De senaste decenniernas utveckling i Sverige har medfört att brottsligheten och otryggheten har blivit ett allt större samhällsproblem. Detta har bland annat resulterat i fler vaktbolag, ökad användning av övervakningskameror och en ökad efterfrågan på så kallade Gated Communities – alltså bostadsområden som är avgränsade och stängda för allmänheten. Detta är en oroande utveckling som istället riskerar att leda i fel riktning – mot slutna bostadsområden, minskad tolerans och ännu större otrygghet. Därför presenterar Stiftelsen Tryggare Sverige och JM AB i dag ett nationellt trygghetsprogram.

Den expanderande efterfrågan på säkerhetslösningar och avgränsningar i bostadsområden beror förstås på människors behov av att känna trygghet. Men såväl forskning som erfarenheter pekar åt motsatt håll. Att bygga städer och bostadsområden för en viss typ av människor samtidigt som man stänger ute det som är avvikande och annorlunda leder till minskad tolerans och öppenhet. De boende upplever dessutom – paradoxalt nog – ännu större otrygghet när de måste lämna sitt inhägnade område.

Att bygga avgränsade och stängda områden är alltså ingen framkomlig väg för att skapa ett bra och tryggt Sverige. En av de viktigaste åtgärderna för att minska brottsligheten och öka tryggheten handlar istället om den rumsliga utformningen av städer, bostadsområden och byggnader. Det kan exempelvis handla om en mix av bostäder, arbetsplatser och affärslokaler, bra belysning samt naturliga mötesplatser vilket leder till att människor på ett naturligt sätt genom sin närvaro skapar trygghet.

Förutom minskad brottslighet och ökad trygghet finns även stora samhällsekonomiska vinster att göra i form av besparingar för att slippa bygga om befintlig bebyggelse. I många fall är tyvärr brottsligheten redan inbyggd i våra bostadsområden genom att man har byggt storskaliga bostadskomplex där människor är anonyma för varandra. Kostnaden för att rätta till felaktigt byggda bostadshus och bostadsområden överstiger vida kostnaden för att göra rätt från början. Siffror från Svenska Bostäder visar exempelvis att bara kostnaden för klottersanering uppgår till miljontals kronor varje år.

Hur har det blivit så här? En del av förklaringen är att det saknas myndighetskrav på hur man ska bygga ”tryggt”. I vårt grannland Norge står det exempelvis inskrivet i den norska motsvarigheten till plan- och bygglagen att trygghetsskapande och brottsförebyggande aspekter alltid ska beaktas i planeringen av nya bostadsområden. En annan anledning är att en trygg boendemiljö ofta saknas i kommuners arbete med översiktsplaner. Det kan vara så enkelt att det saknas begrepp och formuleringar som känns naturliga för kommunledningar och kommunpolitiker att använda. En tredje förklaring är att byggherrar, markägare, kommuner och arkitekter inte tidigt samverkar på ett självklart sätt.

För att komma till rätta med problemen krävs enligt vår mening:

* tydligare riktlinjer från Boverket

* en regional samverkansmodell mellan byggherrar, stadsbyggnadskontor och arkitekter

* en ökad vilja från kommunernas sida att efterfråga trygghetsanalyser i arbetet med översikts- samt detaljplaner

Arbetet måste bedrivas på bred front; branschens aktörer måste enas kring såväl utmaningarna som lösningarna.

Därför presenterar vi i dag ett nationellt Trygghetsprogram. Vi vill med detta rikta en uppmaning till byggherrar, kommuner, berörda myndigheter och arkitekter att delta i den diskussion som nu förs kring trygghet i boendet och kring de villkor detta ställer på oss aktörer. Det är dags att fokusera mindre på gated communities och istället ta ett aktivt ansvar för ett tryggare, öppnare och mer tolerant samhälle där vi bygger stolthet.

KARL-ÅKE PETTERSSON

Ordförande

Stiftelsen Tryggare Sverige

JOHAN SKOGLUND

VD

JM AB