Trots att 192 länder har skrivit under FN:s barnkonvention så kränks barns rättigheter dagligen världen över.

I februari i år signerade de första länderna ett tillägg till barnkonventionen som innebär att barn ges möjlighet att överklaga till FN:s barnrättskommitté om ett land kränker deras rättigheter – men Sverige valde att inte delta.

Sverige anses vara en förebild för andra länder när det gäller barns rättigheter och har därmed ett särskilt ansvar att visa att barns rätt måste tas på allvar. Vad väntar regeringen på?

Något som är centralt för efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna är att det finns en möjlighet för individer att kunna ställa förövare till svars då kränkningar skett. Möjligheten att få sin sak prövad av en oberoende och opartisk instans är en rättighet i sig som är av grundläggande betydelse. Det kan säkerställa ett mer effektivt skydd av de övriga rättigheterna. Det tilläggsprotokoll till barnkonventionen som antogs i december 2011 innebär att det skapas en möjlighet för barn att föra fram klagomål till FN:s Barnrättskommitté i Genève när deras rättigheter kränkts och de nationella rättsystemen misslyckas med att ge dem upprättelse.

Men för att en sådan klagomekanism skall kunna bli verklighet krävs att tio av FN:s medlemsländer ratificerar protokollet, vilket innebär att det ska undertecknas av landets regering och godkännas av parlamentet. Inga länder har ratificerat protokollet än, men 20 länder signerade protokollet i februari, bland andra Brasilien, Finland, Italien, Mali, Marocko, Peru, Slovakien och Uruguay. Andra länder har förklarat sig villiga att signera protokollet inom kort , men bland dem finns inte Sverige. Varför?

Det är i första hand varje lands uppgift att se till att det finns ett rättssystem dit barn och deras representanter kan vända sig. Den rättsliga processen måste vara lättillgänglig för barn som redan har svårt att göra sina röster hörda. Men flera länder saknar lagstiftning som skyddar alla rättigheter i barnkonventionen. Somliga länder saknar instanser dit barn kan vända sig vid kränkningar, andra har instanser men de fungerar inte. Därför är en internationell klagomekanism ett viktigt verktyg för att sätta press på de stater som inte själva har tillräckligt bra system för att ge barn möjlighet till upprättelse.

Trots att 192 länder har skrivit under FN:s barnkonvention så kränks barns rättigheter dagligen världen över. Det handlar om alltifrån barnäktenskap och könsstympning till barnarbete, trafficking och andra former av utnyttjande. Om exempelvis ett gatubarn i Bolivia blir utsatt för övergrepp av polisen, eller om ett papperslöst barn i Kambodja förvägras rätten till födelseattest, finns risken att de inte får en rättssäker process där barnets rättigheter enligt barnkonventionen tas tillvara. När möjligheterna att få upprättelse nationellt är uttömda ska fallet i stället kunna skickas vidare till FN:s barnrättskommitté i Genève.

Att få möjlighet att överklaga är ett viktigt genombrott för arbetet med att stärka barns rättigheter och barns status som bärare av rättigheter. Barnkonventionen är den senaste konventionen för mänskliga rättigheter som nu får en internationell klagomekanism. En internationell instans dit barn kan vända sig är också ett verktyg som kan användas av ideella organisationer och andra aktörer för att sätta press på stater att förbättra sina nationella rättssystem. Vi tror därför att detta kommer att bidra till att barns grundläggande rättigheter respekteras i större utsträckning, särskilt i länder där barn har det svårast.

Sverige ratificerade Barnkonventionen som ett av de första länderna redan 1990 och är en förebild för andra länder gällande barns rättigheter. Artikel 12 § 2 i barnkonventionen ger barn rätt att höras i rättsliga sammanhang vilket också görs i dag. Men svenska barn kan i dag inte själva, utan målsman, lämna in klagomål till myndigheter eller juridiska instanser. En internationell klagomekanism förstärker barns rätt att klaga.

Sverige är redan en del av de andra internationella klagomekanismer som finns för mänskliga rättigheter, till exempel konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vi har tillsammans skrivit ett brev till regeringen där vi frågar när Sverige tänker ratificera tilläggsprotokollet. Vi uppmanar den svenska regeringen att snarast möjligt visa sitt ansvar för barns rättigheter genom att ratificera det nya protokollet.

KATTIS AHLSTRÖM

generalsekreterare, BRIS

INGRID BURMAN

ordförande, Handikappförbunden

ELISABETH DAHLIN

generalsekreterare, Rädda Barnen

ALEKSANDER GABELIC

ordförande, FN-förbundet

ANNA HÄGG-SJÖQUIST

generalsekreterare, Plan Sverige

JENNIE JONSÉN

ordförande, FIAN, Sverige

HELENA KARLÉN

generalsekreterare, ECPAT Sverige

THOMAS JANSSON

ordförande, Riksförbundet FUB

JAKOB LARSSON

ordförande, Riksorganisationen Unga Synskadade

VÉRONIQUE LÖNNERBLAND

generalsekreterare, Unicef Sverige

AGNETHA MBUYAMBA

förbundsordförande, RBU

ANNA RYOTT

generalsekreterare, SOS Barnbyar Sverige

HANGA SÁNTHA

ordförande, Internationella Juristkommissionen, Svenska Avdelningen

JAN-PETER STRÖMGREN

ordförande, Lika Unika