Thomas Quick (numera Sture Bergwall) dömdes 1997 för mordet nio år tidigare på den israeliska turisten Yenon Levi. Quick ansökte 2009 om resning. Som skäl för sin begäran om ny prövning angavs att Quick inte längre vidhöll sitt tidigare erkännande, att ett vittne ljugit i tingsrätten och att det fanns nya omständigheter som utgjorde synnerliga skäl för att pröva skuldfrågan på nytt. Svea hovrätt beviljade den 17 december 2009 resning i målet, vilket innebär att målet ska tas upp på nytt i tingsrätten.
Hovrättens motivering för att bevilja Quick resning ger mig anledning till några synpunkter trots att jag tidigare tänkt avstå från ytterligare kommentarer i ärendet.
Påståendena i resningsansökan om falsk utsaga av vittnet eller lagstridig rättstillämpning av domstolen vad gäller det mate- rial som lagts fram i rättegången har på goda grunder avfärdats av hovrätten. Hovrätten har där-emot ansett att det finns ”nya” omständigheter som väcker tvivel om Quicks skuld och att det därför finns synnerliga skäl för en ny prövning i tingsrätten (enligt den så kallade tilläggsregeln).
Kravet på ”synnerliga skäl” innebär att det endast är i speciella undantagsfall som resning kan komma ifråga. Hovrättspresidenten Wersäll underströk också detta i sina kommentarer efter beslutet.
Hovrätten har i sitt beslut påpekat att det är svårt att i efterhand göra en bedömning av de fakta och omständigheter som haft betydelse för tingsrättens fällande dom och att det inte ska göras någon ny bevisvärdering av den ursprungliga bevisningen. Hovrätten har också angett att Quicks återtagande av erkännandet inte i sig är grund för resning och att det generellt inte har framkommit något som tydligt kastar något nytt ljus över händelseförloppet.
Den helt övervägande delen av det som Quick gör gällande har enligt hovrätten inte någon direkt bevisbetydelse för gärningspåståendet. Hovrätten har också betonat att man måste vara försiktig med att dra slutsatser om vilken betydelse de ”nya” omständigheterna kan ha för bedömningen av Quicks uppgifter och att bevisvärdet av de ”nya” omständigheterna ska vägas mot styrkan i den ursprungliga bevisningen.
Mot bakgrund av vad hovrätten beskrivit som grunder för prövningen är resonemangen kring de ”nya” omständigheterna minst sagt förvånande. Jag kan inte se att hovrätten i nämnvärd grad beaktat sina egna angivna förutsättningar för bedömningen av resningsfrågan. Det kan enligt min mening starkt ifrågasättas om de ”nya” omständigheter som hovrätten lägger till grund för sitt beslut verkligen är av den digniteten i förhållande till bevisningen i tingsrätten att det finns synnerliga skäl att pröva skuldfrågan på nytt.
Den viktigaste ”nya” omständigheten i resningsärendet, näm- ligen Quicks återtagna erkännande, saknar rimligen egentligt bevisvärde mot bakgrund av vad som är känt om hans psykiska särart och de skäl som anförts som förklaring till hans ändrade inställning.
Bevisvärdet hos de ”nya” omständigheter som enligt hovrätten motiverar resning är enligt min mening redan i sig mycket blygsamt. Sett i relation till tingsrättens underlag framstår dessa omständigheter som helt otillräckliga för hovrättens bedömning att det finns synnerliga skäl för en ny prövning.
Det är inte möjligt att inom ramen för ett debattinlägg mer fullständigt redogöra för bevisningen i målet. Något kan dock sägas. Den bevisning som över-tygade tingsrätten om Quicks skuld bygger på att Quick kunnat lämna detaljinformation som väl överensstämmer med offrets skador och vad som framkommit vid den tekniska undersökningen av fyndplatsen. Detaljer som Quick uppgett beträffande offrets klädsel är också av betydelse. Quicks kännedom om var offret återfunnits och förhållandena på platsen har också betydande bevisvärde.
Hovrättens resonemang ger som jag ser det en skev bild av de ”nya” omständigheternas betydelse för bevisläget i målet. Kan det vara så att hovrätten utgått från vad parterna anfört och inte djupdykt i utredningsmaterialet?
Kan det också vara så att hovrätten tagit intryck av den omfattande massmediala kampanjen mot Quickdomarna och tillämpat resningsreglerna alltför liberalt? Hovrättens ställningstagande innebär enligt min uppfattning ett allvarligt avsteg från kravet på hållbart sakligt underlag för resning. Redan misstanken om att hovrätten tänjt på regelsystemet skadar tilltron till rätts- väsendet.
Varför inte låta Högsta domstolen pröva resningsfrågan? En sådan prövning skulle klargöra gränserna för möjligheten till ny prövning av lagakraftvunna domar och ge bra vägledning för hur bedömningen ska ske i de aviserade nya resningsfallen beträffande Quick.
För det fall att det slutligen blir en ny prövning i Levy-fallet finns en del att vinna. Det ges då tillfälle att återigen visa att tingsrättens fällande dom mot Quick hade mycket goda skäl för sig. Detta förutsätter att åklagaren agerar kraftfullt. Bevisningen måste bli så fullödig som möjlig, vilket också innebär att ny och för Quick belastande bevisning tillförs målet. Sådan finns delvis redan tillgänglig. Allt annat skulle med rätta kunna kritiseras som en besvärande svaghet hos rättsväsendet.
Det är lätt att förstå varför Quicks ombud och vissa kritiker av Quick-utredningarna helst ser att åklagarsidan väljer en bekvämlighetslösning och avstår från att fullfölja åtalet.
CHRISTER VAN DER KWAST
pensionerad överåklagare, åklagare i Quick-rättegångarna
