Det är i förlängningen svenska folket som får agera försäkringsbolag åt de stora energibolagen.

Lise Nordin och Åsa Romson

Miljöpartiet gratulerar Centerpartiet till att med Annie Lööf återigen ha en kärnkraftsmotståndare som partiledare. Vi välkomnar att Lööf med önskvärd tydlighet deklarerat att hon som centerpartist inte vill se mer kärnkraft i framtiden. Helt rätt för ett parti som kallar sig för en grön röst, eftersom kärnkraften inte har någon plats i ett modernt och hållbart energisystem.

Centerpartiet har dock ett problem i det att alliansens energiöverenskommelse är allt annat än tydlig gällande spelreglerna för kärnkraften.

Samtidigt som Annie Lööf valdes till ny partiledare pågick en livlig diskussion i medierna om paragrafen som bara möjliggör ny kärnkraft på samma platser där det i dag redan finns reaktorer. Innebörden är att endast de tre energijättarna Eon, Fortum och Vattenfall har rätt att bygga. Detta villkor är ingen som helst nyhet och bör rimligen ha varit väl känt hos alla allianspartierna sedan tidigare.

Varför framför allt det kärnkraftsvänliga Folkpartiet nu reagerar beror förmodligen på att det har gått upp för dem att Eon och Fortum inte längre är intresserade av att bygga någon ny kärnkraft i Sverige.

Då återstår bara Vattenfall, som under det gångna året lämnat en rad skiftande besked i frågan, det senaste i går i Dagens Industri. Där meddelar bolagets vd att det stora el-överskott vi står inför i Norden gör att Vattenfall inte ser någon lönsamhet i ny kärnkraft under ett antal år framöver. Vattenfallschefen tillägger också att ”det kan bara byggas ny kärnkraft om det går att få lönsamhet”. I klarspråk betyder det att om kärnkraften får stå på egna ekonomiska ben, så finner inte heller Vattenfall det lönsamt.

När riksdagen förra året beslutade att tillåta ny kärnkraft var ett avgörande villkor att den inte ges vare sig direkta eller indirekta statliga subventioner. Regeringen fick i uppdrag av riksdagen att återkomma med förslag på lagstiftning eller andra åtgärder som garanterar detta. Ett år och tre månader har gått och regeringen har fortfarande inte fullföljt sitt uppdrag.

Att frågan dras i långbänk på näringsdepartementet kan endast tolkas som att allianspartierna inte lyckas enas om vad som ska gälla. Här kan Centerpartiet spela en avgörande roll genom att stå upp för sitt löfte om att kärnkraften inte ska ges några subventioner. Kärnkraftens framtid i Sverige är således inte avgjord än. Alliansen står fortfarande inför ett vägval.

Det finns en grön och hållbar väg framåt mot ett helt förnybart energisystem. Det finns också en riskabel väg som leder till nya kärnkraftverk med gigantiska miljöproblem som följd. Vilken väg det blir avgörs av hur alliansen väljer att göra med en tillsynes liten och teknisk, men för kärnkraftens framtid helt avgörande detalj – den om statliga subventioner.

Kärnkraften är idag beroende av att det är staten som tar på sig det stora skadeståndsansvar som följer en eventuell kärnkraftsolycka. Det är alltså i förlängningen svenska folket som får agera försäkringsbolag åt de stora energibolagen. Detta kan förstås bli mycket kostsamt för skattebetalarna – en olycka motsvarande Fukushima skulle landa på cirka 100000 kronor per svensk – men det ger också kärnkraftsbolaget en orimlig konkurrensfördel gentemot förnybar energi. Det finns nämligen inget kärnkraftsbolag i världen som tvingas stå för ett fullt skadeståndsansvar, därför att kärnkraften då vore olönsam och omöjlig att bygga.

Det som utan tvekan händer om Sverige nu låter kärnkraftsbolagen stå på egna ben är att det inte blir någon ny kärnkraft. Då skulle den förnybara energin få möjlighet att konkurrera ut den gamla kärnkraften och den miljömässigt hållbara energiutvecklingen skulle ta fart på riktigt. Det ekonomiska stöd det förnybara ges genom systemet med el-certifikat är mest en droppe i havet jämfört med det enorma ekonomiska stöd kärnkraften ges genom att slippa skadeståndsansvaret.

Sverige har bland de bästa förutsättningarna i världen för ett helt förnybart system. Vi har nyligen sett de positiva konsekvenserna i Tyskland, med en allt snabbare utbyggnad av förnybart till följd av beslutet att avveckla landets kärnkraft. Genom att Tyskland tydligt valt väg har industrin nu fått sina efterlängtade långsiktiga spelregler. Det dröjde till exempel inte länge efter beslutet innan den tyska teknikjätten Siemens deklarerade att man lägger ner sitt kärnkraftsprogram för att i stället satsa på vindkraft.

Energibranschen i Sverige står med en stor säck pengar och väntar på besked om vilken väg de ska ta. Om investeringarna går till kärnkraft eller till den förnybara energin avgörs först när regeringen gör klart hur det blir med subventionerna. Annie Lööf har sagt att hon inte vill se mer kärnkraft och Centerpartiet har med sin plats i regeringen ett avgörande i sina händer.

För oss gröna är det självklart att välja förnybar energi i stället för kärnkraft. Vi hoppas att Annie Lööf också vill vara grön.

ÅSA ROMSON (MP)

språkrör

LISE NORDIN (MP)

energipolitisk talesperson