Andelen kvinnor i de svenska bolagsstyrelserna är alltför låg. Därför hotar socialdemokraterna nu med en lagstiftning som kräver minst 40 procent kvinnor.
De företagare som inte lyckas leva upp till vänsterkartellens krav kan komma att berövas sitt livsverk, enligt utredaren Catarina af Sandeberg. Hon säger i en intervju i Svenska Dagbladet (28/11): ”Bolag som inte följer reglerna kan till slut utsättas för tvångslikvidation.”
Detta är kvalificerat vansinne.

Det är inget nytt att den svenska vänstern ropar efter nya regler, som begränsar den enskildes möjlighet att själv förfoga över sin egendom. När begrepp som förstatligande, socialisering och löntagarfonder har mist sin attraktionskraft ska äganderätten i stället inskränkas genom program, planer, riktade bidrag och skattelättnader samt kvotering.
Med Göran Persson vid rodret finns snart inget annat kvar av det privata ägandet än namnet. Alla ska tvingas göra det mäster Göran vill. Anställ nu och avskeda då. Lägg verksamheten i norr ena dagen och i väster den andra. Placera en kvinna här och en man där.
Vad hände med den enskildes makt över sitt eget liv och sina egna tillgångar?

Orsaken bakom vänsterkartellens hot om kvotering vet vi alla alltför väl. Det är den låga nivån av kvinnor i börsbolagens styrelser
I dag är andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ynka 16 procent. Det är inte acceptabelt, och det är inte värdigt ett land som sägs vara världens mest jämställda.
Genom samhällets – och inte minst företagens – oförmåga att se bortom traditionella könsroller berövas kvinnor många möjligheter till inflytande. Samtidigt går näringslivet miste om hälften av den samlade kompetens som finns i landet.
Det måste till en förändring.

Men det är inte politikers sak att bestämma hur ett företags ledning eller styrelse ska se ut. Vårt uppdrag är att underlätta för människor att driva företag, inte att göra det svårare. Det är ägarnas roll att bestämma hur ledningsfrågan ska skötas.
Problemet är bara att ägarna i det svenska näringslivet, trots åratal av diskussioner i den här frågan, inte lyckats uppnå någon förändring. De strukturer som skapar glastaket finns kvar och de manliga nätverken, dit det är ytterst svårt för kvinnor att ta sig, lever vidare.

Vi inom Alliansen är övertygade om att kvotering är fel väg att gå, men vi är också övertygade om att saker måste förändras för att utvecklingen ska gå snabbare och för att fler kvinnor ska ha samma karriärmöjligheter som män.
Den kod för bolagsstyrning som näringslivet självt har utvecklat är ett verktyg för att uppmärksamma behovet av fler kvinnor i bolagsstyrelserna.
Men det räcker inte att få upp ögonen för problemet, man måste också kunna se möjligheterna. Här har staten ett ansvar att gå före och sätta ett gott exempel.

Hälften av alla styrelseledamöter i de statligt ägda företagen ska vara kvinnor, liksom hälften av alla styrelseordföranden. Regeringen behöver arbeta aktivt med sin bolagsstyrning och ledarskapsutveckling för att göra fler kvinnor synliga.
Regeringen måste också uppmuntra kvinnor på ledande positioner inom den statliga bolagssfären att bygga nätverk för att hjälpa andra kvinnor framåt i näringslivet. De statligt ägda bolagen ska dessutom i sina årsredovisningar beskriva sitt jämställdhetsarbete.
En sådan redovisning bör till exempel innehålla information om företagets organisation – från jämställdhetssynpunkt – samt hur ledningen arbetar för att underlätta för anställda att förena familj och förvärvsarbete.

Andelen kvinnliga företagare är betydligt lägre än andelen manliga. Många kvinnor vill bli företagare men hindras av fördomar och lagar, som till exempel stopplagen.
När socialdemokraterna lägger hinder i vägen för kvinnligt företagande innebär det att de också begränsar rekryteringsbasen till ledande befattningar och kommande styrelseuppdrag.
Men näringslivet självt måste också visa att det verkligen vill förändra situationen. De behöver självmant ställa sig upp och säga att från och med nu har vi som mål att hälften av dem som ingår i våra ledningar och styrelser ska vara kvinnor.

En Alliansregering kommer att arbeta för jämställdhet, såväl i den offentliga sektorn som i den privata. Men vi säger nej till kvotering av ledamöter i bolagsstyrelser och förväntar oss att näringslivet tar sitt ansvar för att uppnå jämställdhet i bolagens styrelser och ledning.
Äganderätten står inte i motsatsförhållande till jämställdheten. Tvärtom, de är varandras förutsättning.
Vad kampen för jämställdhet behöver är inte den urholkning av äganderätten som socialdemokraterna förespråkar, däremot ökad insikt om de orättvisor som fortfarande råder, en verklig vilja att förändra hos näringslivet självt, mentorprogram, stödjande nätverk, tuffa aktieägare och forskning.

Då tror vi att en förändring äntligen kommer att uppnås.

Maria Larsson
riksdagsledamot (kd)

Lena Adelsohn Liljeroth
riksdagsledamot (m)

Tina Acketoft
riksdagsledamot (fp)

Annika Qarlsson
riksdagsledamot (c)