Fredrik Lundh Sammeli (S) har läst min artikel slarvigt, och verkar inte heller veta vad begreppet disponibel inkomst innebär. Hela hans svar andas en kraftig frustration över att jobbskatteavdraget faktiskt kan ha positiva effekter för att minska fattigdomen bland de svenska låginkomsttagarna.

Det jag påpekar i artikeln, och som grundas på rapporten från Riksdagens utredningstjänst, är att andelen barn som lever i familjer med en disponibel inkomst som ligger under gränsen för försörjningsstöd glädjande nog verkar ha minskat tack vare jobbskatteavdraget. Tycker inte Lundh Sammeli att det är positivt?

Påståendet från Lundh Sammeli att jag och Moderaterna inte vill erkänna att det finns fattiga barn är ett riktigt lågvattenmärke i debatten. Särskilt med tanke på att jag faktiskt ägnade större delen av min artikel just åt att markera hur prioriterad frågan om minskad fattigdom är för Moderaterna och alliansen. Det var ju just kampen mot utanförskapet, och för att även de med lite lägre inkomster ska kunna leva på sin lön, som var alliansens valvinnade linje i valen både 2006 och 2010.

Jobbskatteavdraget har minskat låginkomsttagarnas skatt med upp till 25 procent. Det är sannolikt den viktigaste inkomstförstärkningen för dessa löntagargrupper på decennier, och långt mer än vad något löneavtal någonsin gett. Detaljsiffror i rapporter och utredningar kan alltid diskuteras och ifrågasättas, men bakom alla siffror finns faktiskt människor av kött och blod.

Jag har träffat dem personligen vid mina besök i den svenska verkligheten. Vårdbiträdena, barnskötarna och butiksbiträdena, löntagare med låga löner, som spontant berättat för mig hur jobbskatteavdraget gett dem den största inkomstförstärkning de någonsin fått under hela sin yrkeskarriär. När man hör sådant som ansvarig politiker värmer det ända in i själen.

Socialdemokraterna däremot gick till val 2010 på att höja skatten för låginkomsttagarna. Om Fredrik Lundh Sammeli och hans parti fortfarande inte förstår att extremt höga skatter för dem med låga löner ökar fattigdomen finns det nog inte mycket hopp för Socialdemokraterna.

JAN ERICSON (M)

riksdagsledamot