Genom att försöka beskriva det som att förortsbor eller invandrare är kulturellt annorlunda så begår Rojas samma misstag som Åkesson.

Hanif Bali

Då och då dyker det upp en tyckare som tror sig veta anledningen till invandrares över- eller underrepresentation i valfritt forum. Oftast, oavsett om debattören heter Jimmie Åkesson eller Carlos Rojas, gör de alla samma misstag. Nämligen antagandet att invandrare, eller miljonprogramsbor som Carlos Rojas kallar oss, på något sätt är en homogen grupp som har samma bakgrund, förutsättningar och livsval.

Det behövs fler med utländsk bakgrund i politiken. De politiska partierna måste överlag moderniseras och det är angeläget att hela Sverige finns representerat. Att utifrån det övergå till vulgära slutsatser om hur invandrare är eller att förkasta beprövade metoder för demokratiskt beslutsfattande är inte konstruktivt.

Utgångspunkten att organisationsformen ”förening” är det som håller invandrare tillbaka är absurd. I Sverige är traditionen att det mesta organiseras i föreningar, från barnens gymnastikklubb via bostadsrättsföreningen till Sveriges regeringspartier.

Att föreningsstrukturer skulle vara invandrarfientliga är ett felaktigt påstående. Det visar en snabb överblick av de otaliga föreningar som organiserar invandrargrupper. Oavsett om vi pratar om den irakiska, indonesiska eller irländska föreningen, så har den oftast stadgar, dagordningar och beslutsvägar. Att Carlos Rojas har svårt att orientera sig på detta område betyder inte att alla invandrare har det.

Carlos Rojas hävdar att en uppväxt i miljonprogramsområden leder till att man blir högljudd, motsträvig och säger emot, och därmed opassande för dagens politiska system. För det första är dessa påpekanden grovt generaliserande, snudd på rasistiska. För det andra må egenskaperna stämma in på Carlos Rojas och mig, men gäller till exempel inte något av mina sju syskon – och det är jag som är riksdagsledamoten i familjen.

Omoderna partier kan självklart vara en orsak till att invandrare är mindre representerade. Partierna behöver bli öppnare och trösklar måste sänkas, men det finns också andra förklaringar.

Många som flyttat till Sverige jobbar hårt för den egna framtiden och har svårt att hitta tid, andra har aldrig lärt sig språket eller kommit in på arbetsmarknaden och har därför andra trösklar att komma över. Vissa kan ha väldigt negativa erfarenheter från politiker i sina hemländer och de flesta är, precis som andra Svenssons, säkert inte ens intresserade av politiskt engemang.

Förklaringarna är många fler än vad jag har pekat på, men genom att försöka beskriva det som att förortsbor eller invandrare är kulturellt annorlunda så begår Rojas samma misstag som Åkesson.

Vi ska också komma ihåg att miljonprogrammens problem inte endast löses med politiker. När Nikola lägger ner tid och energi för att få högsta betyg på juridiktentan i stället för att lägga otaliga timmar på obetalda möten i föreningslokaler, gör han mer för Sveriges integration och miljonprogramsområden än en riksdag fylld till brädden av Carlos, Hanif och Sakine.

Sverige behöver fler med miljonprogramsbakgrund som bryter fördomar på de politiska arenorna. Inte som Carlos Rojas affärsidé, att förstärka dem. Att påstå att invandrare som kollektiv är av sådan annorlunda och sällsynt art att hela den politiska organisationsformen behöver vändas upp och ner, är uppåt väggarna.

Förresten, Carlos Rojas, blev Zlatan inte lagkapten för att han är invandrare och före detta miljonprogramsbo, utan för att han är grym på fotboll. För övrigt organiseras laget av Svenska fotbollförbundet, som är en förening.

HANIF BALI

uppväxt i miljonprogrammen Husby, Akalla och Angered, riksdagsledamot för Moderaterna