Sverige kandiderar som bekant till en av de 47 platserna i Förenta Nationernas Råd för mänskliga rättigheter. Om Sverige blir invalt kommer vi att få sällskap med länder som Kongo, Ecuador och Kuwait.
Ska Sudan bli lite mer som Sverige och Sverige lite mer som Sudan?
Fredrik Segerfeldt
Och nu visar det sig att Afrikas motsvarighet till EU, den Afrikanska Unionen (AU), har utsett Etiopien och Sudan till två av de länder som ska fylla de fem afrikanska platser som blir lediga nästa år. Valet till MR-rådet äger rum i generalförsamlingen i november i år. Eftersom AU bara har nominerat fem länder till fem platser är det i praktiken dock redan klart att Etiopien och Sudan blir invalda.
Att Etiopien inte är någon rättsstat som respekterar de mänskliga rättigheterna har framgått med allra största tydlighet det senaste året. Det är ju där de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson sitter fängslade. Men i jämförelse med Sudan är Etiopien ett himmelrike på jorden.
Sudan är ett av de länderna i världen som är allra sämst på att upprätthålla mänskliga rättigheter. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch använder regimen regelbundet tortyr, arresteringar utan rättegång, mediecensur och förbud mot politiska partier. Säkerhetsstyrkor slår regelbundet ned oppositionen med brutalt våld. Det gäller inte minst de protester som ägde rum i samband med den arabiska våren samt i samband med Sydsudans självständighet, då regimen svarade på oroligheter i sydliga gränsstater bland annat genom att helt sonika låta bombplan fälla sina laster över civila byar. Och i Darfur fortsätter förföljelserna, med massmord, militariserade våldtäkter och fördrivning.
Hundratusentals människor har de senaste åren tvingats fly för sina liv undan regimens styrkor. Organisationen Freedom House ger Sudan sämsta möjliga betyg när det gäller såväl medborgerliga friheter som politiska rättigheter. Landets nya konstitution kommer att vara baserad på Sharia. Att ha al-Bashir i FN:s MR-råd är som att ha Anders Behring Breivik som Diskrimineringsombudsman.
Enligt den FN-resolution som låg till grund för MR-rådets bildande ska medlemmarna ”upprätthålla den högsta standarden när det gäller mänskliga rättigheter”. Utnämningen av Sudan till en AU:s kandidater visar således att de afrikanska staterna inte har någon som helst ambition att samarbeta med de liberala demokratierna i denna fråga. I stället fortsätter MR-rådet att vara ett djupt politiserat organ, som används i helt andra syften än att främja mänskliga rättigheter. Två andra länder som kandiderar till rådet är för övrigt Venezuela och Pakistan.
Filosofin bakom den svenska ansökan är att förbättra systemet inifrån. Vi ska ”samarbeta” med dessa länder för att tillsammans ”ta arbetet med de mänskliga rättigheterna framåt”.
Frågan är hur vi kan vara så naiva. Sudans diktator, generallöjtnant Omar Hassan Ahmed al-Bashir, är efterlyst av den internationella brottsmålsdomstolen för krigsbrott, folkmord samt för brott mot mänskligheten.
Vad exakt ska vi samarbeta med honom om? Hur man genuscertifierar säkerhetspolisen?
Och hur ska samarbetet gå till? Ska vi göra arbetsmiljöinspektioner i tortyrkamrarna?
Vad är det vi tror han inte vet? Om bomberna är rättvisemärkta?
Internationella sammanhang av den sorten som FN:s MR-råd tillhör ska handla om ömsesidighet, om utbyte av information och lärdomar. Sverige kommer att ha exakt samma status som Sudan i rådet. Det innebär att vi i dialogen med Sudan ska lyssna lika mycket på dem som de på oss.
Frågan är vad vi har att lära oss när det gäller mänskliga rättigheter av regimen i Khartoum? Ska Sudan bli lite mer som Sverige och Sverige lite mer som Sudan? Ska FN:s MR-råd vara en kompromiss mellan Fredrik Reinfeldt och Omar al-Bashir? Ska vi mötas halvvägs?
Sverige bör se på FN och dess MR-råd som det är. En skandal. Och dra tillbaka sin kandidatur.
FREDRIK SEGERFELDT
författare och debattör
