Helena Leander

99 procent av alla grisar får aldrig vara utomhus förrän de förs till slakt eller andra uppfödare.

Helena Leander

Minns du Djurrättsalliansens granskning av svenska grisgårdar för tre år sen? Tv-bilderna visade sjuka eller skadade grisar på nästan varje gård, många fall av svansbitning och andra beteendestörningar liksom torftiga miljöer som inte levde upp till lagen.

Många reagerade starkt. Människor som trott att det bara var i Danmark som grisarna behandlades illa blev plötsligt varse att grisar lider även i Sverige. En del lovade sig själva att avstå från julskinkan helt, medan andra gick över till KRAV-skinka.

Otäcka tv-bilder kan blekna, och rätt var det är så ligger den gamla vanliga fläskfilén i kundvagnen ändå. Men de senaste åren har svensk grisuppfödning ändå gått knackigt. Kanske sitter de där otäcka grisbilderna någonstans i bakhuvudet. Varför betala mer för svenskt kött om man inte kan vara säker på att det är bättre?

Nu har grisarna det visserligen ännu sämre i många andra länder, där det till exempel tillåtet att klippa av grisarna svansar, eftersom svansbitning annars är en vanlig beteendestörning i grisfabriken, och att fixera suggor i burar så små att de inte kan vända på sig. Det lägre priset på köttet har ett högt pris för grisarna.

Samtidigt finns det positiva exempel på det omvända, på länder som kommit längre än oss med djurskyddet och lyckats ge grisarna en bättre tillvaro. Norge har sedan flera år förbjudit kastrering av obedövade smågrisar – ett oerhört smärtsamt ingrepp som fortfarande är tillåtet i Sverige även om det finns en branschöverenskommelse om att åtminstone använda smärtlindring efteråt.

Vägen framåt för Sveriges grisnäring är ett inte ett urholkat utan tvärtom ett stärkt djurskydd, så att konsumenterna verkligen ser att det gör skillnad att välja svenskt. Vi behöver införa obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött, i butik såväl som på restaurang, så att konsumenterna kan göra medvetna val. Det borde också vara självklart att den offentliga sektorn ställer krav i upphandlingen av maten till skolor och sjukhus på samma sätt som vi ställer djurskyddskrav i lagen. Vi ska inte köpa in kött som skulle vara olagligt att producera i Sverige. Genom att servera mer vegetariskt har man råd att ställa högre krav på det kött som väl serveras.

Grisar är sociala och intelligenta djur, som behöver stimulerande miljöer där de kan vara aktiva för att må bra. Svenska grisgårdar är i de flesta fall stora, bullriga och dammiga miljöer, inomhus, ofta utan någon större stimulans än endast lite strömedel. Det är därför inte förvånande att många grisar utvecklar beteendestörningar – ett tydligt tecken på att de inte mår bra. De kan också drabbas av till exempel magsår och lunginflammation i den stressiga och ohälsosamma miljön.

Krav-grisar får däremot gå utomhus. Det ger helt andra möjligheter till naturligt beteende och minskar därför problemen med beteendestörningar. Fortfarande är det dock en försvinnande liten andel av grisarna som föds upp enligt dessa regler: 99 procent kommer aldrig utomhus förrän de förs till slakt eller andra uppfödare.

Den svenska djurskyddslagen, som ger husdjuren rätt till naturligt beteende och skydd mot onödigt lidande, gäller inte bara Krav-grisar. Den gäller alla grisar. Det är dags att regeringen slutar bromsa, så att vi kan ge alla grisar rätt till utevistelse och en miljö där de har förutsättningar för att må bra.

HELENA LEANDER (MP)

riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet