Svenska kyrkan har förvandlats till en unik kyrkobildning, funktionellt ateistisk, samtidsanpassad och kontextuell i den meningen att den speglar samhället och de rådande modeideologierna.
Detta är resultatet av en konsekvent genomförd strategi med socialdemokratiska förtecken.
Det katolska, allmänkyrkliga draget har fördunklats i så hög grad att Svenska kyrkan står alltmer isolerad i ekumeniska sammanhang.

Teologin har förvandlats till ideologi med nya signalord: öppen, demokratisk och rikstäckande i stället för helig, allmännelig och apostolisk.

KG Hammar lämnar en kyrka i kaos, på reträtt med ett betydande medlemsras, församlingssammanslagningar och ett på många håll kollapsat kyrkoliv.
Socialdemokraterna Arthur Engberg och Harald Hallén, som hade olika planer hur kyrkan skulle användas i det socialdemokratiska samhällsbygget enades till slut om ett kyrkoprogram, som nu i väsentliga delar är genomfört.
Nu kommer forskningsresultaten. Urban Claesson, verksam vid högskolan i Dalarna, (avhandlingen
Folkhemmets kyrka) och snart Daniel Alvunger, Lunds universitet, visar med träffande analyser det medvetna handlandet i det socialdemokratiska kyrkoprogrammet. Och det finns fler rapporter i samma riktning.

Det har funnits motbilder, program som bromsat utvecklingen och fördröjt sammanbrottet, t.ex. Gunnar Rosendal, Yngve Brilioth, Bo Giertz med flera. Detta gjorde det möjligt för de traditionella inomkyrkliga väckelserörelserna att inom den stora ramen kunna leva ett autentiskt kristet liv. Frågan är hur länge.
Det främsta greppet att stöpa om kyrkan har varit förändringen av beslutsorganen som säkerställer kontrollen av kyrkan och den oheliga alliansen mellan modernistiska teologer, som gjort karriär genom att anpassa sig till de nya villkoren.

Den från staten skilda kyrkan blev inte fri. Den blev istället fast i ett sekulariserat tänkande.

Kyrkans organisatoriska förvandling skedde med kommunerna som förebild. Det som tidigare sågs som en utslag av varje prästs ämbetsutövning med ansvar inför
biskop och domkapitel blev en del av kyrkorådens ansvar genom att prästerna lokalanställdes.
Stiften kommunaliserades. Den nationella nivån kom till. I det nya kyrkomötet, byggt helt och hållet efter mönster utanför kyrkan, fick läroämbetet i praktiken mycket litet inflytande.
Det demokratiskt valda kyrkomötet är i dag suveränt att när som helst med två tredjedels majoritet fatta beslut i lärofrågor.
Det är inte församlingarna som är basen för beslutsfattandet utan de så kallade nomineringsgrupperna, oftast de politiska partierna.

Missmodet och känslan av maktlöshet, parat med besvikelse, breder ut sig i de kyrkliga leden. Många känner inte längre igen sig i kyrkan.

Omvandlingen har gått för långt. Organisationen visar tydliga tecken på att implodera - för vem vill ha en kyrka som är spegelbild av den politiska makten för dagen?

Fotnot: Kalin var initiativtagare till Prästdeklarationen mot kyrklig välsignelse av samkönade parrelationer som samlade 867 prästers namn.