Globala tag mot utsläpp

Vår tids allt överskuggande miljöproblem är den pågående klimatförändringen. Orsaken är utsläpp av växthusgaser, framför allt koldioxid.
Utsläppen kommer främst från transport- och energisektorerna. Båda är fundament för ekonomisk utveckling samt ger förutsättningar för vårt sätt att leva, vår livskvalitet.

Får vi inte bukt med utsläppen tvingas vi till drastiska ändringar i våra och framför allt våra barns och barnbarns livsvillkor.

Ekonomi, energi och miljö hänger ihop och det är nu hög tid att näringslivet engagerar sig och tar sitt ansvar i denna avgörande fråga. För mig framstår det i dag som oansvarigt att inte ta detta problem på största allvar.
Klimatproblemet är till sin karaktär globalt och långsiktigt. Detta är nytt. Tidigare har miljöproblemen i huvudsak varit kortsiktiga och lokala. Detta kräver att vi kan finna globalt gemensamma former för att bemästra problemet.
Även om det är ett globalt problem har vi alla ett ansvar att bidra till problemets lösning.

Som chef för ett stort,
internationellt energiföretag känner jag naturligtvis ett extra stort ansvar. I kraft av min position har jag också en större möjlighet att påverka än många andra.

År 2000 var de samlade globala utsläppen av växthusgaser 37 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Trenden är kraftigt ökande. Detta gäller särskilt stora länder med hög tillväxt som Kina och Indien. Koldioxid från förbränning utgör en dominerande andel.
Studier visar att acceptabel temperaturhöjning och långsiktig temperaturstabilitet skulle kunna uppnås vid en koncentration av 550 ppm koldioxidekvivalenter i atmosfären. För att klara detta måste vi kraftigt minska de totala utsläppen från dagens nivåer.
Om utsläppen per capita om hundra år ska fördelas lika globalt, måste vi i industriländerna sänka våra utsläpp med i storleksordningen 80 till 90 procent! Problemet är alltså oerhört stort. Några fundamentala slutsatser kan dras.

För det första måste vi tekniskt/ ekonomiskt lösa utsläppsproblemet vid förbränning av fossila bränslen. Det
utsläppsfria kolkraftverket måste bli en realitet! Världen är totalt beroende av denna energiform och så kommer det att förbli under mycket lång tid. Fossila bränslen är en förutsättning för tillväxt i utvecklingsländerna.
För det andra måste Kina och Indien fullt ut delta. Båda länderna är mycket stora med stora befolkningar, hög tillväxt och kraftigt ökande utsläpp.
För det tredje måste satsningar på forskning och utveckling fokuseras och kraftigt ökas för att få fram ny teknik, som kan ersätta eller kraftigt förbättra i dag huvudsakligen använda metoder för transporter och energiproduktion.

Ett av de kraftfullaste verktyg vi känner är marknadskrafterna. Marknadskrafterna driver globaliseringen. Rätt använda leder de till minimering av resursanvändning och den bästa globala arbetsfördelningen.

En viktig förutsättning för denna positiva utveckling är ett globalt regelverk. Den första januari nästa år startar utsläppshandeln inom EU. EU:s utsläppshandel bygger på de regler om en internationell handel
med växthusgaser som beskrivs i Kyotoprotokollet, men gäller till en början enbart koldioxid. Till priset av högre energikostnader kommer utsläppsreduktioner att uppnås.
Rätt utformade innebär det att reduktionerna sker där kostnaden är lägst. Detta är i grunden mycket bra, men det finns tre svagheter.

Tidsperspektivet i handeln är för kort, handeln begränsas till EU-länderna, transportsektorn står utanför. Ska handeln kunna leda till investeringar, måste det finnas en långsiktighet i priset på koldioxid.
Om systemet begränsas till EU, kommer den energiintensiva industrin i Europa att få en allvarlig konkurrensnackdel och det finns en uppenbar risk att viktiga delar av Europas industri flyttar till andra delar av världen.

Olika prisprognoser pekar exempelvis på att utsläppshandeln kan höja elpriset med 5-10 öre per kilowattimme omkring 2010. Sker detta, kommer knappast EU:s utsläppshandelssystem att överleva. Detta skulle vara ett oerhört stort bakslag.

Det är alltså av största vikt att få den övriga
världen att delta i ett utsläppshandelssystem. Först och främst måste USA övertygas.
Tvister som varit kring Kyotoprotokollet måste förpassas till historien. Prestigefrågor måste läggas åt sidan.
USA och EU, med de för närvarande största koldioxidutsläppen, har ett ansvar att tillsammans visa ledarskap. Kina och Indien, och naturligtvis även alla andra länder, måste självklart förmås delta.

De länder som befinner sig i utvecklingsstadier bör dock få en relativt lång tid på sig, kanske 10-15 år, så att motsvarande tids utveckling kan ske utan dessa belastningar. Här krävs en rimlig och generös kompromiss mellan utvecklingsländernas berättigade krav på utvecklingsförutsättningar och industriländernas krav att konkurrensen i världen inte får snedvridas.
Det är betydligt viktigare att få alla att delta än att fokusera på de kortsiktiga utsläppsbegränsningarna.
Huvudansvaret för att nå enighet kring ett globalt utsläppshandelssystem ligger naturligtvis på det politiska systemet. Trots detta kan vi andra inte
slå oss till ro.

Industrin har ett stort ansvar. Industrin har lättare än politiken att anpassa sig till och effektivt verka i en globaliserad värld. Jag vill uppmana alla företagsledare, i första hand på båda sidor om Atlanten, att verka för ett globalt utsläppshandelssystem.

En enad industri bör utöva påtryckningar såväl nationellt som i Bryssel och Washington för att förmå USA och EU att gemensamt ta ledarskap i frågan. Jag kommer att verka för att frågan tas upp på World Economic Forum i Davos i januari.
Utsläppshandeln kommer inte att vara tillräcklig för att lösa problemet. Kostnaden för utsläppsbegränsningen begränsas av den teknik som finns för att sänka utsläppen till den önskade nivån.

Större satsningar på forskning och utveckling skyndar på teknikutvecklingen. Detta ansvar är självklart gemensamt mellan politiken och industrin.
Vi måste vara öppna för att använda all tillgänglig teknik i denna process. Den viktigaste teknikutvecklingen för de närmsta årtiondena torde vara avskiljning och
lagring av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen.
Naturligtvis måste kärnkraft, nuvarande och framtida, vara en del av lösningen. Självklart ska alla typer av förnyelsebara energiformer användas.

Med ett långsiktigt globalt regelverk uppstår ett stort antal affärsmöjligheter. Detta kommer att stimulera till bildandet av nya industrier med nya arbetsplatser. Marknadssystemet kan utnyttjas till miljöns fördel. Kostnaden för att lösa problemet kommer att vara helt överkomlig.

Fotnot: Artikeln publiceras i ett flertal internationella tidningar, bland annat Tysklands mest betydande affärstidning Handelsblatt.