För ett halvår sedan hölls en av det förra riksmötets mest otillfredsställande omröstningar på det sexualpolitiska och familjepolitiska området. Då sa riksdagen ja till socialutskottets förslag att avslå alla de motioner som lagts om att förändra lagen. En majoritet röstade för avslag, trots att det i realiteten sannolikt finns en övervikt i riksdagen för att genomföra en lagändring som gör det möjligt för ensamstående att få assisterad befruktning.
Förutom att S, V och MP lämnat in reservationer mot socialutskottets förslag till beslut hade hela åtta riksdagsledamöter från regeringspartierna själva motionerat om att förändra lagen. Det är inte särskilt sannolikt att dessa åtta är de enda från allianssidan som är för en förändring. Trots detta vann socialutskottets avslagsförslag. De åtta röstade i praktiken emot sina egna motioner.
Det finns bara en förklaring till detta: Partierna i regeringen kan inte komma överens. De prioriterade regeringsenigheten högre än sin egen politik. Därför lät man regeringspiskan vina över samtliga ledamöter i de egna leden.
Socialutskottet hänvisade, i sitt förslag till riksdagen om att avslå motionerna, till ett pågående arbete som regeringen sades ha ”tagit initiativ till”. Detta arbete skulle ”bredda kunskapsunderlaget” och ”analysera frågan utifrån ett barnperspektiv”. Barnets rätt att få ”kännedom om sitt biologiska ursprung” betonades. Dessa formuleringar är inget mer än en utvecklad version av dem som gavs som motivering till avslagsförslaget i samma fråga från samma utskott 2010. Inget har redovisats från något eventuellt pågående arbete på området från regeringens sida – vare sig före eller efter vårens omröstning.
Det ligger nära till hands att tro att den verkliga anledningen till avslaget är något annat än att ytterligare analys på området behövs. Vi tror att den huvudsakliga förklaringen är att Kristdemokraterna ingår i regeringsalliansen.
Det är ironiskt att ett parti som gick till val på en slogan som ”Låt familjen bestämma mer” så envist motarbetar reformer inom just detta område – och det är tragiskt att de tillåts göra det. Det är också tragiskt att slentrianmässiga hänvisningar till ”barnperspektivet” kan användas på det här sättet.
Barnens behov av att veta sitt biologiska ursprung används ofta som ett argument när man politiskt vill utreda frågan ur ett barnperspektiv. I praktiken skulle ett hävande av förbudet i sig självt lösa denna fråga. Eftersom möjligheten att få hjälp inom ramen för den svenska sjukvården saknas väljer ensamstående kvinnor att resa utomlands för behandling. Där finns ofta inte samma inställning till barnets rätt att få kännedom om sitt biologiska ursprung. Donatorerna är oftast anonyma. På vilket sätt tillvaratar vi barnperspektivet genom att förneka ensamstående kvinnor tillgång till assisterad befruktning i Sverige?
Men det är inte bara Kristdemokraterna som har varit med om att skapa den familjepolitik vi har i Sverige idag. Den är ett verk av betydligt fler partier. Som aktiva i hbt-politiska, sexualpolitiska och familjepolitiska organisationer har vi gjort samma analys av vad problemen med dagens lagstiftning på det familjepolitiska området beror på: den utgår på ett mycket tydligt och olyckligt sätt från en tydlig norm om hur en familj ska se ut.
Fortfarande är det den traditionella heterosexuella kärnfamiljen som politiken utgår från och byggs upp runt omkring. Alla andra typer av familjer drabbas på olika sätt för att de på olika sätt avviker från denna norm.
Vi vet att barn som föds med två mammor inte automatiskt får rätt till båda sina föräldrar från start. Barnet riskerar att förlora den ena av dem om osämja skulle uppstå mellan föräldrarna eftersom Sverige saknar en könsneutral föräldraskapspresumtion och endast har faderskapspresumtion. Barn som har flera föräldrar än två har inte rätt till alla sina föräldrar, eftersom det i Sverige inte är möjligt att vara fler än två vårdnadshavare för ett barn. Personer som inte har en kärleksrelation med varandra men ändå vill vara föräldrar ihop saknar, precis som ensamstående kvinnor, möjligheten att få hjälp med assisterad befruktning inom ramen för den svenska sjukvården.
Vi hoppas att vi ska slippa se omröstningar som den i våras under det här riksmötet. Rösta istället igenom en förändring så att ensamstående kvinnor får tillgång till assisterad befruktning i Sverige. Låt det här året bli ett startskott för en familjepolitik där alla familjers verklighet respekteras, där alla kan bilda familj på det sätt de önskar och leva tryggt i de familjer de valt.
ULRIKA WESTERLUND
förbundsordförande RFSL
KRISTINA LJUNGROS
förbundsordförande RFSU
ELIDA KINDH
ordförande Femmis (Frivilligt Ensamstående Mammor Med Insemination/IVF)
SOPHIA LÖVGREN
generalsekreterare Sveriges Makalösa Föräldrar
TOMAS AGNEMO
ordförande FOFF Stockholm, Forum för Feministiska Föräldrar.
MARIA KEDVALL
ordförande Polyföreningen
