Bolånekunderna är i dag helt utlämnade till den godtyckliga räntenivå som bankerna sätter för att upprätthålla sin avkastning.

Ulla Andersson.

Det pågår ett bolåneuppror i landet. Många är med rätta upprörda över bankernas höga påslag på bolånen och den makt som bankerna har över sina kunder.

Men på den politiska arenan är det liten aktivitet. Förslagen till förändring har varit få, nästan obefintliga. Vänsterpartiet vill ändra på det och stärka bolånekundernas ställning.

Förra året gjorde Sveriges fyra storbanker en vinst på cirka 60 miljarder eller 250 miljoner kronor om dagen. Det var en ökning med cirka 10 miljarder från 2010. Storbankernas rörelseresultat ökade med knappt 20 procent från 2010 till 2011. Bolånekunderna har direkt bidragit till ökningen genom att bankerna har tagit ut överpriser av dem. Cirka hälften av bolånepåslagen är ren vinst. Avkastningskraven på bankerna är orimligt höga, runt 15 procent.

Enligt Riksbanken är bankernas påslag på bolånen cirka 3 procent. En halvering av påslagen skulle ha gett en genomsnittlig bolåneränta på cirka 3,76 procent i januari 2012, att jämföra med den faktiska bolåneräntan på cirka 4,38 procent. För ett hushåll med ett bolån på 1,8 miljoner kronor innebär det en skillnad på 11160 kronor, enligt beräkningarna som gjorts av riksdagens utredningstjänst (RUT). Med ett bostadslån på 2500000 kronor skulle du spara 15500 kronor på ett år och cirka 1290 kronor i månaden.

Bolånekunderna är i dag helt utlämnade till den godtyckliga räntenivå som bankerna sätter för att upprätthålla sin avkastning. Kunderna måste få större makt över sina boräntor. Vänsterpartiet har som enda parti en rad förslag som kraftigt skulle påverka och förbättra bolånekundernas ekonomi. Det går att ändra på dagens ordning om den politiska viljan finns.

1Till att börja med ska bankerna genom föreskrifter åläggas att erbjuda kunderna ett låneavtal som utgår från reporäntan. Reporäntan utgör golv för bankens och kundens förhandling. Låneformen ska erbjudas alla bolånekunder och strikt hålla sig till reporäntan. Därefter ska de olika eventuella påslagen redovisas för sig, det vill säga de påslag som banken och kunden kommer överens om. I avtalet måste banken redovisa sina olika påslag, uppdelat så att kunden mycket tydligt ser bankens egen upplåningskostnad och det påslag som motsvarar vinsten samt eventuellt andra överenskomna påslag. Kunden kan då se vad lånet kommer att kosta och varför, de kan ifrågasätta bankernas påslag och därmed pressa sina bolånekostnader.

2Banken ska, när kunden begär det, redovisa den senaste månadens räntenivåer för tremånadersräntan som banken avtalat med kunderna. Det ger kunden ett bättre beslutsunderlag.

3Det ska vara obligatoriskt för bankerna att redovisa sina bolånemarginaler och förklara sina påslag för Finansinspektionen.

4Finansinspektionen bör få i uppdrag att se över hur kostnaderna för att lösa ut ett lån i förtid kan pressas för kunden. Vi menar att bankernas nuvarande höga avgifter är orimliga. Bankerna bör endast kunna få täckning för sina egna kostnader vid lån av lösen i förtid.

5SBAB ska användas till att pressa bolåneräntorna. Regeringen kan sänka SBAB:s upplåningskostnader genom att uttala att SBAB ska vara kvar i statlig ägo. SBAB har i dag ett avkastningskrav som är lägre än de fyra storbankerna, men det kan sänkas ytterligare, så att banken kan agera kraftfullare för lägre bolåneräntor.

Många bolånekunder har lån med tremånadersränta och har förhandlat fram räntenivån med sin bank – nästan alltid med någon typ av rabatt. Detta är ett sätt för banken att locka kunden till sig. Avtalen är oftast på två år. En vanlig rabattnivå kan vara 0,5–0,6 procent (enligt Villaägarnas Riksförbund) vilket för en lånad miljon motsvarar 5000–6000 kronor per år. När avtalet gått ut så låter banken ofta lånet fortsätta men utan rabatten. Kunden underrättas oftast inte.

6Vårt förslag är att rabatter inte ska få tas bort utan att kunden meddelas i god tid. Det ger möjligheter för en ny förhandling som kan förlänga rabatten och därmed pressa lånekostnaderna.

Med dessa förslag skulle många personer få bättre möjligheter att påverka sina boendekostnader, få större inflytande över sina bolån och en bättre privatekonomi. Bankernas aktieägare skulle i stället bli lite fattigare. Det kan Vänsterpartiet leva med.

ULLA ANDERSSON

ekonomisk talesperson Vänsterpartiet


Mer om boräntor och Räntekartan