Vi i Teknikdelegationen menar att Sveriges globala konkurrenskraft såväl som vår förmåga att möta dagens stora och akuta samhällsutmaningar är beroende av att svensk forskning och innovationsförmåga inom naturvetenskap och teknik fortsätter befinna sig på internationell toppnivå.

Utan försörjning av välutbildade naturvetare, tekniker och ingen jörer är det en utopi – och Sverige som föregångsland inom dessa områden historia.

Därför ser vi med stor oro på det sjunkande söktrycket till högskoleutbildningar som leder till dessa yrken. Andelen 20-åringar som i första hand sökte till ett civilingenjörsprogram sjönk från 13 procent i slutet på 90-talet till 7 procent 2007.

Samtidigt minskade andelen förstahandssökande till högskoleingenjörsutbildningar från cirka 8 procent till 3 procent. Också för naturvetarprogrammen är minskningen dramatisk: under de senaste fem åren har söktrycket till svenska kemiprogram mer än halverats.

Vad beror då minskningen på? Att intresset för ämnena generellt är lågt är en förklaring, men långt ifrån hela sanningen.

I vår kartläggning av situationen har vi funnit att det också finns praktiska skäl, som vi menar utgör onödiga hinder för att söka sig till dessa utbildningar. Ett sådant skäl är att alltför få går ut gymnasiet med tillräcklig behörighet för att söka in på högskolan.

Man skulle kunna tro att en elev som gått teknik- eller naturvetenskapsprogrammet automatiskt är behörig att söka en ingenjörsutbildning. Så är det inte.

TE-programmet ger i sin grundutformning inte behörighet till vare sig högskole- eller civilingenjörsutbildning. Inte heller NV-programmet har någon inriktning som automatiskt ger behörighet för civilingenjörsstudier. För att få det måste eleven komplettera sin inriktning genom att från början välja till ”rätt” kurser.

Av alla svenska NV- och TE-elever som gick ut gymnasiet våren 2008 hade bara en dryg tredjedel gjort de tillval som gav dem den behörighet som krävs för att söka vidare till civilingenjörsstudier. Var resten ointresserade? Vi tror inte det. Att många civilingenjörsstudenter kompletterat sin gymnasieutbildning i efterhand talar för att skälet i många fall kan tillskrivas behörighetsreglerna, och tvånget att göra avgörande val redan i starten av gymnasiestudierna.

Är det rimligt att man under gymnasiets första eller andra år måste vara klar över vad man i framtiden vill jobba med, vilken utbildning och behörighet som krävs och utifrån det välja lämpliga kurser? Vi tycker inte det.

Vi anser tvärtom att vi ställer alltför stora krav på våra ungdomar som menar att de redan som 16-åringar ska behöva välja – och välja bort – karriär!

Så vad bör göras åt problemet? Vi tror inte att en sänkning av behörighetskraven är rätt väg att gå. Istället är det nödvändigt att se över utformningen av gymnasieprogrammen, då den valfrihet som erbjuds i det nuvarande systemet i praktiken snarare leder till begränsningar än möjligheter för eleverna. På både enskilda elevers och samhällets bekostnad.

Inom kort ger regeringen Skolverket i uppdrag att utforma programstrukturerna för den nya gymnasieskola som införs 2011. Vi ser fram emot att delta i diskussionerna kring dessa, men vill redan nu lägga fram två förslag:

•Skapa en inriktning på NV- programmet (NV-Bas) som ger behörighet till alla utbildningar på högskolenivå, för att minimera risken att välja bort sig tidigt. Inriktningen ska ge de kurser som krävs oberoende av om man senare vill bli läkare, naturvetare, ingenjör eller veterinär.

•Skapa en motsvarande inriktning på det nya, studieförberedande TE-programmet (TE-Ingenjör) som ger behörighet till ingenjörsstudier på högskolenivå.

Vi tror att dessa inriktningar vore mycket attraktiva för många elever som vet att de vill studera vidare inom antingen naturvetenskap eller teknik, men är osäkra på exakt vilken högskoleutbildning de tänker välja.

Svenska naturvetare, ingenjörer och tekniker håller idag hög internationell standard och bidrar till att vår ekonomi utvecklas. Vi ser framför oss en växande, dynamisk arbetsmarknad för dessa yrkesgrupper – förutsatt att vårt utbildningsväsende fortsätter svara upp till kraven. Nu finns en spännande möjlighet för gymnasieskolan och högskolan att tillsammans komma överens om hur det ska gå till.

Leif Johansson

koncernchef Volvo, ordförande Teknikdelegationen

Johan Ancker

chef Industriell utveckling Teknikföretagen, ledamot i Teknikdelegationen

Anne-Marie Fransson

förbundsdirektör IT- och Telekomföretagen, ledamot i Teknikdelegationen

Björn O. Nilsson

VD Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), ledamot i Teknikdelegationen

Camilla Modéer

generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet (VA), ledamot i Teknikdelegationen

Helen Dannetun

dekanus Linköpings universitet, ledamot i Teknikdelegationen

Maria Khorsand

vd och koncernchef SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, ledamot i Teknikdelegationen

Paula Bäckman

verksamhetschef Balthazar Science Center, ledamot i Teknikdelegationen

Peter Gudmundson

rektor Kungliga Tekniska högskolan (KTH), ledamot i Teknikdelegationen

Peter Larsson

samhällspolitisk direktör Sveriges Ingenjörer, ledamot i Teknikdelegationen

Ursula Hass

rektor Blekinge tekniska högskola, ledamot i Teknikdelegationen

Karin Glader

student Chalmers tekniska högskola, ledamot i Teknikdelegationen

Anna-Maria Wiberg

student Uppsala universitet, ledamot i Teknikdelegationen

Philip Kapper

elev Norra Real, ledamot i Teknikdelegationen