I praktiken diskriminerar en statlig myndighet en stor grupp människor.

Kristian Åslund

Socialstyrelsen har nyligen utrett möjligheten för legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att engagera sig i olycksfallsberedskap på frivillig basis. Svenska Röda Korset har bedrivit sådan verksamhet inom första hjälpen-grupperna sedan 1902, i nuvarande form sedan 1986.

Ni har säkert sett oss; i regn och rusk står vi i våra röda kläder och arbetar ideellt på fotbollscuper, konserter, skolavslutningar, musikfestivaler och många olika sorters idrottsevenemang. De frivilliga är helt vanliga människor som fått sin utbildning i första hjälpen av Röda Korset, vissa är sjukvårdspersonal i grunden men många har helt andra jobb som lärare, lastbilschaufförer, forskare, ekonomer, systemvetare, laboratorieassistenter och annat. Det gemensamma är att samtliga brinner för att hjälpa andra människor i utsatta situationer.

Det här utreddes 2008 av Socialstyrelsen som gav utslaget: ”När någon som innehar legitimation att utöva ett visst yrke inom hälso- och sjukvården på fri-villig väg, inom till exempel Röda Korsets regi, tar hand om någon bör en sådan situation inte betraktas som vård inom hälso- och sjukvårdsverksamhet varför någon journal- föringsplikt inte föreligger”.

Dock ändrar Socialstyrelsen uppfattning av oklar anledning och i en promemoria från juni 2011 fastslås att legitimerad personal ska ses som yrkesutövande på sin fritid, även om de bara ger första hjälpen.

Följden blir att Röda Korset måste stoppa samtliga legitimerade personer från grupperna den 1 november och många grupper i Sverige kommer att bli tvungna att lägga ner sin verksamhet.

Effekten av promemorian blir att gränsen mellan sjukvård och första hjälpen mer beror på vem som utför hjälpen än vad som faktiskt utförs.

Hur ser då verkligheten ut på ett uppdrag? Under uppdragen bedrivs olycksfallsberedskap, det vill säga endast första hjälpen ges utan några inslag av sjukvård, det finns inga läkemedel och ingen ambulans. Sker en svårare skada eller sjukdoms- tillbud kontaktas alltid ambulans via 112 och Röda Korset ger bara första hjälpen tills ambulansen är på plats, oavsett om det är fritidspedagogen Josefin eller sjuksköterskan Kristian som är engagerad.

2011 gjordes en översyn av Röda Korsets verksamhet med första hjälpen med syfte att klargöra om denna behövde förändras för att vara anpassad till samhället i dag. Utredaren fastslår verksamheten som en viktig komplementär resurs i samhället i dess nuvarande form. Representanter från akutsjukvården, polisen, socialtjänsten, ordningsvakter, uppdragsgivare och säkerhets-ansvariga förde enhälligt fram sin uppskattning av verksam- heten, en önskan om att första hjälparna skulle bli fler och finnas ute bland allmänheten oftare – och samtidigt en oro för en framtid utan dem.

Vad blir följderna på sikt för ideellt engagemang? Kan föräldrar som är sjuksköterskor ta på sig att arbeta på en fotbollscup för ungdomar? Kan BRIS ha psykologer i sin telefonjour? Kan läkare engagera sig i Sjöräddningssällskapet? Följden kan bli att hela det sociala engagemanget och skyddsnätet som finns i dag nedmonteras.

Men framför allt, i praktiken diskriminerar en statlig myndighet en stor grupp människor genom att begränsa vad legitimerad personal får göra på sin fritid. Samhället går miste om ett stort antal människor som vill engagera sig frivilligt!

KRISTIAN ÅSLUND

sjuksköterska, doktorand vid Katastrofmedicinskt centrum vid Linköping universitet, inriktad mot trauma och första hjälpen, första hjälpare i Röda Korset