Hamilton vill att vi ansluta oss till en valutaunion som riskerar att kollapsa, knappast en bra utgångspunkt för att undervisa andra i ekonomiskt ansvarstagande.

Jonas Sjöstedt

Man kan missförstå allt, bara man anstränger sig lite. På det är Carl B Hamiltons (FP) replik om euron ett lysande exempel (Brännpunkt 6/9).

Jag och Vänsterpartiet tycker att dagens budgetregler och inflationsmål är dåliga och vi vill göra om dem. Dagens utgiftstak gör att vi inte får använda intäkter som vi faktiskt har till behov som är akuta. Det innebär inte att vi vill öka statens skuldsättning. På den punkten är och kommer Vänsterpartiet att förbli tydliga.

Däremot vill vi göra hög sysselsättning till det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Det skapar både ett bättre Sverige och ger oss bättre ekonomi på sikt. Dagens budgetregler skapades i en tid då den höga statsskulden var ett akut problem.

Idag är arbetslösheten vår stora utmaning. Ekonomisk politik måste kunna avpassas efter en föränderlig värld.

Carl B Hamilton var en av de mest kategoriska anhängarna av en svensk anslutning till euron. Han har fått fel på varje punkt om valutaunionen och hur det skulle bli om vi står fria från euron.

Idag tillhör Hamilton den lilla tappra skara som fortfarande vill att vi ansluta oss till en valutaunion som riskerar att kollapsa. Det är knappast en bra utgångspunkt för att försöka undervisa andra i ekonomiskt ansvarstagande.

I sin jakt på argument mot Vänsterpartiet klumpar Hamilton ihop Vänsterpartiet och alla andra EU-kritiker med Sverigedemokraterna. Det är att ge SD en roll och legitimitet som de inte förtjänar. Inte minst det finska exemplet visar hur viktigt det är att inte EU-kritiken lämnas över till högerpopulister.

Hamilton vill inte sitta på läktaren. Men när det gäller euron är det nog klokare än att kliva på Titanic när man anar isberget vid horisonten.

JONAS SJÖSTEDT (V)

riksdagsledamot och partiledarkandidat