Förra veckan fattade humanistiska fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet beslut om att ställa in undervisningen i italienska. Förslaget var att undervisningen skulle ställas in i ytterligare ett antal språk men för dem väntar en fortsatt utdragen dödskamp där de antingen kommer att integreras med andra ämnen eller till slut få sin undervisning inställd.Humanistisk forskning har svårare än annan typ av forskning att få extern finansiering och kan därför inte bygga upp sin verksamhet kring en förväntan på att man kommer att ha externa medel.
Tobias Olausson och Thomas Hartvigsson.
Att något av språken skulle ta sig igenom helskinnade framstår som osannolikt då denna utveckling är en direkt konsekvens av den forsknings- och utbildningspolitik som regeringen bedriver. Det vi ser i Göteborg är ett förverkligande av den varning som tidigare utfärdats gällande ”småspråkens” framtid.
Universitetens uppgift är att bedriva forskning och utbildning i samspel med varandra. Utbildningen ska vara knuten till aktuell forskning och ska delvis syfta till att förse Sverige och världen med en ny generation forskare. För att man ska kunna bedriva en verksamhet av det här slaget så behöver man forskare som får möjlighet att både forska och att undervisa.
Humanistisk forskning har svårare än annan typ av forskning att få extern finansiering och kan därför inte bygga upp sin verksamhet kring en förväntan på att man kommer att ha externa medel. Det innebär att man i huvudsak får pengar för att bedriva sin verksamhet från staten via grundanslaget för forskning och utbildning. När det gäller grundanslaget för forskning fördelas en del av det enligt en schablon till universiteten baserat på hur många forskare lärosätet har och på hur mycket forskning dessa producerar. Inom universitet följer man sedan samma fördelningssystem även om man i Göteborg på såväl universitets- som fakultetsnivå försöker dämpa de effekter som denna forskningsmedelsfördelning skulle ha om den tillämpades rakt av för de discipliner som missgynnas av att en stor del av forskningsmedelsfördelningen baseras på prestation. För främmande språk har detta faktum historiskt gällt i än högre utsträckning än andra humanistiska ämnen.
Eftersom humanistisk forskning har svårare än andra typer av forskning att få finansiering för sin forskning utöver schablonanslag så innebär det att stora delar av verksamheten vid humanistisk fakultet är kraftigt beroende av de ekonomiska medel som man tilldelas för undervisning. I vissa ämnen är dessutom studentkullarna små vilket ger bräckliga ekonomiska förutsättningar för en hållbar verksamhet. Återigen är främmande språk hårt utsatta.
Ingen kan förneka vikten av att det finns många personer med god språklig såväl som kulturell förståelse i det globala samhället och det är möjligt för universitet och fakultet att skjuta till medel till ett ämne som man uppfattar som strategiskt viktigt men dessa medel kommer i så fall tas antingen från andra studenter eller från annan forskning. Humanistisk utbildning är ökänd för sina begränsade resurser och sin brist på lärarledd tid som en följd av en låg studentpeng. Likaså har humanistisk forskning som konstaterat ont om forskningsresurser och en sådan omfördelning skulle också innebära att man tar pengar från de områden som bidrar till högre prestationstilldelning med konsekvensen att man i sådana fall får ännu mindre medel att omfördela eftersom prestationstilldelningen då skulle minska ytterligare på sikt. Så oavsett vart pengarna kommer ifrån är det att ta från de fattiga för att ge till de ännu fattigare.
Det är givetvis, från regeringens synvinkel, upp till de enskilda lärosätena att själva bestämma hur de vill bedriva sin verksamhet men en sådan inställning kan inte motivera att man blundar för de incitament som den forsknings- och utbildningspolitik man driver ger. Det man kan se i Göteborg är på många sätt en anpassning till den finansieringsmodell som regeringen har beslutat om för högre utbildning. De mindre språken är sårbara och bevarandet av dem kommer att kosta de universitet som vill bevara dem om detta ens är möjligt.
TOBIAS OLAUSSON
vice ordförande, Göta studentkår
THOMAS HARTVIGSSON
ordförande Humanistsektionen, Göta studentkår, projektledare, Projekt Athena Göteborg
