Alltsedan idén om demokrati och människors lika värde föddes, har dess opponenter attackerat den kraftigt. De har använt sig av filosofiska argument och sagt att en härskande klass, elit eller ras ska styra, att förändringar som leder till mer frihet, politisk jämlikhet och folkstyre är av ondo, och att människan inte är ett ändamål, det är staten eller nationen. Men mer än av argumentation har demokratins fiender, oavsett vilken ism de har kallat sig, använt sig av systematisk propaganda, lögn, manipulering och våld för att uppnå sitt främsta mål: Krossa demokratin.

Massakern i Norge är inget annat än just en sådan brutal attack mot demokratin. Det norska samhället delar en idé om att liberala, legitimia, toleranta och demokratiska politiska system är önskvärda i sig, både hemma i Norge som i hela världen. Majoriteten av befolkningen delar uppfattningen att demokrati är ett system som visat sig överlägset andra, både när det gäller dess skydd av individens rättigheter, organiseringen av samhället och de spelregler som kräver deltagande och ansvar från medborgare och makthavare.

Den drivande idén är att människan står i centrum och det spelar ingen roll om du är född i Bagdad eller Oslo, om du är muslim eller kristen, man eller kvinna, höger eller vänster, homosexuell eller inte. Det är ett samhälle som försöker ge alla sina medlemmar, alla enskilda individer, den bästa möjliga förutsättningen att leva ett liv i värdighet och förverkliga sina drömmar. Inget annat politiskt system har visat sig klara av den uppgiften bättre än demokratin.

Historien har dock visat oss att demokratins opponenter gör motstånd mot denna idé. Högerextremismen som gärningsmannen Anders Behring Breivik tillhör är en av de ismer som attackerat demokratin hårdast och med våld. Varför har man gjort det? Vilket samhälle vill man ha istället?

Historien har visat oss att demokratins motståndare delar några grundläggande tankar. De hatar demokrati för att de inte tror på människans intellekt, hennes godhet, hennes fria vilja och alla människors lika värde. De hatar demokratin för att de har mest att förlora på ett system där det inte finns en härskarklass, en elit eller en ”överlägsen ras” som favoriseras och som slipper stå till svars för sina handlingar.

De hatar demokratin för att de tror att de ser människan enbart som ett medel för att uppnå ett mål, ett ”högre gyllene” samhälle som bara eliten kan förstå. Därför kan människor offras i kampen att uppnå politiska mål. De hatar demokrati för att de tror att det är fullt legitimt att bruka sig av lögner, manipulering och våld för att uppnå sina mål. Därför är våld, snarare än argument, anti-deomkraternas favorit metod.

Det samhälle dessa anti-demokrater vill leda oss till är byggd på populism, anti-intellektualism, och intolerans. Det är ett samhälle där människor inte längre ses som individer. De betraktas som grupper, med en distinkt, annorlunda och förutbestämt beteende. Det är ett samhälle som tilldelar dessa grupper fasta egenskaper. Vissa kallas för goda och andra för onda. De onda pekas ut genom lögner och propaganda som orsaken till all elände. Dessa lögner blir anti-demokraternas kort när de går till val. Och det är exakt vad högerpopulistiska och främlingsfientliga partier i Europa har använt sig för att vinna val under de senaste åren. Hatet som dessa partier känner mot demokratins idéer är lika stor som deras vilja att döda allt som heter intellekt, åsiktsfrihet och människovärde.

Vi som lever i Europas demokratiska samhällen står inför ett viktigt val. Det är valet att blunda inför denna hot mot demokratin eller valet att försvara den. Jag är övertygad att demokratin klarar dessa attacker och blir ännu starkare. Men den tragedi som har inträffat i Norge, kommer alltid att vara ett öppet sår.

Salam Karam

journalist