REPLIK Rättvisemärkt

Fullversion: Slentrianmässig kritik

På SvD Brännpunkt den 8/10 framför Johan Wennström stark kritik mot varumärkningen Rättvisemärkt.

Wennströms främsta argument är att både konsumenter i väst och kaffeproducenter i tredje världen förlorar på rättvis handel; konsumenterna genom högre priser och producenterna genom urholkad konkurrenskraft till följd av högre lönekostnader.

Vi anser att Johan Wennströms argument är direkt felaktigt i den första delen och överförenklat i den andra.
Vad det gäller det första argumentet har Wennström för att vara en liberal debattör en märkligt begränsad tilltro till konsumenters förmåga att göra rationella val. Sedan när började liberaler att påpeka vilket kaffe vi ska ha i koppen?

Att konsumenter skulle skadas av högre priser är svårförståeligt eftersom konsumenter handlar Rättvismärkta varor av fri vilja.
Rättvisemärkt är en marknadsnisch som överlever eftersom dess varor är efterfrågade. Vad gäller producentländernas konkurrenskraft så förbiser Wennström att högre löner faktiskt ökar värdet på produkten.

Bevis på detta är att konsumenter betalar ett högre pris för sådana varor. En rationell producent som inte upplever en sådan värdeökning skulle inte ansluta sig till Rättvisemärkt.

Rättvisemärkt är dock inte problemfritt. Vi ser en potentiell risk i att Rättvisemärkt på lång sikt kan leda till att den arbetskraft som skulle kunna öka sin produktivitet genom att byta sektor låses fast i sektorer där de har låg produktivitet eftersom de där betalas en högre lön på grund av Rättvisemärkt.

Detta kan försena strukturomvandlingar som långsiktigt kan reducera fattigdomen.
Dilemmat är alltså att det som framstår som en gynnsam utveckling på kort- och medellång sikt möjligen utgör ett hinder för en förbättrad utveckling på lång sikt.
Avvägningen mellan dessa båda intressen är emellertid allt annat än självklar och försvåras av att vår information om landsspecifika långsiktiga produktionsmöjligheter är begränsad.

Det finns också faktorer som talar för att Rättvisemärkt faktiskt kan ha en positiv inverkan på möjligheterna till strukturomvandling i tredje världen.
Till exempel innebär Rättvisemärkt en försäkring mot den prisvolatilitet som präglar världsmarknaden för en vara som kaffe.

Detta är särskilt viktigt i fattiga länder med underutvecklade finansiella marknader och begränsade försäkringsmöjligheter.
Vi anser att Rättvisemärkt, förutsatt att de agerar professionellt, är ett intressant försök att tillfredställa en efterfrågan på etiskt producerade varor i väst och samtidigt öka välfärden för producenter i tredje världen.

Samtidigt är det önskvärt med en konstruktiv debatt om rättvis handel och dess effekter. Just därför är det olyckligt att vissa liberala debattörer i Sverige har antagit en slentrianmässigt negativ attityd till Rättvisemärkt.

Erik Lindqvist
doktorand i nationalekonomi, Handelshögskolan i Stockholm

Anders Åkerman
doktorand i nationalekonomi, Stockholms Universitet