8-24-åriga, framför allt manliga, förare är kraftigt överrepresenterade i svåra trafikolyckor. Att ett hundratal unga dödas varje år i trafiken är oerhört tragiskt och ett oacceptabelt spill av människoliv. Men det är ingen nyhet.

Så har det sett ut sedan beslutet om Nollvisionen för åtta år sedan. Bortsett från en sak: nu under 2000-talet har vi fått ett negativt trendbrott. Dödskurvan för unga förare, som sedan 30 år sakta men säkert pressats nedåt, har vänt uppåt igen. En utveckling som Sverige verkar vara ensamt om, i alla fall än så länge.

Så vad är orsaken? Vems är ansvaret?
Dan Falconer på försäkringsbolaget If tog ett förföriskt förenklat grepp på frågan i måndagens Brännpunkt: Sätt betyg på trafikskolorna, så de unga kan välja ”rätt”. Och offentliggör namnen på de trafikskolor som fällts i STR:s reklamationsnämnd.

Om det bara vore så enkelt!
Tyvärr skulle de här två åtgärderna bara få marginell betydelse för ungdomarnas trafiksäkerhet. Vi vet, eftersom klagomålen är så få. På 15 år har STR:s reklamationsnämnd avgjort cirka 300 ärenden, och ett 80-tal elever har fått pengar tillbaka. D v s i genomsnitt fem fall om året. Hos Allmänna reklamationsnämnden, där klagomålen på de trafikskolor som inte är med i STR hamnar, är ärendena inte heller särskilt många.

I Sverige finns cirka 800 trafikskolor som Vägverket har tillsynsansvar för. På trafikskolorna arbetar drygt 2000 trafiklärare. Men trafikskolorna är inte ensamma på banan. Vid vår sida finns en mängd andra aktörer som varje dag bidrar till att forma svenska ungdomars uppfattning om hur man ska köra bil och vad som är rätt beteende i trafiken.

Det svenska förarutbildningssystemet rymmer mer än 200 000 amatörutbildare. Som regel föräldrar, äldre syskon, släktingar eller vänner som övningskör med sina nära och kära efter bästa förmåga. Men här finns också en blomstrande svart verksamhet, antingen i form av illegala företag eller enskilda personer, som drygar ut sjuk- eller arbetslöshetspengen med lite svart övningskörning.

Nio av tio svenska ungdomar, som ska ta körkort, väljer att blanda lektioner i trafikskola med privat övningskörning. Det är en bra metod, förutsatt att någon med kunskap håller i trådarna och ser till att eleverna lär sig rätt från början och att viktiga moment inte blir bortglömda.

Dessvärre kommer många körkortstagare idag till körprovet med stora luckor i sin utbildning, enligt en färsk undersökning av VTI (Väg- och transportforskningsinstitutet). Det är ungdomarna själva som väljer vilka ingredienser de vill ha i sin utbildning. Det finns en kursplan som det är meningen att alla ska följa, men den använder bara sex procent av körkortsaspiranterna, enligt VTI.

Problemet är att idag väljer allt färre utbildningsvägen fram till körkort. Istället chansar man sig fram i ett system, som leder till utarmad trafiksäkerhet för våra unga. De båda förarproven är måttstocken på vad man behöver kunna. Och proven klarar varken att mäta eller påverka det som är allra viktigast för säkerhet på vägarna: de ungas attityder och inställning till riskfyllt beteende.

Det vi behöver är därför en ordentlig granskning av det svenska förarutbildningssystemet, utan skygglappar eller grus i ögat. Redan för två år sedan försökte STR få Vägverket att ta initiativet där, men med klent resultat. Kanske kan If och deras allierade lyckas bättre där vi i trafikskolorna gick bet?

Berit Johansson
förbundsordförande
Sveriges Trafikskolors Riksförbund