Efter de senaste dagarnas spekulationer och utspel måste arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin ge besked om hur stödet till arbetslösa respektive Arbetsförmedlingens roll ska se ut. Nu närmar vi oss snabbt en situation liknande sjukförsäkringen: felaktiga beslut fattas alltför snabbt och lättvindigt för att sedan lappas och lagas i efterhand, när människor redan drabbats. Såväl arbetssökande som arbetsförmedlare är värda mer än en politisk experimentverkstad.
Regeringens förslag om ett valfrihetssystem hos Arbetsförmedlingen har väckt debatt. Den 22 januari kom besked från Hillevi Engström (M) ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott: självklart ska Arbetsförmedlingen även i fortsättningen stå för basen i servicen till jobbsökande, kompletterande aktörer kan dock tillföra viktig specialkompetens och ett utökat stöd. Det är visserligen ett tydligt besked men ändå en halvkvävd visa. För nu krävs först en bekräftelse från regeringen om att denna inriktning gäller. Därefter måste man klargöra hur individens rätt till stöd utifrån sitt behov tas tillvara och hur kvaliteten hos olika utförare kontrolleras, innan regeringen går vidare.
Ökad konkurrens kan ha fördelar för individen. Som exempel kan nämnas ökade valmöjligheter, ett bredare serviceutbud och tydligare brukarfokus. Men det kan också innebära nackdelar, såsom snårigt och oöverskådligt serviceutbud, rättsosäkerhet och orättvis fördelning. Det är mycket en fråga om hur förändringar genomförs. Arbetsmarknadspolitik finns till för att parera marknadens negativa effekter på människors liv. Vi accepterar att företag läggs ned, men inte att människorna som jobbar slås ut. Arbetsmarknadspolitiken måste konstrueras varsamt och med hänsyn till att individer har olika behov men lika rättigheter. Den som har en svag ställning på arbetsmarknaden ska få mer stöd för att komma tillbaka till ett jobb, inte behöva ödsla kraft på att hävda sin rätt och skrika högst. Tyvärr visar oberoende uppföljningar, bl.a. från Riksrevisionen och Inspektionen för arbetslösheten, IFA, på en rad brister redan idag.
Erfarenheterna hos ST:s medlemmar av konkurrens inom arbetsmarknadspolitiken i dag är blandade. Enligt en aktuell undersökning anser endast 5 procent av arbetsförmedlarna att ökad konkurrens i sig är negativt. Däremot känner många en oro för att Arbetsföremedlingens roll ska bli begränsad och otydlig och att detta i förlängningen ska ha en negativ effekt för de arbetssökande. Ett skräckscenario är att myndigheten blir helt inriktad på de arbetssökande med svagast position på arbetsmarknaden, vilket skulle ha en stigmatiserande effekt och ytterligare försvaga den arbetssökande.
Jag uppmanar regeringen att vara tydlig. Förslaget om valfrihetssystem väcker en rad följdfrågor, vilka borde klaras ut innan förslaget går vidare. Gör inte om misstagen från sjukförsäkringsreformen. Visa tydligt hur systemet ska stärka individens rättigheter, hur kvalitet och rättssäkerhet ska tillvaratas samt hur Arbetsförmedlingens service ska förbättras. Om detta inte går, satsa pengarna på insatser till arbetssökande istället för experiment.
ANNETTE CARNHEDE
förbundsordförande ST
