I helgen förordade Folkpartiledaren Jan Björklund skatterabatter för utländska forskare och mindre forskningsföretag – och avdragsrätt för donationer till forskning. Detta politiska initiativ kom inte en dag för tidigt.
Donationer stimulerar forskning. Idag kommer 15 procent av forskningsmedlen till de svenska högskolorna och universiteten från privata stiftelser, företag och privatpersoner. Detta är ett väsentligt bidrag till forskarnas och universitetens ekonomi. Men än viktigare är att gåvor både främjar och möjliggör fördjupade kontakter mellan forskarvärlden och övriga delar av samhället.
Donationer förmedlar impulser från samhället – via enskilda givare, välgörande organisationer och företag – om väsentliga behov och frågor till forskarna. En forskningsfinansiering som delvis har sin bas i privata insatser ger en mångsidigare och bredare kontakt mellan forskning och samhälle.
Den svenska universitetsforskningen är av hög standard; i internationella jämförelser hävdar den sig väl både vad gäller omfattning, vetenskaplig kvalitet, forskarutbildning och vetenskaplig bredd. Men för att bibehålla svensk universitetsforskning i den internationella frontlinjen och för att behålla bredden krävs inte bara goda forskare utan också ekonomiska resurser för universiteten och de olika forskargrupperna.
Sveriges skatteregler gällande donationer går stick i stäv mot nästan alla länder i Europa och USA vars skattesystem medger skattelättnader för gåvor till forskning och andra samhälleliga områden som bedöms som angelägna för det allmänna. I Sverige beskattas donationerna hos givaren och det medges inte några avdrag för medel till samhälleligt angelägna områden (undantag ges endast för visst företagsstöd).
Hösten 2008 gav regeringen i uppdrag att utreda frågan om skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet. En utredning utsågs, som tog sig namnet Gåvoincitamentsutredningen, och i somras presenterade den sitt förslag.
Utredaren är skatteexpert med ett förflutet i Finansdepartementet och klargör i sitt förord att han i princip avråder från undantag i skattesystemet. Han anser att skattesystemet ska vara administrativt enkelt och inte bör användas för andra syften än att få in maximalt med pengar till statskassan. Utredningsuppdraget var dock att lägga ett förslag till hur ett avdrag skulle kunna hanteras, vilket gjordes – dock baserat på en negativ åsikt i frågan. Utredningen föreslår ett system med mycket lågt satt takbelopp för skatteavdrag, kombinerat med ett administrativt krävande system med gåvobevis och kontrolluppgifter. Detta är dubbelt olämpligt.
För det första är det de stora donationerna som är av avgörande betydelse för universiteten och forskningen, varför det är hanteringen av dessa gåvor som i första hand behöver stimuleras och underlättas. För det andra bör hanteringen av mindre bidrag till insamlingsstiftelser, av typ Cancerfonden, fortsatt vara enkel för att inte belasta dessa organisationer med en avskräckande och tungrodd administration.
Till skillnad från utredningen, som paradoxalt nog motsäger sitt eget förslag och avråder från skattelagstiftning som syftar till att stimulera gåvor till forskning och ideell verksamhet, förordar Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) ett anpassat skattesystem som stimulerar till donationer avsedda för forskning.
KVA menar att fysiska och juridiska personer som lämnar gåvor eller donationer till forskning bör få rätt att dra av en fast procentsats från den slutliga skatten, motsvarande en given procentsats av gåvan. Skatteavdraget bör vara lika stort procentuellt för alla – oberoende av inkomster – och får bara göras till universitet och motsvarande organisationer som huvudsakligen stöds med offentliga medel. En lista över sådana mottagare bör upprättas av Skatteverket.
Genom att begränsa ändamålet till forskning undviker man de administrativa problem som utredningen befarat. Om erfarenheterna är positiva kan man senare vidga kretsen av ändamål.
GUSTAF LINDENCRONA
professor, ledamot av Forskningsstrategiska utskottet vid Kungl. Vetenskapsakademien
JAN S. NILSSON
professor, ordförande för Forskningsstrategiska utskottet vid Kungl. Vetenskapsakademien
GUNNAR ÖQUIST
professor, ständig sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien
