Kristina Axén Olin har åter angripit sprutbytesprojekten i Skåne som hon inte alls gillar (Brännpunkt 21 april). Hon har naturligtvis all rätt att offentliggöra sina åsikter, men det är oacceptabelt att en ledande politiker slänger ur sig fullständigt felaktiga faktauppgifter.

Och ännu värre är att dessa felaktigheter påtalats vid flera tidigare tillfällen. Jag kan inte förstå annat än att Kristina Axén Olin medvetet ljuger för att nå sitt syfte: ett misstänkliggörande av hiv-preventionsinsatserna i Lund och Malmö.

Kristina Axén Olin talar om att det finns ett antal hiv-smittade narkomaner i Skåne. Vi har upprepade gånger rapporterat, till Kristina Axén Olin och andra, att detta beror på inflyttning av redan smittade individer från Mellansverige eller utlandet.

Sanningen är att det inte konstaterats någon hiv-smittöverföring mellan skånska narkomaner på åtskilliga år! Inte ett enda fall! De smittskyddsanmälningar som gjorts har rört inflyttade personer med redan känd smitta eller i flera fall utländska medborgare som av olika skäl gripits vid ankomsten och hiv-testats med positivt utfall på skånska häkten.

Det blir inte bättre av att Kristina Axén Olin fått siffrorna om hiv i Sverige om bakfoten. Totalt har c:a 950 svenskar smittats via injektionsmissbruk och den överväldigande majoriteten bor i Stockholm.

Redan 1992 uttalade WHO:s narkotikaexperter: ”Från Skåne i södra Sverige kommer det kanske mest kompletta beviset för effektivitet av AIDS-prevention bland injektionsmissbrukare”. Sedan dess har ingen narkoman hiv-smittats lokalt i Malmö-Lund-området medan det fortsatt att droppa in nya fall från Stockholm med i genomsnitt 2-3 veckors mellanrum.

Jag är den förste att medge att det är svårt att strikt vetenskapligt bevisa att Skånes gynnsamma situation bara beror på sprutbytesprojekten, men i all sin anspråkslöshet är vår vetenskapliga dokumentation ändå bland det bästa som finns att tillgå i världen på det här området. Och var finns de strikt vetenskapliga bevisen för alla de narkotikapolitiska åtgärder som Kristina Axén Olin anser vara självklara?

Att anföra de låga dödstalen i AIDS bland narkomaner i Sverige som bevis för att hiv-preventionen även i Stockholm är lyckosam visar på en stor aningslöshet. Väldigt få AIDS-patienter behöver dö i dessa tider eftersom det finns så effektiv livsuppehållande terapi. Men tycker inte Kristina Axén Olin att det är rimligt att man försöker förhindra hiv-smitta med allt det lidande som är förknippat med denna sjukdom, även om man inte löper så stor risk att dö på kort sikt?

Kristina Axén Olin tar också upp hepatit B, en sjukdom som inte har drabbat någon deltagare i vårt projekt i Lund på flera år. Den enkla anledningen är att de alla har blivit vaccinerade via sprutprojektet! Vad har Kristina Axén Olin för idéer om hur man ska kunna nå ut till aktiva missbrukare även i Stockholmsområdet med denna av alla accepterade prevention?

Man får gärna ifrågasätta och kritisera vår verksamhet, men det är tröttsamt att bli angripen med lögner, misstolkningar och argument som motbevisades redan när projektet var färskt för mer än 18 år sedan!