I ett helt ärligt test skulle antalet underkända banker bli betydligt fler.

Göran Färm och Olle Ludvigsson

I dag, fredag, presenteras resultaten från det stora stresstestet av 91 ledande europeiska banker. Trots att ribban lagts lågt kommer många att få underkänt. Mellan 10 och 20 banker väntas hamna i skamvrån. Detta måste bli en skarp varningssignal till nonchalanta europeiska ledare om att kraftfulla åtgärder nu måste vidtas för att täppa till de svarta hålen i det europeiska banksystemet.

Bankerna måste förstärka sina kapitalbuffertar och förbättra säkerheten i likviditetsförsörjningen. Annars blir det nästintill omöjligt att återställa stabiliteten i den europeiska ekonomin.

Bankernas brister är den röda tråd som binder samman de olika faserna i den ekonomiska krisen. Det var bankernas vidlyftiga utlåning som byggde upp de konsumtions- och fastighetsbubblor som gjorde att finansmarknaden kraschade. Det var den påföljande infarkten i banksektorn som tvingade flera stater att i räddningsaktioner skuldsätta sig så mycket att de själva till slut måste ta nödlån. I dag är det bankernas alltjämt alltför klena kapitalbuffertar som hindrar de skuldnedskrivningar som troligen krävs för att lösa eurokrisen. Huvudorsaken till att Europas maktduo – förbundskansler Merkel och president Sarkozy – inte driver fram en snabb och rejäl grekisk skuldrekonstruktion är att tyska och franska banker inte skulle klara att hantera de förluster som en sådan skulle föra med sig.

Dels är bankerna för svaga. Särskilt de regionala tyska Landesbanken har en kapitaltäckning som på flera håll inte håller måttet. Dels är bankerna för djupt förankrade i de bräckligaste ekonomierna. Tyska och franska banker har exponeringar i Grekland på 34 respektive 53 miljarder dollar och skulle därför tvingas ta saftiga förluster vid en grekisk nedskrivning. Om en sådan nedskrivning – i ett inte osannolikt scenario – drev fram liknande processer i Irland och Portugal skulle smällen bli än värre. Med tyska och franska bankexponeringar i dessa två länder på sammanlagt 155 respektive 64 miljarder dollar skulle det röra sig om enorma förluster. Totalt sett har Europas banker exponeringar i nödlånsekonomierna Grekland, Irland och Portugal på hela 787 miljarder dollar. Fallhöjden är alltså stor.

Mot den bakgrunden vore det enda logiska att de europeiska ledarna – med Merkel och Sarkozy i spetsen – gjorde sitt yttersta för att minutiöst laga minsta skavank i det europeiska banksystemet. De vet att nedskrivningar nog måste till och att bankerna då själva måste kunna ta förlusterna. Om skattebetalarna återigen skulle behöva rädda krisbanker skulle de statsfinansiella konsekvenserna bli förödande. Trots denna logik har merparten av ledarna dock valt en helt annan strategi. De har inte bara ignorerat svårigheterna, utan även aktivt arbetat för att sopa problemen under mattan genom att underminera stresstestet.

Testprocessen har varit skakig. Den ansvariga Europeiska Bankmyndigheten har haft svårt att hålla testet på en acceptabel nivå. Redan tidigt gjorde nationella politiska påtryckningar det omöjligt att som ett testscenario inkludera en skuldnedskrivning i något av krisländerna. Detta trots att scenariot är realistiskt och det är viktigt att få en bild av hur bankerna då skulle drabbas. Flera regeringar har högljutt och med rent nationella argument protesterat mot myndighetens metoder för beräkning av bankernas kapital. Tyskland har gått så långt som till att på lösa grunder ifrågasätta myndighetens kompetens. Processen har dessutom försenats eftersom ett antal nationella aktörer till en början försökte använda orealistiskt optimistiska prognoser för att skydda den inhemska banksektorn.

Som en konsekvens av allt detta kommer testresultaten att bli alltför positiva i förhållande till hur det verkligen ser ut. I ett helt ärligt och realistiskt test skulle antalet underkända banker ha blivit betydligt fler.

De europeiska ledarna är på väg att måla in sig i ett hörn. Så länge som de inte tar krafttag för att stärka banksektorn kommer de inte heller att kunna lösa eurokrisen.

Vid junimötet i Europeiska Rådet talades det om att stresstestet ska följas upp. EU-finansministrarna har i veckan diskuterat riktlinjer för hur detta ska ske. Nu gäller det att gå från ord till handling. I stället för att med nationalistiska glasögon curla framför de inhemska bankerna måste de europeiska regeringarna börja ställa hårda krav. De måste se till att underkapitaliserade banker snabbt fyller på sina kapitalreserver. De måste se till att de nationella tillsynsmyndigheterna tar sig an alla brister i likviditetsförsörjningen och definitivt sätter stopp för praxisen att låta överdrivna utdelningar och bonusar gå före sund kapitaltäckning.

Den europeiska banksektorn i sin helhet måste ta sig upp på en klart högre nivå när det gäller både kapitalbuffertar och likviditetssäkerhet. Det handlar alltså inte bara om de banker som får underkänt i detta urvattnade stresstest. Problemet är betydligt större än så.

GÖRAN FÄRM (S)

OLLE LUDVIGSSON (S)

EU-parlamentariker