Sverige skapades av skidåkare.

Gunnar Andersson

I två decennier har vi försökt skapa feststämning kring nationaldagen 6 juni, utan nämnvärd framgång. Förmodligen för att vi redan har en fungerande nationalfest - Vasaloppet.

Vasaloppet borde vara vår självklara nationaldag. Det har allt som ett nationellt firande kräver och lite till. En skröna värd Hollywood, en demokratisk och fint samtidsanpassad manifestation med miljonpublik, samt outsläcklig berömmelse till segraren.

Nationaldagar måste baseras på betydelsefuller händelser. Saga eller historisk verklighet spelar mindre roll. Gustav Eriksson Vasas propagandaskröna från 1500-talet passar perfekt. Här har den blivande kungen misslyckats att uppvigla svenskarna mot den grymma ockupationsmakten, men i sista minut ångrar vi vår feghet och skickar iväg ett gäng pilsnabba skidlöpare som hinner ikapp den flyende kungen precis innan han förloras bortom Sälenfjällen.

Sedan 1922 hyllar vi berättelsen om svenska nationalstatens tillblivelse genom att symboliskt återbörda vår befriare i världens längsta och största skidtävling. En storslagen manifestation: 15 000 personer skidar 90 kilometer. Räknar vi även in Halvvasan, Kortvasan, Skejtvasan, Stafettvasan, Tjejvasan, Öppet spår och Ungdomsvasan hamnar årets deltagarantal kring 60 000 personer. Alla som vill får vara med. Vasaloppet är en demokratisk tävling, där du presterar ditt bästa efter din individuella förmåga. Du behöver inte ens vara svensk. Hela 40 nationaliteter återfinns i startfältet och fjolårets direktsändning i SvT sågs av 3,4 miljoner tittare, varav hälften hängde med ända till mål - i fyra timmar.

Allt som krävdes för ett storstilad nationaldagsfirande fanns alltså på plats i Mora när riksdagen instiftade vår nationaldag 1983. Istället väljer man att uppgradera Svenska flaggans dag, 6 juni. Ett nationalistjippo från första världskriget som arrangerades på dåvarande kungens namnsdag och vars ursprungliga syfte var att ragga sponsorer till den nationella hembygdsgården Skansen i Stockholm.

Dessutom hänvisade riksdagen till att landets nuvarande regeringsform antagits på detta datum både år 1809 och 1974. Vad vi således firar är ett mossigt Skansenjippo och två grundlagsreformer. Partystämning? Någon?

I tre decennier har stat, kommun och rojalistiska media försökt fixa fest kring 6 juni. Man har kapat en kristen helgdag och gett oss ledigt från jobbet, samsat kungen med Martin Timell och lockat med populära artister i teve. Inget har fått folkligt fäste. De enda som verkligen tycks gilla 6 juni är Nationalsocialistisk front och slagsmålssugna anarkister.

Låt Vasaloppet bli nationaldag. Den moderna nationalfesten fungerar redan förträffligt och kostar ingen skattekrona eftersom den drivs av ett kommersiellt företag. Vasaloppet omsatte nästan 90 miljoner kronor ifjol. Vinsten var 15 procent. Kommersialism är, hur illa det än låter, enda fungerade garant för en tidsanpassad folkfest eftersom vinsten i detta fall kräver deltagare och publik. Dessutom arrangeras Vasaloppet, till skillnad mot 6 juni, alltid på en söndag. Således inget produktionsbortfall.

Så vad väntar vi på?

Kronprinsessan och lillprinsen har tidigare synts i det demokratiska spåret, liksom pappa kungen som väntar vid målet i Mora. Teve direktsänder och nationen sitter bänkad. Vad vore väl mer passande i detta fetmans tidevarv än att fira nationaldagen med fysisk spänst och styrka?

Och om Vasaloppet blir nationaldag passar vi även på att flytta den sorglig undangömda Kalvträskskidan från länsmuseet i Umeå till firandet i Dalarna. Den är världens äldsta skida. Äldre än Egyptens pyramider.

Sverige skapades av skidåkare.

GUNNAR ANDERSSON

frilansjournalist som skriver om skidåkning