I Rädda Barnens replik (SvD Brännpunkt 5/2) skriver Charlotte Petri Gornitzka och Gunnar Löfberg bland annat:
”Men en religion, kultur eller folkgrupp kan aldrig hållas ansvarig för övergrepp som begås av enskilda, även om det finns kulturella inslag.”
Det har aldrig varit aktuellt för oss att ställa en kultur eller en folkgrupp till svars för ett hedersrelaterat våldsdåd eller mord. Det är inte heller relevant eller juridiskt möjligt att väcka åtal mot någon religion.
Däremot vill vi åstadkomma förändring. Och det kan man bara göra genom att analysera, formulera och arbeta tillsammans för att förändra de religiösa, kulturella och traditionella krafter som skapar förtryck och hederskulturer.
Det är bara genom att analysera och försöka förstå varför saker sker som man kan åstadkomma förändring – oavsett om det gäller trafikolyckor, skadegörelse, hedersvåld eller alkoholmissbruk.
Hedersvåld finns inte i ett eget universum, det handlar inte om några isolerade företeelser. I en omfattande FN-rapport (Integration of The Human rights of women and the gender perspective) utpekas kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och hedersmord som några former av kulturellt förtryck.
Gornitzka och Löfberg skriver om lagar och praxis. Så här är det:
Lagar utgår från varje samhälles minsta gemensamma moral. I många länder där hederskulturer existerar finns det lagar som ger förmildrande omständigheter vid ett hedersmord.
Samma samhällen säger att kvinnor inte får rösta, köra bil, välja sin partner eller skilja sig. En del av dessa värderingar lever också i Sverige. Det måste Rädda Barnen ta med i sin analys.
Kulturer går att förändra – men det förutsätter relevant kunskap och en klarsynt analys. Vi hade önskat att Pernilla Uois forskning hade tillåtits bidra med ytterligare kunskap.
Rädda Barnen skriver att organisationen har distribuerat närmare 30000 exemplar av Överlevnadshandboken. Förhoppningsvis har böckerna hamnat i händerna på dem som boken var avsedd för – flickorna.
Men eftersom Rädda Barnen inte vågade ge böckerna direkt till flickorna vet vi inte säkert om det blev så. Risken är att böckerna ligger orörda på något lager.
Det finns inte någon kultur som är alltigenom god eller alltigenom ond. Men vi har alla ett gemensamt ansvar att se strukturer och mönster för att kunna åstadkomma förändring – oavsett var vi själva eller våra förfäder råkar vara födda. Rädda Barnen kan bättre.
Dilsa Demirbag-Sten
författare, journalist, styrelseledamot Riksteatern
Birgitta Englin
vd, Riksteatern
Michael Cocke
regissör, Elektras systrar
Lotta Fristorp
författare till Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder
Farnaz Arbabi
regissör och författare
