Den borgerliga regeringen vill med lika mycket kraft som en socialdemokratisk planera våra liv, ta hand om oss och diktera lösningar på alla våra problem. Ett av de tydligaste exemplen på detta är skolfrågan där Jan Björklunds frihetsinskränkande och verklighetsfrånvända politik har fått råda de senaste åren. Vi menar att fokus för reformer av skolväsendet bör ligga på att involvera individer och elever i deras egen situation och att vi på så sätt kommer förbättra den svenska skolan.

Som utbildningsminister har Björklund gång på gång satt högre krav på likriktning och försvårat för alternativa pedagogiska modeller. I den senaste skolreformen så cementeras gammeldags katederundervisning och många möjligheter för barn och ungdomar att själva styra sin utbildning försvinner. Samtidigt som trenden i världen är att fler och fler väljer att undervisa sina barn i hemmet med mycket goda resultat, har Björklund valt att helt förbjuda fenomenet.

Att Björklund lever i illusionen om att han bäst av alla i landet känner till alla elevers behov är beklagligt. Att han samtidigt kallar sig liberal är närmast löjeväckande, när det är tydligt att han inte bryr sig om elevens och individens frihet.

I alla länder där forskning genomförts, Kanada, Norge, Storbritannien och många fler, har slutsatserna varit entydiga. Hemundervisade barn lär sig minst lika mycket – ofta påtagligt mer. De faller inte efter i faktakunskaper, analysförmåga eller social kompetens utan klarar sig tvärtom bättre än sina kamrater.

Tidningen The Economist har nyligen med hjälp av bland annat PISA-undersökningar analyserat vilka skolsystem som klarar sig bäst resultatmässigt. Resultaten har entydigt visat att de system där lärare och enskilda skolor får störst inflytande över utbildningen fungerar allra bäst.

I en annan studie fann Lawrence Rudner vid University of Maryland att hemundervisade barn når i genomsnitt bättre skolresultat än barn som går i vanlig skola, till och med bättre än många av de bästa privatskolorna. Detta oberoende av föräldrarnas utbildningsnivå. De utvecklas socialt lika bra, eller bättre, jämfört med barn som går i skolan och är tryggare i sig själv och samhället. Som vuxna har de högre livskvalitet, och är mer engagerade i samhällslivet än de som gått i skola. Allt detta oberoende av föräldrarnas utbildning, den valda pedagogiska metoden och graden av insyn och kontroll.

Som liberal måste man ha som mål att individen ska få mer makt över sig själv. Som utbildningsminister måste målet vara att elever ska få en så god utbildning som möjligt. Att Jan Björklund gör tvärtom i båda fallen är minst sagt uppseendeväckande.

ALFRED ASKELJUNG

ordförande CUF Stureplan

BENJAMIN JUHLIN

språkrör Grön Ungdom i Stockholmsregionen

CASPIAN REHBINDER

Ung Liberal