Alkoholskadorna i Europa är mer än dubbelt så höga som i någon annan världsdel. Enligt uppskattningar från EU-kommissionen är över 20 miljoner EU-medborgare alkoholberoende, och hundra- tusentals dör varje år i alkoholskador.
Därför är det glädjande att flera medlemsstater uppmärksammat problemet och allt fler är beredda att göra något åt dem.
Nyligen hölls i Bryssel den fjärde alkoholpolicykonferensen inom EU där ett 50-tal nationella och europeiska frivilligorganisationer på alkoholområdet möttes. Temat för konferensen var handling. Kunskapen om det allvarliga läget och vad som bör göras åt det är väl känd. Det är hög tid för handling.
När forskningen jämför effektiviteten i olika insatser på alkoholområdet syns huvuddragen i den svenska restriktiva alkoholpolitiken tydligt: statligt detaljhandelsmonopol, begränsad tillgäng- lighet, ålders- gränser, låga promillegränser för bilkörning, slumpvisa nykterhetstester i trafiken och behandling av alkoholmissbrukare.
Mot den här bakgrunden framstår den svenska diskussionen om så kallad gårdsförsäljning som helt ur fas med den europeiska utvecklingen. Ekonomiska intressen och intresseorganisationer lobbar hårt för möjligheten att öka tillgängligheten av alkohol genom att ge svenska producenter en fördel framför andra genom att få öppna egna butiker för försäljning av alkohol.
Men frågan är större än så. Den gäller om det är EU-rättsligt möjligt med en sådan ordning, och vad det skulle betyda för detaljhandelsmonopolet och den restriktiva alkoholpolitiken.
Att tilllåta inhemska producenter av alkoholdrycker, men inga andra, att få sälja från egna butiker vore ett skolboksexempel på hur det inte får gå till på EU:s inre marknad. En bärande princip är nämligen att ett enskilt land inte får diskriminera utländska producenter eller företag. Sker detta är det en allvarlig störning för den inre marknadens spelregler.
Detta understryks i det svar Kommissionen precis har gett på en fråga som en av oss ställt om gårdsförsäljning. Kommissionen konstaterar att det finska förslaget om försäljning av frukt- och bärlikörer från gårdar är diskriminerande. Kommissionens motivering träffar i praktiken också den nuvarande finska gårdsförsäljningen, som dock beslutades före Finlands EU-inträde och som därför inte varit föremål för samma prövning.
För det andra konstaterar Kommissionen att varje undantag som Sverige eventuellt vill göra från detaljhandelsmonopolet måste gälla lika för svenska och utländska företag. Något som i praktiken går mycket längre än den gårdsförsäljning somliga argumenterar för. Utländska tillverkare skulle ges rätt att få öppna egna butiker, eller kanske skulle de svenska gårdstillverkarna bli regelrätta alkoholbutiker som säljer svenska och utländska varor på lika villkor. Båda alternativen skulle innebära ett grundskott mot Sveriges framgångsrika alkoholpolitik.
Den svenska alkohollagsutredningen konstaterade föga förvånande redan förra året att det inte skulle vara möjligt att inom ramen för gällande EU-rätt och detaljhandelsmonopol ge svenska producenter möjlighet att sälja direkt till konsumenter. Finland, där många politiker vill utöka gårdsförsäljningen till att också omfatta likörer, får alltmer kritiska frågor av Kommissionen. Risken är uppenbar att landet förr eller senare dras inför EU-domstolen.
Att som många förespråkare för så kallad gårdsförsäljning låtsas som att det går att ha detaljhandelsmonopolet kvar, och samtidigt inte, är att i grunden ytterligare äventyra den restriktiva alkoholpolitiken. I den här frågan finns nämligen inget svenskt lagom-alternativ. Antingen har Sverige ett detaljhandelsmonopol, eller så har vi det inte.
EU-experten och juristen Lotty Nordling har regeringens uppdrag att – trots den tidigare alkohollagsutredningens tydliga slutsatser – utreda hur ett förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten liksom detaljhandelsmonopolet. Det är ingen lätt uppgift. Att utforma ett förslag som uppfyller de kriterierna är i realiteten omöjligt. Sverige kommer att tvingas göra ett vägval. Att införa möjligheten för svenska alkoholproducenter att sälja direkt till konsument kommer bara att vara möjligt för den som medvetet sätter detaljhandelsmonopolet, grundbulten i den svenska restriktiva alkoholpolitiken, på spel.
ANNA HEDH (S)
EU-parlamentariker
ALF SVENSSON (KD)
EU-parlamentariker
CECILIA WIKSTRÖM (FP)
EU-parlamentariker
EVA-BRITT SVENSSON (V)
EU-parlamentariker
