egeringen presenterar den 15 april sin vårbudget och strax därefter kommer oppositionen att presentera sitt budgetalternativ. En av de viktigare frågorna är hur förutsättningarna för vår gemensamt finansierade välfärd ska se ut. Även om vi kommer att få se en vändning i konjunkturen kommer det att dröja innan den får genomslag i kommunernas och landstingens ekonomi.
De preliminära boksluten för 2009 visar glädjande nog på bättre intäkter än väntat och i många kommuner, landsting och regioner så har väntade negativa resultat i mångmiljonklassen förbytts i positiva dito.
Regeringens satsning på 17 miljarder i extrapengar 2010 för kommuner, landsting och regioner var väl-behövlig och nödvändig. Osäkerheten om de kortsiktiga ekonomiska förutsättningarna var stor innan beslutet om satsningen togs. Det tydliga besked regeringen gav om att vilja säkra kvaliteten i välfärden och samtidigt se till att inte kommuner, landsting och regioner ytterligare spär på arbetslösheten stillade den oron.
Extrapengarna är en tillfällig satsning för i år och vilka förutsättningar som kommer att gälla de nästkommande åren är ännu mycket oklart även om de permanenta statsbidragen höjs med 5 miljarder från 2011. Om inga ytterligare resurser skjuts till utöver detta för 2011 och framåt så innebär det ett ras för intäkterna med cirka 12 miljarder från 2010 års nivå.
De goda resultaten för 2009 och även relativt sett för 2010 uppstår paradoxalt nog av att de långsiktiga förutsättningarna är oklara. De leder till sparsamhet och åtstramningar nu eftersom ingen vågar satsa långsiktigt och strategiskt när finansieringen inte är säkrad.
Framtagandet av ramar och ekonomiska förutsättningar för åren 2011 och 2012 pågår redan runtom i landet. Utan besked om de ekonomiska förutsättningarna blir det svårt att göra rätt bedömningar om vilken kvalitet och vilket utbud man kommer att klara av i välfärdstjänsterna. Det kommer också att göra att utväxlingen i form av en ökad sysselsättning dröjer i onödan.
De närmaste åren ser verksamhetsbehoven ut att öka i begränsad omfattning i kommunerna, medan landstingen och regionerna har en snabbare ökning. Förväntningarna på landstingen och regionerna är stora. Tillgängligheten ska bli bättre, psykiatrin ska förbättras och klimatfrågan sätter press på landsting och regioner att satsa mer på kollektivtrafiken. Lägg därtill att kostnaderna för läkemedel ökar i takt med att allt fler sjukdomar går att bota, och vi ser stora utgifts- ökningar framöver.
Med tanke på att det mesta av landets välfärd ytterst garanteras och levereras av kommuner, landsting och regioner är det viktigt att ett besked kommer i vårbudgeten. Regering och oppositionen borde sätta sig ned och göra en gemensam uppgörelse och säkra statsbidrag till kommuner, landsting och regioner.
Inte minst är det viktigt att göra dessa till attraktiva arbetsplatser för nyutbildade akademiker för att möta de stora pensions- avgångar som väntar.
Ett besked från regeringen och opposition om ökade statsbidrag också för 2011 och de kommande åren är en väldigt brådskande nödvändighet så att förutsättningarna för att säkra leverans och kvalitet av välfärden blir tydliga.
Ska då inte kommuner, landsting och regioner själv ta ansvar för sektorns konjunkturpolitik? En akut finanskris vars konsekvenser vi fortfarande lever med är mer eller mindre omöjlig att förutse och att kunna hantera i varje enskild kommun. Normala upp och nedgångar i låg- och högkonjunktur borde väl enkelt kunna hanteras av sektorn själv. Eller?
Balanskravet togs fram för att tydliggöra vad som krävs, i ett kortare perspektiv, för att säkra god ekonomisk hushållning. Idag ökar skillnaden mellan enskilda kommuner, landsting och regioner. Även när högkonjunkturen var på topp så var det ett antal kommuner och landsting som trots det fortfarande hade problem med ekonomin och de drabbas naturligtvis dubbelt när nedgången kommer.
SKTF är de första att skriva under på att det också behövs en bred diskussion om hur vi skall kunna säkra god ekonomisk hushållning i den kommunala sektorn över en konjunkturcykel och det räcker tyvärr inte bara med smärre justeringar i balanskravet.
Vill regeringen garantera en fortsatt hög nivå på den gemensamma välfärden brådskar det rejält. Nu behövs alla besked man kan ge om kommuners och landstings förutsättningar att producera och leverera välfärd till medborgarna.
EVA NORDMARK
ordförande SKTF
