Svenskt pass, fel utseende. Martin Wicklin stoppas i hela Europa.
Tåget från Strasbourg har inte hunnit lämna stationen förrän två civilklädda poliser stegar fram och för oss åt sidan. De vill se våra identitetshandlingar.
- Papiér, Papiere! skriker den ena på franska och sedan på tyska.
- Passports, passaporto, tillägger hans kollega och tecknar en imaginär fyrkant i luften framför sig.
Vi befinner oss på tågstationen i Nice i södra Frankrike. Det är inte frågan om en gränskontroll. Men polisen gallrar ändå snabbt ut dem som inte ser ut som EU-medborgare och granskar deras id-handlingar noggrant. Det hela sker snabbt och i folkvimlet är skådespelet inte lätt att upptäcka för den som inte vet vad som pågår.
Vita västerlänningar går obekymrat vidare, mörkhyade stoppas och kontrolleras. Att vissa av de mörkhyade är EU-medborgare är en annan sak, liksom att många vita västerlänningar inte är det. Polisen har en bestämd uppfattning hur en europé ska se ut och därmed också hur icke-europén ser ut, den illegala invandraren.
Medan jag rotar runt i väskan ser jag familjen
från Nya Zeeland, som suttit mitt emot oss på tåget. De går förbi oss med sina väskor på vagnen. Vi spelade kort med deras barn på tåget. Nu vinkar minsta killen glatt när han får syn på oss innan han studsar vidare nerför trappan på väg ut.
Det tar en stund att hitta våra svenska EU-pass. Poliserna är otåliga och vi är långsamma. De står på var sin sida om oss och blockerar tänkbara flyktvägar.
Efter en stund brister tålamodet och poliserna släpar iväg oss till en lokal på baksidan av tågstationen.
- Släpp oss, vi är svenska medborgare, protesterar vi.
- Vi är från polisen, vi kan göra vad vi vill med er.
I nästa ögonblick får Fredrick en batong hårt tryckt mot ansiktet. Jag hittar våra pass och räcker över dem. Efter att ha kontrollerat våra passnummer i sin dator får vi dem tillbaka med orden:
- Bon! Welcome to Nice!
Hur ser en europé ut? Är det huvudformen eller näsan? Sitter det europeiska måhända i kläderna? Nej, det är naturligtvis absurt, tänker ni. Ändå tvingas poliser och myndigheter varje dag göra just den typen av bedömningar.
2001 anslöt sig Sverige till EU:s Schengensamarbete. Innanför den gemensamma gränsen råder fri rörlighet för EU-medborgare. Meningen är att det yttre gränsskyddet ska vara så tätt att det blir omöjligt för andra än affärsmän och utländska turister att ta sig in i något av Schengenländerna. Samtidigt trappas jakten upp på de cirka tio miljoner illegala invandrare som finns innanför.
Men hur ska polisen kunna veta vilka som är vilka? I en handbok för den tyska polisen antyds att poliser och lokalbefolkning i närheten av polska gränsen ska vara extra vaksamma för personer med smutsiga skor och stora väskor.
Den snabbt växande högen av anmälningar mot poliser för diskriminering i EU talar ett tydligt språk. Poliserna tycks gå på hudfärg, utseende och en inre föreställning av hur en riktig europé ska se ut.
Drömmen om ett gränslöst Europa är lika gammal som idén om EU. Men medan varor, tjänster och kapital successivt har gjorts fria, har den fria rörligheten för människor fått vänta. Öppna gränser befaras leda till ökad kriminalitet, gränsöverskridande brottslighet och illegal invandring.
Det måste vara så att Fredrick och jag är misstänkt lika några av de tio miljoner illegala invandrare som finns i EU, de som ska spåras upp och skickas ut.
Klockan 03.45 knackar det på dörren till vår sovkupé. Vi befinner oss någonstans i Tyskland. Tre uniformerade poliser begär att få se våra id-handlingar.
Vi frågar om de kontrollerar alla på tåget men får inget svar. Konduktören står någon meter längre bort och ser ned i golvet. Vi är kanske de enda svartskallarna på hela tåget?
Några dagar senare blir vi stoppade på Autobahn av civilklädda poliser. De vill se våra pass vid vägrenen, senare samma dag stoppas vi i de italienska alperna.
Vi reser med bil, flyg, tåg och buss i nio länder. Vi reser 2000 mil genom Schengenland mitt i sommaren, passerar Italien, Frankrike, Holland, Belgien, Spanien. Personkontrollerna går som en röd tråd genom hela vår resa. Vi stoppas än här, än där, ofta mitt inne i ett land, aldrig vid en gräns. Det finns ingen gränskontroll kvar i Europa. I stället tycks den ha ersatts med gränslös kontroll.
I Belgien råder allmänt legitimationstvång. I en förort till Bryssel bor Touril, en tjugoårig belgisk student med algeriskt ursprung. Han säger att han aldrig lämnar hemmet utan sina identitetspapper i ordning. Belgisk polis - det har han lärt sig - kan slå till när som helst, var som helst. Har han inte sina papper i ordning så hamnar i en cell med tolv timmar på sig att bevisa vem han är.
- Polisen beter sig som i vilda västern-filmer. De trycker upp oss mot väggen och skriker: legitimation! De griper aldrig belgare. Bara marockaner, algerier och turkar. Första gången blev man arg. Men man vänjer sig.
Nedanför på samma gata ligger människorättsorganisationen Marach. Där träffar jag juristen Maria Miguel. Bakom henne radar pärmar upp sig med anmälningar mot polisens legitimationskontroller.
- Jag är övertygad om att det snart kommer en dag då folk bestämmer sig för att de inte vill vara med om flera kontroller. Den dagen kommer att urarta i våldsamheter, säger hon.
Holland gick med i Schengen 1994. Även där infördes legitimationstvång för utlänningar. Polisen har inrättat en mobil polisenhet med uppgift att göra flygande passkontroller på ”allmänt misstänkta” personer.
Hedy d”Ancona är ordförande EU parlamentets inrikesutskott och bosatt i Amsterdam. Hon berättar att polisen brukar göra id-kontroller på vägen mellan Bryssel och Amsterdam.
- Jag ser det varje gång jag tar tåget. Det sorgliga är att det bara är mörka personer som stoppas och väljs ut. Det kan inte ha varit meningen att det skulle bli så här.
- Vi gör verkligen vårt bästa, men vi har inte resurser att få tag på och skicka ut alla, säger en polis som arbetar med illegal invandring i södra Sverige. Han säger det i en ton som om han vädjade till mitt medlidande.
Leif Ahlabo är ansvarig för Schengenanpassningen på den svenska polisen. Han beskriver SIS, det nya polisära datasamarbetet
inom Schengen som en ”polisiär succé”. Men han är inte rädd för att det ska leda till ökad diskriminering. Svensk polis ägnar sig inte åt att stoppa mörkhyade människor i godtyckliga kontroller som man gör i andra länder, säger han.
På utlänningsroteln i Malmö arbetar ett 50-tal poliser. I en intervju med tidningen Svensk Polis berättar rotelns chef, Börje Orerius, att SIS fungerat som ett utomordentligt bra hjälpmedel men att det är ett önskemål att alla i Sverige alltid bör bära med sig någon form av identitetshandling.
När Sverige gick med i Schengen framhölls att Sverige inte skulle ta efter Belgien och Frankrike, utan även i framtiden hålla en lägre gard. I dag höjs allt fler röster för att införa speciella kort för EU-medborgare. I går stod det klart att justitiedepartementet har tillsatt en utredning för att se om vi ska införa kontrollstationer en bit från den svenska gränsen, där alla som passerar måste identifiera sig. Något som skulle kräva att vi också inför en lag om att alla i Sverige måste bära en nationell identitetshandling.
I svenska kustbevakningens handlingsplan uttrycks oro över att den stora mängden illegala invandrare som finns i Schengenland ska kunna röra sig fritt in i Sverige. Kustbevakningen efterfrågar just ökad ”inre utlänningskontroll”. Långsamt, liksom omärkligt, ändras attityden hos polis och myndigheter, även i Sverige.
I svenska polisens årsredovisning från 2002 framgår samma mönster som i andra Schengenländer. Under året gjordes 8,5 miljoner sökningar i SIS registret. Det innebär cirka 24 000 sökningar - varje dag. En överväldigande majoritet av dessa sökningar handlade om icke önskvärda personer och id-handlingar.
I EU-parlamentet i Strasbourg passar jag på att fråga en av EU:s förgrundsgestalter, Willy de Clercq om han någonsin blivit ombedd att identifiera sig på sina resor genom Schengenland. Han skrattar högt och med en befriande självinsikt.
- Nej Men det beror nog på att jag ser så europeisk ut.
Den här situationen förvärras varje år. Ingen som har råkat ut för de ökade kontrollerna kan tro att det är rätt väg att gå för Sverige och Europa.
Martin Wicklin
Frilansjournalist
