Den senaste veckan har det stormat ordentligt kring EU:s system för handel med utsläppsrätter, en av hörnpelarna i unionens klimatpolitik.
Det här systemet, ofta kallat ETS (Emission Trade System), hamnade på förstasidor och i rubriker världen över. Anledningen var att EU-kommissionen förra onsdagen beslutade att förbjuda medlemsländerna att genomföra vissa transaktioner med sina utsläppsrätter. Beslutet fattades på grund av de senaste veckornas cyberattacker och stölder av utsläppsrätter i flera medlemsländer. Det innebär att spotmarknaden för utsläppsrätter tillfälligt stängs, samtidigt som den del av koldioxidmarknaden som baseras på framtida leveransavtal (drygt 80 procent) inte påverkas alls.
Spontant finns det säkert några som frestas att säga att ETS bara ställer till besvär och att det borde avskaffas. En sådan ryggmärgsreflex leder helt fel. Man avskaffar ju inte en valuta bara för att en bank har rånats. Internetbanker läggs inte ner bara för att en hacker har kapat en kunds lösenord.
EU måste naturligtvis omedelbart få stopp på stölder och annat missbruk av systemet. Därför välkomnar jag de utfästelser som medlemsländernas experter gjorde vid förra fredagens möte i klimatförändringskommittén, nämligen att det ska finnas garantier för fullgod IT-säkerhet i alla nationella register. Kommittén ställde sig dessutom enhälligt bakom kommissionens beslut att agera i förebyggande syfte. De nationella registren kommer nu att vara bortkopplade från EU:s system, och de kan inte anslutas igen förrän de nödvändiga kraven uppfylls. I vissa fall kan detta ske snabbt, i andra fall tar det säkert längre tid. I framtiden måste vi naturligtvis vara vaksamma inför nya och andra typer av hot mot vår IT-säkerhet.
I det meddelande som vi lade fram den 21 december 2010 framhålls spotmarknaden som den svagaste länken. Med mer öppenhet och insyn, i kombination med skärpt övervakning på EU-nivå, kan vi förhindra och spåra missbruk. I EU-kommissionen håller vi nu på att undersöka hur detta ska kunna åstadkommas i samband med att lagstiftningen kring de finansiella marknaderna ses över.
Personligen hade jag naturligtvis föredragit att all uppmärksamhet i medierna hade ägnats andra och mer positiva nyheter. Sådana finns. Förra veckan ställde sig en kommitté av företrädare för EU:s medlemsländer bakom mitt förslag från i höstas om att ändra reglerna om hur satsningar på internationella projekt får tillgodoräknas för att kvitta utsläpp som görs inom EU. Detta är ett steg mot ökad miljöintegritet och bättre geografisk spridning av sådana satsningar. Samtidigt blir det lättare att låta projekt kring förnybar energi och energieffektivitet i fattiga länder finansieras via EU:s handel med utsläppsrätter.
Ett annat viktigt budskap verkar också vara på väg att gå fram. Financial Times uttryckte det så här: ”På ett perverst sätt visar attackerna att EU:s system för handel med utsläppsrätter har blivit bättre och bättre”. Stölder och cyberattacker kan alltså vara ovälkomna tecken på ett mer välkommet faktum, nämligen att handeln med utsläppsrätter är att räkna med, rent ekonomiskt. Den är värd cirka 90 miljarder euro per år, och av förklariga skäl är den därmed ett eftertraktat byte för bedragare. För oss som dagligen arbetar med dessa frågor är det ingen nyhet att systemet har en ekonomisk styrka och att det påverkar styrelsebesluten i många företag, inom och utanför EU. Sedan starten 2005 har systemet satt ett pris på föroreningar. Det kan naturligtvis diskuteras om detta pris är rätt, vilket i sin tur hänger ihop med diskussionen om vår gemensamma ambition att minska koldioxidutsläppen.
En sak är dock ställd utom allt tvivel: efter bara några år ser vi att EU:s system för handel med utsläppsrätter gör skillnad.
CONNIE HEDEGAARD
EU-kommissionär för klimatfrågor
