I dag minns människor runtom i Sverige och i världen, offren för den systematiserade nazistiska terrorn i Europa under 1930- och 40-talen. Förintelsens minnesdag erbjuder för många en stund för eftertanke, en dag då medmänsklighet och respekt får vara i fokus. Historien måste få förbli historia, men det är otroligt viktigt att människor fortfarande minns hatets, rasismens och förtryckets effekter. Att glömma kan få fasansfulla resultat och den eftertanke som minnesdagen erbjuder är livsviktig än i dag för Förintelsens offer, och för oss här och nu.

Men det är ändå tydligt att historien inte lärt oss tillräckligt om rasismens ödesdigra konsekvenser. Det som nu händer på många håll i Europa är knappast något som signalerar eftertanke, medmänsklighet och respekt. Till exempel är förföljelsen av romer i flera av Östeuropas länder ett systematiskt förtryck och en ständig inskränkning av de mänskliga rättigheterna. Denna sociala exkludering är i mångt och mycket ett ständigt pågående brott mot internationell rätt, som tillåts fortgå utan skarpa reaktioner från omvärlden. EU gör för lite, FN gör för lite, och de människor som utsätts för detta systematiska förtryck lämnas till att föra sin kamp för sina mänskliga rättigheter själva.

För ett decennium sedan startade Forum för levande historia kampanjen ”om detta må ni berätta” – en kampanj som uppmanade ungdomar i Sverige att inte glömma bort historieböckernas berättelser om nazismens övergrepp mot mänskligheten. Många av våra medlemmar tog redan då åt sig av det budskapet och det är därför vi skriver denna artikel. Vi har något att berätta, för Sverige tycks redan ha glömt.

Allt oftare målas misslyckandet med att integrera ”invandrarna” upp som ett grundläggande problem i det svenska samhället. Oavsett hur man argumenterar för problembilden, så står den ”misslyckande integrationen” i centrum för debatten. Den som oftast och tydligast tar dessa ord i sin mun är Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som ständigt propagerar om ”den misslyckande integrationen och det mångkulturella experimentet”.

Men liknande problembilder målas också upp av de etablerade partiernas företrädare.

Trots att det finns stora skillnader mellan partierna så tycks det som om de inte bara har en gemensam problembild, utan även en gemensam lösning. Deras gemensamma problembild är att integrationen har misslyckats. På grund av detta misslyckande har rotlöshet, klyftor och främlingsfientlighet uppstått. Motsättningar skapas och rasism uppstår. Deras gemensamma lösning är att förändra integrationspolitiken – med en lyckad integration försvinner klyftorna och främlingsfientligheten. I denna logiska följd legitimeras och normaliseras den rasistiska retoriken genom att skylla på den misslyckade integrationen.

Ungdom Mot Rasism känner inte alls igen denna problembild. Självklart behöver Sverige en utvecklande integrationspolitik, som utgår från mötet mellan människor och en nyfikenhet på varandras olikheter och likheter. Men den politiska problemformuleringen är felaktig. När vi i vår verksamhet är ute och träffar ungdomar uppfattar vi istället att det grundläggande problemet är motsättningar och rasism, inte integrationen.

Vår logik kan te sig som enkel, när vi reflekterar över historien så fanns rasismen långt tidigare än den misslyckade integrationen, vilket skulle kunna tyda på att det är rasismen som har orsakat den misslyckade integrationen och inte tvärtom.

Konstruktionen av den ”misslyckande integrationen”, som orsaken till rasism och främlingsfientlighet är inte bara olycklig utan på många sätt skamlig för vårt demokratiska samhälle. Idag finns det inget parti som till fullo erkänner problemen med rasism som finns i Sverige. Det finns bara en slutsats att dra om varför detta får ske, ingen tycks ha berättat för dem.

Det är dags för svenska politiker att formulera om agendan för integrations-, migrations- och asylpolitiken. Ungdom Mot Rasisms valkampanj Rösta demokratiskt! strävar emot att öppna upp för en dialog med ungdomar och andra om rasism, delaktighet och demokrati. Vi tycker att politiker från alla partier, under årets valrörelse kan ta sig tid att lägga opinionsmätningar, kampanjstrategier och alliansbyggen åt sidan, för att lyssna på vår berättelse om det riktiga problemet i dagens svenska samhälle – rasismen.

OLA KARLMAN

ordförande Ungdom Mot Rasism