Direktivet om datalagring, antaget av EU-parlamentet den 14 december, tvingar teleoperatörerna att lagra alla telefonsamtal (fast och mobil), e-post och IP-adresser för polisens behov.

Det leder till ökade kostnader för teleoperatörerna och telekonsumenterna. Konkurrensproblem kommer att uppstå på telemarknaden, till nackdel för länder där operatörerna inte ersätts.

Vissa regeringar är beredda att ersätta operatörerna, medan andra som Sverige och Polen föredrar att åsamka telekonsumenterna ökade kostnader. Regeringarna måste förmås till en enhetlig ersättning, annars är detta ett minimidirektiv, vilket står i strid med dataskyddsdirektivet som kräver harmonisering.

Än allvarligare är om direktivet strider emot grundläggande rätt. Det engelska
ordförandeskapet säger rakt ut att det handlar om att inskränka mänskliga rättigheter!

Detta känsliga förslag har tvingats fram efter en ytterst summarisk demokratisk process, tre månader i stället för normalt ca tre år. När det hanterats i parlamentet har många ledamöter inte kunnat läsa förslaget innan slutdatum för ändringsförslag fallit, eftersom man inte har hunnit med sedvanliga översättningar. Vi moderater motsätter oss att man urholkar eller inskränker integritetsskyddet.

Skälet till att vissa gruppledare i parlamentet gått med på detta minst sagt slarviga förfarande är för att få fram s.k. medbeslutande för parlamentet i en inre säkerhetsfråga. Även om det angivna syftet är vällovligt är konsekvensen – risk för brott mot mänskliga rättigheter - inte acceptabel.

Ärendet borde få medborgarna att reagera kraftigt. Det sker också, redan har bortåt 60.000 medborgare undertecknat en protestlista och parlamentarikernas e-post dignar under välbefogade protester.

Eftersom den demokratiska processen varit otillfredsställande hade det behövts en andra läsning för att hantera frågan i en mer normal ordning. Lagstiftning ska ske inom rättstatens ram, både vad gäller proceduren och när det gäller skyddet för grundläggande fri- och rättigheter. Vi menar att en oberoende konsekvensutredning borde ha gjorts innan förslagets röstades. Bl.a. har konsumentintressena inte fått göra sin stämma hörd, vilket är orimligt.

Vi har dock lyckats åstadkomma att kommissionen måste göra en utredning. Även om den inte är oberoende ger den kritikerna en chans att argumentera. Jag har därför formellt frågat Kommissionen: när utredningen skall påbörjas och avslutas? I vilken form den kommer att genomföras och vilka intressenter som skall inbjudas?

Intressanta svar kan förväntas på följande delar av frågorna: Kan Kommissionen garantera att datalagringen inte strider mot grundläggande rättigheter i Europarådskonventionen art 8 och grundläggande rättighetsstadgan art. 7 och 8? Överensstämmer dataskyddsdirektivets harmoniseringskrav (=lika regler) med datalagringsdirektivets flexibilitetsregler (=alla gör som de vill)?

Förslaget kritiseras utifrån många aspekter bl.a. risken för läckage. Genom datalagringssystemet kan varje människa följas genom telefonen från man går upp till man lägger sig och profiler som visar det mesta om en människa är lätta att ta fram.

Journalister som är vana vid källsekretess kommer att få ett svårare klimat att arbeta i. Kritik har även framförts för att man här byter rättsprincip från att vidta åtgärder mot misstänkta till att nu rikta sig mot alla oavsett misstanke, i praktiken en slags
omvänd bevisbörda, alla är skyldiga tills motsatsen är bevisad - en princip som annars bara tillämpas i totalitära stater.

Många tror att har man bara rent mjöl i påsen så påverkas man inte av denna lagstiftning. Men det är mer komplicerat än så. Många oskyldiga riskerar att få svårt att bevisa sin oskuld när kriminella placerat brottsbevis i deras datorer, datorer som är osäkrade och har tillgänglighet från gatan.

Terroristerna använder redan avancerad kryptering. En eller annan terrorist kan möjligen bli irriterad, ansåg chefen för den europeiska poliskonfederationen, som ansåg att åtgärden är ineffektiv.

Inte minst viktigt är för vilka brott denna åtgärd får användas. Här föreligger en ändamålsglidning bort från terrorsim. Beslutet blev att länderna själva får bestämma. Parlament och kommission lyckade begränsa det till allvarliga brott, men den definitionen görs i varje land och är helt olika. Det lär leda till förslag om harmoniserade straffsanktioner från EU. Förslag om 4 års fängelse för fildelning ligger redan i rättsutskottet (med stöd av regeringarna). Den s.k. arresteringsorderns brottslista (som ursprungligen skrevs i USA och ålades EU via FN) kan bli en vanlig grund för datalagring, det vill säga den lista som somaliesvenskarna fastnade i. Dess första punkt är kriminella organisationer.(Grupptänkande i stället för vårt normala synsätt att individen är skyldig till ett brott). Listan inbegriper även fildelning, viss varuhandel, folkbokföringsbrott (skatter), flyktingar, främlingsfientlighet och en hel del annat som näppeligen kan definieras som terrorism. Det är ett lustigt sammanträffande att de starkaste lobbyisterna för förslaget har varit de stora, huvudsakligen amerikanska film- och musikbolagen.

Dataskyddsombudsmännen i alla EU-länder är kritiska till förslaget liksom EU:s dataskyddsombudsman, som har hänvisat till rättsfall i Europadomstolen som tyder på att lagstiftningen kan strida mot grundläggande rätt (privatlivets helgd art. 8). Det är lätt att bli blind av hat över attackerna i Madrid och London. Men det är just i krigstider det gäller att hålla huvudet kallt, stå upp för mänskliga rättigheter och finna en balans i åtgärderna som ligger inom våra demokratiska, rättsstatliga ramar.

Det är inte skäl nog att avskaffa det europeiska dataskyddet för att det finns länder som så önskar. Tidigare förhandlingar om passagerarlistor och om ”safe harbour” med USA har varit komplicerade. Däremot har dataskyddet kunnat hanteras i relation till Canada och Australien. Det europeiska dataskyddet är något vi ska vara stolta över. Dataskyddet bör inte minimeras utan utvidgas till att utöver inre marknaden även omfatta inre säkerhetsfrågor. Så länge dessa, på grund av bristen på nytt fördrag, inte kan prövas av EG-domstolen finns det ett bättre skydd för boskap i EU än för en människas grundläggande rättigheter. Det gör lagstiftning av datalagringens typ än mer osmaklig.

De data om oss som skall lagras skall även utbytas inom EU, men varje medlemsland kan dessutom skicka våra telefonsamtal, e-post mm vidare till tredje land och därmed försvinner den europeiska kontrollen. Det nödvändiga informationsutbytet ska inte hindras, men hanteringen av data visavi tredje land borde harmoniseras.

Förslaget borde ha avvisats av konstitutionella, demokratiska, tekniska, industriella, kommersiella och konsumentpolitiska skäl. Det blir lite löjligt att tala vackert om europeisk debatt, demokrati, dialog och bättre lagstiftning (”better regulation”) när man samtidigt nonchalerar just dessa principer på ett så flagrant sätt som i detta fall.

Om det visar sig att förslaget strider mot artikel 8,2 i Europarådskonventionen, och dess krav på att detta är en ”nödvändig åtgärd”, kommer länder som i rådet röstat mot detta ändå att tvingas införa regler som strider mot de mänskliga rättigheterna i Europarådskonventionen. Ett villkor för EU-medlemskap är att man inför Europarådskonventionen i sin grundlag. Kan EU tvinga en medlemsstat att bryta mot sin konstitution när det gäller mänskliga rättigheter - samtidigt som vi kräver att Turkiet ska införa mänskliga rättigheter? Om länderna inte inför lagen måste Kommissionen ta dem till domstol för att de inte inför en lag som bryter mot mänskliga rättigheter. Jag kan inte se annat än att EU då är i en konstitutionell kris.

Så länge EU inte har en bindande rättighetsstadga, måste EU ansluta sig till Europarådskonventionen, om vi inte vill riskera att det antas lagar i EU som strider mot mänskliga rättigheter. Hade vi fått det nya fördraget hade detta inte varit ett problem.

Att tumma på och urholka våra grundläggande fri- och rättigheter vore att ge efter för de terrorister som inget hellre vill än att förstöra våra demokratier.

Charlotte Cederschiöld (m)
Europaparlamentariker, rapportör för inre marknadsutskottets yttrande om datalagring