Stefan de Vylder kritiserar euron (9/2) och undviker alternativet för Europa.
Det är tio år sedan euron infördes. Då stod domedagsprofetiorna som spön i backen. Efter två kriser och tio år är en summering av euron möjlig.
Euroländerna har fått en mycket starkare tillväxt än förväntat i‑sin handel. Det har pressat priserna till konsumenternas fromma och Sverige har gått miste om ökad specialisering och högre lönebetalningsförmåga i många företag. Svenska företag belastas med större valutarisk än euro-konkurrenterna, vilket är särskilt bekymmersamt för små- och medelstora företag. Domedagsprofeterna utmålade stora risker för så kallade asymmetriska chocker och arbetslöshetskriser. Sverige påstods vara helt annorlunda till sin ekonomiska struktur, ha dogmatiska fack och oflexibla löner. Det visade sig vara fel. Många – men inte de Vylder – har noterat att Metall, Unionen med flera fack 2009 accepterat lägre inkomster och kortare arbetstid för att i krisen rädda jobb. Denna erfarenhet slår undan mycket av arbetslöshetsargumentet.
Hur hade Sverige klarat sig? Jämför med Finland som gick med från början 1999, och vars ekonomi är en mer udda fågel än Sverige i eurosamarbetet. Finland har kommit ikapp Sverige i‑fråga om BNP per capita. Från en i utgångsläget högre arbetslöshet har den finska kommit ned till svensk nivå. Budgetunderskotten är ungefär desamma. Inställningen till euron är mycket positiv i‑den finska allmänna opinionen och bland ekonomer. En stark omsvängning har ägt rum bland finska företagare. Något hot kommer inte från Frankfurt!
Greklands och andras problem kan inte skyllas på euron. Slapp offentlig utgiftsexpansion kommer att leda till problem oavsett val av valutasystem. Tvärtom hade den ekonomiska krisen blivit betydligt värre om eurosamarbetet inte funnits. Då hade vi haft att hantera spekulation och ”konkurrensdevalveringar” mellan mer än 20 nationella valutor. Statsfinanserna hade varit sämre. Stabilitetspaktens regelverk – trots sina brister – har drivit de flesta EU-länder till en större finanspolitisk återhållsamhet än eljest.
Grekland har fuskat, ja. Men varför skulle det gynna Sverige, Grekland eller EU, att vi sitter kvar på läktaren och observerar andras ansträngningar att reda ut problemen, istället för att själva delta?
CARL B HAMILTON
ordförande i riksdagens näringsutskott och talesman (FP) för ekonomisk politik OLLE SCHMIDT
ledamot av Europaparlamentet (FP) och ledamot av dess monetära utskott
