I september löpte den israeliska regeringens ”frysning” av byggnationen på ockuperat område ut och de direkta fredsförhandlingarna med palestinierna bröt samman. Sedan dess har omvärlden med USA i spetsen försökt förmå Israel att införa ett nytt stopp för utvidgningen av de illegala bosättningarna i syfte att skaka liv i fredsprocessen. För en tid sedan erbjöd president Obama Israel ett paket innehållande långtgående diplomatiska löften samt, enligt uppgifter, stridsflygplan till ett värde av 20 miljarder kronor. Detta mot att Iisrael skulle respektera folkrätten i 90 dagar och inte bygga i bosättningarna under denna tid.

Den internationella humanitära rätten, även kallat krigets lagar, är det regelsystem som stater har kommit överens om för att skydda människor och begränsa mänskligt lidande under väpnade konflikter. Enligt detta regelverk är det bland annat förbjudet att förflytta sin egen civilbefolkning till ockuperat område. Det är svårt att tänka sig ett tydligare tecken på hur låg status detta regelverk har inom dagens politik än det amerikanska erbjudandet till Israel.

Trots det sockrade amerikanska erbjudandet har den israeliska regeringen vägrat upphöra med koloniseringen och i dagarna kom så det förvånande och djupt beklagliga beskedet att USA och president Obama överger försöken att få Israel att sluta bygga i bosättningarna. Samtidigt har EU, FN och USA i skarpa ordalag kritiserat den israeliska regeringens position. För vilken gång i ordningen?

Under tiden som europeiska och amerikanska diplomater försöker hitta lämpliga formuleringar till sina pressmeddelanden fortsätter Israel koloniseringen av ockuperad palestinsk mark. Sedan ”frysningen” löpte ut för snart fyra månader sedan har knappt 2000 bostäder börjat byggas och ytterligare drygt 1000 husgrunder har anlagts. Den israeliska regeringen har godkänt planer för ytterligare 2500 bostäder varav en stor del i östra Jerusalem. Men faktum är att koloniseringen aldrig upphörde under den tidigare så kallade ”frysningen” heller. Det är väl känt att tusentals bostäder byggdes på ockuperat område under denna period.

Det internationella samfundet, inklusive USA, är enigt om att de israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt. Det internationella samfundet är enigt om att bosättningarna utgör ett stort hinder för en fredlig lösning på konflikten. Decennier har förflutit och omvärldens position har varit densamma. Men bosättningarna har växt kontinuerligt trots alla fördömanden. Sedan Osloprocessen och fredsförhandlingarna inleddes på allvar 1993 har antalet bosättare fördubblats, från 250000 till en halv miljon idag.

Världens ledare är väl medvetna om att israeliska bosättare och palestinier på Västbanken lyder under olika lagar och att bosättningarna har gett upphov till ett system där en persons rättigheter bestäms utifrån dennes nationella identitet. Rätten till lika behandling utgör ett av grundfundamenten inom FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. FN:s kontor för humanitärt bistånd menar att det råder en ”institutionaliserad diskriminering” på Västbanken. Bosättningarna påverkar direkt eller indirekt hela Västbankens befolkning och begränsar kraftigt palestiniers rörelsefrihet. Otaliga rapporter har under åren beskrivit hur israeliska bosättare begår brott mot den palestinska civilbefolkningen.

Settler Watch visade nyligen flera timmar film på Kulturhuset i Stockholm, filmat av palestinier med kameror de fått av den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem. Bilderna är tydliga: misshandel, psykisk terror och nedbrända olivlundar är vardag för många palestinier. Många filmer visar hur israelisk polis och militär passivt tittar på när den palestinska civilbefolkningen utsätts för brott. Dessa bilder lämnar inget tolkningsutrymme: våldet är statligt sanktionerat. Detta faktum understöds av statliga israeliska rapporter som vittnar om rättsväsendets och statens misslyckande att stävja brotten.

I 43 år har omvärlden kritiserat Israels bosättningspolitik. Under tiden har koloniseringen av ockuperat område fortsatt. Många menar att det internationella samfundet förhållit sig för passivt och måste gå från ord till handling. Vi menar att så redan skett, men på ett häpnadsväckande vis.

För trots de uppenbara brotten mot den internationella rätten har Israel bland annat belönats med ett ekonomiskt fördelaktigt associeringsavtal med EU. Det uppgraderades så sent som i december 2008. I maj i år bidrog den svenska regeringen aktivt till att rösta in Israel i den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Det amerikanska erbjudandet om stridsflygplan samt löfte om att använda sitt veto mot alla Israel-kritiska resolutioner i FN:s säkerhetsråd följde därför en logisk trend av belöningar till en stat som kontinuerligt bryter mot folkrätten.

Ingenting tyder på att den politik som Sverige och EU för kommer att bära någon annan frukt än utvidgade bosättningar, minskade chanser för en tvåstatslösning och ett urholkat förtroende för den internationella rätten. Settler Watch kräver att Sverige och EU omprövar sin israelpolitik och slutar belöna Israel för sina folkrättsbrott. Allt ekonomiskt samarbete måste villkoras och kopplas till hur landet efterlever internationell rätt och respekterar mänskliga rättigheter. Om så inte sker, bör avtalen rivas. Israel är beroende av stöd från EU och USA. En mer hårdför linje mot Israel kan skapa nödvändigt politiskt utrymme för de mer moderata krafterna som finns i landet och åstadkomma ett nödvändigt byggnationsstopp.

Sven Lindqvist skriver: Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna. Har ni det Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Catherine Ashton?

JOHANNES MOSSKIN

OLLE SVAHN

Settler Watch