Skatterna på arbete och kunskap i Sverige är för höga. På den punkten är det lätt att hålla med Per Bolund (MP) och Ulf Lindberg, Almega, när de kräver en översyn av dagens skattesystem ( Brännpunkt 24/4). Men sänkta skatter på ett område behöver inte per automatik leda till skattehöjningar på andra områden. Förslaget på höjd moms och ökad miljöbeskattning är en direkt farlig väg att gå om målet är en dynamisk ekonomi.

Idén om att växla en skatt mot en annan är inte ny. Redan i början av 2000-talet drev Göran Persson, aktivt uppbackad av Miljöpartiet, fram en grön skatteväxling. Samtidigt som kostnaderna för bensin, dieselolja och elektricitet ökade, fick de svenska skattebetalarna högre grundavdrag i sin självdeklaration.

Per Bolund och Ulf Lindberg vill nu fortsätta på den inslagna vägen. I debattartikeln föreslår de att sänkta skatter på arbete ska kompenseras av höjd moms och ökade miljöskatter. Utgångspunkten för förslaget är tjänstesektorns växande betydelse för Sveriges ekonomi. Över 50 procent av Sveriges sysselsättning finns i dag i den privata tjänstesektorn, får läsaren veta.

Det stämmer visserligen. Men tjänstesektorn är inte särskilt ny. Redan för femtio år sedan, under The Beatles glada dagar, var mer än 40 procent av svenskarna sysselsatta i tjänstesektorn. Sektorn är inte heller ensam om att skapa arbete och tillväxt. Sveriges stora verkstadsföretag står fortfarande för den största delen av Sveriges export.

Ska Sveriges ekonomi utvecklas framöver måste straffbeskattningen på arbete bort. Utbildning måste löna sig mer, särskilt i en tid när både kapital och människor rör sig. Genom sänkta skatter kan medborgarna också ges utrymme att öka sitt sparande, pengar som kommer att spela en avgörande roll för framväxten av mer riskvilligt privat kapital.

Men istället för att låta en sänkning vara en sänkning, vill Per Bolund och Ulf Lindberg motverka effekten genom att höja andra skatter. Förslaget de presenterar är en avancerad omfördelningsmodell där den höga skatten på arbete ska växlas in mot högre momssatser och miljöskatter, som även de är höga i ett internationellt perspektiv. Det är inget recept för att öka dynamiken i svensk ekonomi.

Först och främst är skattebaserna av olika storleksrang. Skatten på arbete står för mer än hälften av de samlade skatteintäkterna, medan miljö- och energiskatterna utgör 5 procent. En höjning av miljöskatterna till den nivå som skulle krävas för att kompensera för en sänkning av exempelvis arbetsgivaravgiften är omöjlig att åstadkomma utan att samtidigt riskera Sveriges konkurrenskraft. Det är i sammanhanget värt att påminna om ett generellt problem med miljöskatter. I samma stund som företagen som är föremål för beskattningen anpassar sig till regelverken, minskar eller försvinner också skatteintäkterna.

En höjning av momsen på livsmedel skulle också få oönskade effekter. I teorin går det att föreställa sig att en halvering av den statliga inkomstskatten skulle kunna finansieras genom att man inför en enhetlig moms på 25 procent. Men eftersom den största delen av pengarna skulle komma från kraftigt höjda priser på livsmedel, uppskattningsvis cirka 20 miljarder kronor, torde de fördelningspolitiska effekterna gå stick i stäv med samtliga riksdagspartiers etablerade position.

Man bör också ifrågasätta tesen att tjänster alltid är mer miljövänliga än produkter. Är det verkligen bättre för miljön att hyra in städhjälp än att köpa en mer bränslesnål bil? Är det bättre att stå kvar med en gammal fabrik och istället anställa mer personal? Det är trots allt produkter som bränslesnåla bilar och nya kapitalvaror, till exempel maskiner i industrin och bergvärmepannor i hemmet, som stegvis minskar utsläppen i Sverige i kombination med en god och koldioxidfri elförsörjning.

Sverige behöver lägre skatter på arbete och utbildning. I det delar vi Per Bolunds och Ulf Lindbergs åsikt. Men att ge sken av att detta är möjligt att uppnå genom att kohandla med olika skatter är att göra svensk ekonomi en björntjänst.

LYDIAH WÅLSTEN

projektledare Miljö, tillväxt och konsumtion

PHILIP LERULF

projektledare Folkkapitalism, på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro