Aron Modig

Hårda straff brukar utmålas som gammaldags och mossigt. Men det enda som är förlegat är en låt-gå-attityd mot våldsverkare.

Aron Modig

På måndagskvällen var det dags igen. En bil sattes i brand i närheten av en skola i Rinkeby. När polis och räddningstjänst kom till platsen möttes de av stenkastning från ett 20-tal ungdomar. En elvaårig pojke, som inte hade någonting med upploppet att göra, skadades i ögat och fick föras till sjukhus ( SvD 1/10).

Tidigare i september tvingades en polispatrull i samma Stockholmsförort att använda pepparsprej och kalla på förstärkning då de angreps av ett antal stenkastande ungdomar. Vad polisen hade ställt till med för att förtjäna detta? De hade stannat en bil för kontroll. Det har rapporterats om liknande historier vid flera tillfällen under våren och sommaren, också i förorter till Göteborg och Malmö.

Dessa händelser har alla utförts av en liten grupp ligister, ofta unga sådana, som fattat aktiva val om att sätta sig över lagen i syfte att terrorisera sin omgivning, samhället och vanligt folk. Det är minst sagt märkligt att reaktionerna från politiskt håll i alla dessa fall varit så klena. Knappast några offentliga fördömanden. Inga förslag om att förstärka ordningsmakten på plats i förorten. Och inte heller några besked om reformer på de sönderreglerade arbets- och bostadsmarknaderna.

Att ett fåtal kriminella förstör livet för alla de skötsamma människor och familjer som lever i närheten är förstås varken hållbart eller acceptabelt. Statens absoluta huvuduppgift är att upprätthålla lag och ordning samt garantera medborgarnas trygghet. Att staten lyckas med denna uppgift är en förutsättning för att medborgarna ska ha förtroende för den demokratiska rättsstaten och det civiliserade samhället. Det är ett villkor för att samhället överhuvudtaget ska fungera.

Polisen måste därför få ta till de medel som krävs för att upprätthålla ordningen. Varför inte kraftsamla med särskilda polisinsatser i de allra oroligaste områdena? Verkligheten är sådan att det ibland är nödvändigt med hårda tag och statens signal till våldsverkarna måste vara tydlig: Det lönar sig aldrig att begå brott eller att utmana rättsstaten!

Hårda straff och nolltollerans brukar utmålas som gammaldags och mossigt. Men det enda som är förlegat är en låt-gå-attityd mot våldsverkare. Hårda tag är receptet för att lösa situationen här och nu. Långsiktigt handlar det om att bygga förutsättningar för ett starkt civilsamhälle, stabila familjer och en skola med ordning och reda. Rent generellt en värdebaserad politik som säkerställer en hög respekt för medmänniskor. Där till behöver vi systemskiften i politiska kärnområden som arbetsmarknads- och bostadspolitiken, som fortfarande styrs av 1970-talets politiska dogmer. Detta är i grunden det enda recept som långsiktigt kan lösa ligistproblematiken i förorterna.

Som ung kristdemokrat tar jag ansvar för att bilda opinion för detta. Men mitt tydliga budskap till de kriminella ungdomarna i Rinkeby och andra förorter är också: skaffa er ett liv! Det kanske låter hårt, men tro mig, ingen annan kommer att göra det åt er. Sluta upp med att hindra polisen från att göra sitt jobb, sköt er i skolan, gör era läxor, engagera er i en ideell förening och ta hand om era nära och kära. Hjälp till att bygga upp samhället istället för att förstöra det.

Om vi vill få ordning i våra förorter är det ett återupprättat personligt ansvarstagande, goda värderingar och en mer marknadsorienterad politik som måste till!

ARON MODIG

förbundsordförande KDU

Tidigare debattartiklar om förorten: