Detta tycker inte Joakim Jardenberg (Brännpunkt 23 juni ) är tillräckligt och önskar sig en öppen licens för allt material som produceras. Allt enligt den öppenhet som till exempel Creative Commons förespråkar, utifrån argumentet att fri och delad kultur betyder mycket för samhället och ytterst för demokratin.

På vilket sätt detta är kopplat till frågan om SVT borde ta betalt av Reuters, ett multinationellt kommersiellt miljardföretag, för bröllopssändningarna är något oklart för oss. Visst, Creative Commons bejakar även möjligheten att tjäna pengar på återanvändande av material. Men vi menar nog att licensbetalarna bör få åtminstone en liten del av sådana intäkter, så att vi kan göra nya program och se till att göra dem tillgängliga på de plattformar där publiken finns.

Ett av syftena med Creative Commons och liknande rörelser är att modernisera upphovsrätten. Det är en fråga vi på SVT har arbetat med sedan tidigt 2000-tal, då vi började förhandla in längre licenser för så många plattformar som möjligt i alla våra avtal. Hela tiden med syftet att tillgängliggöra så mycket material som möjligt till publiken. Mycket återstår att göra när det gäller upphovsrätten och regelverken kring den, och vi jobbar träget vidare. Men vi kommer alltid att göra det utifrån utgångspunkten att upphovsmännen ska få ersättning för sina verk.

Men öppna licenser handlar ju inte bara om konsumtion, utan även om publikens möjligheter till kreativt nyskapande. Även detta bejakar vi. Självklart ska publiken bjudas in att vara delaktig och ingen är gladare än vi över att gynna kreativiteten och skapa engagemang. Vi tror visserligen inte att ett lägre pris, eller för den delen fler timmars tillgänglighet för Reuters, hade bidragit särskilt mycket till detta. Men vi arbetar ständigt med att hitta nya och ännu bättre sätt att både tillgängliggöra vårt material och bjuda in publiken att delta.

Vi har experimenterat med olika sätt de senaste åren. Kanske är YouTube-valet i samband med EU-valet det vi hittills är mest nöjda med. På YouTube mötte vi publiken där den var, de hade möjlighet att ställa frågor direkt till politiker och en del av inslagen sändes i TV-rutan, vilket delvis resulterade i en ny typ av frågor. Genom att låta olika plattformar samverka skapade vi någonting större och till höstens val kommer vi att vidareutveckla konceptet. Snacka om att gynna spridning, kreativitet och skapa engagemang!

Avslutningsvis skulle jag än en gång vilja berätta vad som egentligen hände med Reuters. De ville ha 90 sekunder om bröllopet och vi var överens om priset, 1 000 euro alltså 9 500 kronor. De skulle få materialet direkt när vi själva sände det och rätt att använda det fritt i 48 timmar efteråt. Men Reuters krävde att även efter 48 timmar få ta över och äga materialet i sina arkiv utan att betala för längre tid. Inget annat mediebolag i världen krävde detta.

För att försöka tjäna pengar och skapa helt nya prejudikat om rättigheter till bilder av det här slaget bojkottade alltså Reuters och de andra två bolagen bröllopsbilderna. Dessbättre har både TV-bilderna och stillbilderna visats i hela världen, med en publik till exempel i Tyskland på sju miljoner tittare. Trots denna obegripliga bojkott.

EVA HAMILTON

VD, SVT