Det sägs ofta att Sverige har en solidarisk sjukvård, vilket vi är stolta över. En trygghet, i den händelse att man skulle råka bli sjuk. Men solidariteten brister ibland. Mer än 150 000 svenskar behandlas idag med blodförtunnande läkemedel av typen vitamin K-antagonister. Av dessa är det mest använda idag warfarin, till exempel Waran. De är effektiva läkemedel mot blodproppar och stroke som räddar liv. Ändå visar undersökning efter undersökning att bara hälften av alla med förmaksflimmer får denna behandling.
Waran förebygger blodproppar genom att minska blodets förmåga att levra sig, så kallad blodförtunning. Denna effekt medför samtidigt en ökad risk för akuta blödningar, vilket gör att många patienter är rädda för Waran. Det är av avgörande betydelse att patienterna regelbundet kontrollerar blodets förmåga att levra sig. Patienter som får Waran tvingas därför att gå på kontroller, ofta flera gånger i månaden.
Täta kontroller upplevs ofta som krångliga och besvärande, vilket kan vara ett skäl till att vi har många patienter som avstår från behandlingen. Ett sätt att lösa detta problem är genom självtestning. Sedan 15 år finns i Sverige en mätare för hemmabruk som linnebär att patienten själv kontrollerar att Warandosen är rätt inställd. Ökad självtestning skulle kunna göra det möjligt för fler att behandlas mot blodproppar, fler skulle få bättre kontroll över sin medicinering och färre skulle drabbas av stroke eller allvarlig blödning i onödan.
Problemet är att landstingen hittills, för att spara pengar på kort sikt, inte tillhandahåller mätaren som ett hjälpmedel. Självtestning har kommit mycket längre i andra länder. I dag självtestar sig cirka 1000 patienter i Sverige medan över 5000 deltar i självtestningsprogram i Danmark. Detta möjliggörs genom att patienterna får låna mätaren av sjukvården.
Experterna i SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, menar att självtestning skulle vara lämpligt för 10-20 procent av alla patienter med Waran och liknande blodförtunnande läkemedel. Detta motsvarar mellan 16000 och 32000 patienter i Sverige idag.
Att låta fler patienter självtesta i hemmet skulle sannolikt vara hälsoekonomiskt effektivt, samhället skulle kunna spara pengar bland annat genom att det skulle behövas färre besök i vården för provtagning. Ökad trygghet, frihet, självständighet och delaktighet i sin egen behandling är fördelar som patienter lyfter fram. Andra patientgrupper får redan motsvarande utrustning. Diabetiker får insulinpumpar. Astmatiker får inhalatorer.
De som idag har möjlighet att självtesta är personer som har råd att köpa ett instrument själva, har god tillgång till information och kontakter, och som har turen att bo i ett av de elva landsting där det finns sjuksköterskor och läkare som erbjuder utbildning i självtestning. Mätaren kostar cirka 6000 kronor.
Det finns två skäl till att självtestning hittills inte tillhandahållits som ett hjälpmedel. För det första har landstingen tidigare velat vänta på att nya mediciner mot stroke ska bli tillgängliga och delvis ersätta Waran, och har därför inte satsat på självtestning. Nu är emellertid kunskapsläget ett annat än för några år sedan. De nya läkemedlen håller på att införas men det har samtidigt gjorts klart att Waran kommer att vara kvar som förstahandsalternativ för de flesta patienter med förmaksflimmer.
För det andra är mätaren för hållbar. Den går inte sönder tillräckligt snabbt för att räknas som förbrukningsvara. Detta är motsägelsefullt eftersom kostnaden för en hållbar mätare kan slås ut på många år vilket i andra sammanhang brukar ses som en fördel. Det kan knappast vara tanken med hjälpmedelssystemet att aktivt motarbeta produkter med hög kvalitet och lång hållbarhet.
Det är glädjande att flera av de landsting som hittills inte erbjudit utbildning i självtestning på senare tid visat ett ökat intresse för detta. Men fortfarande tillhandahåller inget landsting mätaren som hjälpmedel. I Stockholm har man emellertid påbörjat en utredning som ska presenteras för politikerna i januari.
Det är på tiden att hjärtsjuka ges samma förutsättningar till ett friskt liv som diabetiker och astmatiker. Landstingen måste nu se till att mätarna blir tillgängliga som hjälpmedel för de patienter som har behov av detta, och att vården får resurser för utbildning av patienter i självtestning. Det tjänar alla på!
INGER ROS
ordförande, Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund
KURT BOMAN
professor, överläkare, medicin-geriatrik-kliniken, Skellefteå lasarett
THOMAS LINDAHL
professor, överläkare, klinisk kemi, Universitetssjukhuset i Linköping
MÅRTEN ROSENQVIST
professor, överläkare, kardiologiska kliniken, Södersjukhuset
LENNART STIGENDAL
överläkare, koagulationscentrum, sektionen för hematologi och koagulation, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
PETER SVENSSON
överläkare, koagulationscentrum, Skånes universitetssjukhus.
