Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg skrev på Brännpunkt i går att HD har upphöjt berusning till en ursäkt och att rättsläget efter domen är oacceptabelt. Beskrivningen av vad domen innebär framstår som direkt missvisande och det är också svårt att se att domen kommer att leda till några mer påtagliga – än mindre oacceptabla – konsekvenser.
Först och främst bör noga betonas att avgörandet inte innebär annat än att den som inte har agerat uppsåtligt heller inte ska fällas för uppsåtligt brott. Detta framstår åtminstone för oss som helt rimligt.
En grundläggande förutsättning för straffrättsligt ansvar vid uppsåtsbrott är att man har agerat med någon sorts förståelse för vad man har gjort (det vill säga haft uppsåt). Den tidigare tolkningen av bestämmelsen om rus har inneburit att man har kunnat döma personer för uppsåtsbrott trots att de inte haft uppsåt. Att på detta sätt efterge kravet på uppsåt, alltså låtsas att uppsåt föreligger, utgör ett tydligt och klart avsteg från de grundläggande principer som den svenska straffrätten bygger på och kan ytterst komma i konflikt med Europakonventionen.
För det andra bör framhållas att problematiken aktualiseras endast i undatagsfall. I de allra flesta fall föreligger uppsåt trots rus och vid de flesta fall av allvarligare brott finns ett oaktsamhetsansvar att falla tillbaka på. Rusbestämmelsen har i själva verket tillämpats mycket sällan: domstolarna finner i regel att den som varit berusad har haft uppsåt (omdömeslöshet betyder inte alls att man saknar uppsåt). Författarnas kritik mot domen är således i flera avseenden överdriven. Det är varken på det sättet att självförvållad berusning upphöjs till en generell ursäkt eller att HD:s avgörande kan förväntas ändra praxis på något avgörande sätt.
Det kan också framhållas att det har funnits flera olika tolkningar av bestämmelsen – den tolkning som HD nu gör till sin är fullt förenlig med lagtexten och har också framförts som en möjlig tolkning inom rättsvetenskapen – och det har varit högst oklart hur långt man har kunnat dra undantaget. Vi skulle inte beteckna domen som en kupp utan som ett stort och välkommet steg i riktning mot ett rimligt rättsläge.
LÄS MER Brännpunkt Åtalad kan hävda fylla och gå fri
PETTER ASP
professor i straffrätt vid Stockholms universitet och innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur i rättsvetenskap
MAGNUS ULVÄNG
professor i straffrätt vid Uppsala universitet
