkända redan till årsskiftet för att få säljas under 2011.

Jag har talat med flera fröfirmor som alla berättar att inte ens den totala försäljningen av vissa av dessa fröer uppgår till 5000 kronor per år. Bland annat handlar det om fröer som invandrade fritidsodlare vill kunna köpa för att odla grönsaker från sina hemländer. Det är också fröer som köps av odlare som bor i norra Sverige och därför har speciella krav för att hinna få skörd i den korta svenska sommaren. Små marginaliserade grupper, som helt saknar kommersiellt värde för andra än några få små svenska fröfirmor.

Totalt handlar det om drygt 300 sorters grönsaker som hotas av utrotning. Man undrar ju stilla hur Jordbruksverket har tänkt försvara att detta är ett sätt att bevara biologisk mångfald.

Antalet svenska fröfirmor som erbjuder ett varierat och annorlunda utbud är litet. Det är små, familjeägda företag och de sysselsätter vardera högst ett tiotal personer och omsätter från ett par hundra tusen kronor upp till 10 miljoner. De besitter ett stort kunnande och lägger ner ett viktigt arbete på att hitta, importera och i vissa fall provodla grönsaksfröer anpassade till svenska förhållanden.

Med sitt arbete gör de livet rikare och mer spännande för många, många tusen fritidsodlare som vill kunna beställa en påse av en viss tomat som passar en regnig sommar, eller en rödkål som blir extra bra under ljusa nätter eller en gurka som mognar trots en kylig juli. Med sitt arbete bidrar de till att det genetiska under- laget växer, något som alla parter i hela Europa är överens om är viktigt.

Det är små firmor och små konsumenter – inte sällan ligger en order på runt hundralappen. Med det nya regelverket riskerar flera av dessa företag att försvinna. Jag frågar mig. Finns det någon, någonstans som har glädje av detta?

VIVEKA LJUNGSTRÖM

chefredaktör Allt om Trädgård