I dag är regeringen splittrad och Sveriges röst för fred har tystnat.

I dag debatteras Sveriges utrikespolitik i riksdagen. I en av de mest aktuella frågorna står den borgerliga regeringen djupt splittrad.

Vi är tydliga – det är hög tid att Sverige erkänner Palestina. I dag har utrikesminister Carl Bildt möjlighet att ge besked om regeringens position.

Konflikten mellan Israel och Palestina är nu inne på sitt åttonde decennium. Gång på gång krossas drömmen om två fria, livskraftiga och demokratiska stater som lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Både Israels och Palestinas befolkning har rätt till frihet och ett tryggt liv. Stridigheterna och fattigdomen har drabbat befolkningen hårt. Alla har ett ansvar att avstå från våld och inleda förhandlingar. Israel som den starkaste parten har ett särskilt stort ansvar. Ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem samt ockupationen och blockaden av Gaza måste upphöra för att en varaktig fred ska uppnås.

Den palestinske presidenten Abbas betonade under 2011 att han ville se fredsförhandlingar med Israel. Länge fanns ett palestinskt krav på att bosättningspolitiken skulle upphöra innan förhandlingar kunde inledas. Israel vägrade och godkände i stället fler illegala bosättningar. Så sent som i oktober godkändes 1100 nya bostäder i Gilo som ligger i östra Jerusalem. Det var bara ett i raden av beslut som riskerar att för alltid omöjliggöra en tvåstadslösning och ett fredsavtal.

President Abbas accepterade trots allt förhandlingar om en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser. För detta har den palestinske presidenten starkt stöd i FN:s resolutioner, av EU och av den amerikanske presidenten Barack Obama.

En lösning och ett fredsavtal kommer i slutändan bygga på att alla berörda parter respekterar folkrätten, FN:s resolutioner och rätten till en fredlig samexistens.

Krigen i Gaza och Libanon har visat att militärt våld inte är en lösning. Endast diplomatiska fredsförhandlingar där alla relevanta parter deltar kan leda till en hållbar lösning som både ger fred och säkerhet. Det är därför viktigare än någonsin att det internationella samfundet agerar.

Sverige ska bidra till en öppen dialog och vi ska använda vår röst i FN. I dag är regeringen splittrad och Sveriges röst för fred har tystnat. Sverige ska vara en stark röst för fred, frihet och försoning i Europa och i världen. Demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska utgöra vår utrikespolitik. Dessa hörnstenar har tyvärr hittills vägt lätt när regeringen gör sin bedömning om man ska godkänna Palestinas rätt till sin mark.

Frågan om ett palestinskt medlemskap i FN är aktuell och kommer att avgöras i närtid. Folkrättsligt finns tre huvudsakliga kriterier som ska vara uppfyllda för att ett erkännande ska kunna göras. I stora drag handlar dessa kriterier om att det ska finnas ett territorium, en befolkning och en regering som har kontroll. De två första kriterierna är uppfyllda och trots den långvariga israeliska ockupationen anser nu FN:s koordinator att palestinierna har möjligheter att uppfylla kontrollkriteriet. Dessutom anser internationella valutafonden IMF att den palestinska myndigheten är fullt kapabel att hantera ekonomin som en oberoende stat. Att neka palestinierna stöd för ett erkännande innebär att beslutsrätten om ett fritt Palestina ges till ockupationsmakten, vilket vore ett orimligt förhållningssätt från svensk sida.

Trots att konflikten i Mellanöstern är en av de viktigaste som FN har att hantera, saknar den svenska regeringen ett klart besked om hur Sverige kommer att rösta i FN:s generalförsamling.

Under hösten röstade regeringen dessutom oväntat och som enda nordiskt land nej till ett palestinskt medlemskap i FN-organet Unesco. Av de stater som deltog i omröstningen röstade 107 ja, 52 avstod och endast 14 röstade nej. Sveriges nej sände mycket förvirrande signaler, inte minst i Mellanöstern. Ytterligare ett nej i FN:s generalförsamling skulle skada Sveriges anseende än mer, och minska vår möjlighet att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern.

Att som regeringen hänvisa till de avstannade fredsförhandlingarna är i detta läge tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar dessa. Ett erkännande av Palestina och medlemskap i FN är inget alternativ till fredsförhandlingar. Tvärtom kan fredsförhandlingar efter ett erkännande ske mellan två erkända stater.

Regeringens hållning innebär i praktiken att Israel ges beslutsrätt över när Palestina ska bli en fri och självständig stat. Detta är en orimlig politik som inte leder till fred eller trygghet, varken för israeler eller för palestinier. Vi kräver att regeringen klargör att Sverige kommer att rösta för ett medlemskap för Palestina i FN och att den därefter skyndsamt förbereder ett svenskt erkännande av staten Palestina.

STEFAN LÖFVEN (S)

partiledare

ÅSA ROMSON (MP)

språkrör

GUSTAV FRIDOLIN (MP)

språkrör

JONAS SJÖSTEDT (V)

partiledare

URBAN AHLIN (S)

utrikespolitisk talesperson

BODIL CEBALLOS (MP)

utrikespolitisk talesperson

HANS LINDE (V)

utrikespolitisk talesperson