Det är inte bristande uthållighet – som Wilhelm Agrell hävdar utan bristande tillgänglighet som begränsar Försvarsmaktens möjlighet att ge och ta emot militär hjälp av våra grannar. På grund av den tidigare försvarspolitikens krav kan Sverige bara ha en tredjedel av den nationella insatsorganisationen – eller cirka 11500 man – redo för insats inom ett år. Övriga två tredjedelar av dagens insatsorganisation kräver mellan ett och tre år för att bli redo för insats. Då har krig och konflikter sedan länge avgjorts.

Ett försvar med för låg tillgänglighet kommer att springas förbi av händelseutvecklingen långt innan uthålligheten spelar någon roll. Det är genom hög tillgänglighet som tröskeln för attack mot Sverige görs hög. Den som eventuellt skulle hysa sådana planer kommer i framtiden veta att Sverige kommer att ha hela insatsorganisationen – 50000 män och kvinnor – redo för insats på någon dag till någon vecka. Det är avskräckande och ger tid, om så skulle krävas, att verka tillsammans med andra.

Det kommer inte att finnas pappersförband i insatsorganisationen. Förbanden kommer att vara utbildade, utrustade, övade och dessutom – för första gången på decennier – erfarna som förband.

Sverige måste mycket bättre möta utvecklingen i såväl Nato, som EU och Ryssland som går mot snabbtillgängliga och snabbrörliga insatsförband. Vägen att klara detta är övergång till stående och kontrakterade förband. De stående förbanden har omedelbar tillgänglighet. De kontrakterade har hög tillgänglighet för värnet av Sverige, men kan också användas, i första hand, för planerade rotationer.

Numerären är heller inte låg. Polen med 40 miljoner invånare planerar för en insatsorganisation om 90000 man. Redan år 2014 kommer 45000 av de planerade 50 000 att finnas på plats enligt ÖB.

Att det finns enskilda anställda innebär inte att Sverige får ett yrkesförsvar. Det är balansen mellan anställda och kontrakterade som styr detta.

Det svenska försvaret har mer än 15000 anställda idag, varav 9500 officerare och en särskild utlandsstyrka med anställda soldater. Agrell har därför fel när han hävdar att en mindre andel stående soldater skulle förvandla försvaret till ett yrkesförsvar. De kontrakterade soldaterna, med civila arbeten som grund, ska utgöra tre fjärdedelar av soldaterna i armén, de stående och tidsbegränsat anställda soldaterna endast en fjärdedel. Agrell påstår att de kontrakterade skulle tvingas att göra insats internationellt. Något sådant förslag finns inte i propositionen. Så är det inte ens för dagens anställda soldater i utlandsstyrkan.

Däremot bygger Sverige säkerhet tillsammans med våra grannar i Norden och EU. Sverige har ställt sig bakom solidaritetsparagrafen i Lissabonfördraget och i bred enighet vidgat den till innehåll och geografi, bland annat till att omfatta Norden.

Det går inte att se en situation där endast ett land i närområdet utsätts för allvarligt militärt hot. Sverige kommer inte att stå passivt om ett grannland drabbas. Vi utgår från att inte heller de skulle stå passiva om Sverige hotades.

Vi skall kunna ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt. Sverige värnas inte bara vid gräns. Konflikter skall hindras från att nå vår gräns.

Värnplikten fungerar inte med detta nya vidgade närområdes- och Östersjöperspektiv. Den fungerar bara för insatser i landet. Det är därför vi idag har ett tudelat försvar, med en nationell insatsorganisation med för låg tillgänglighet och en särskild anställd utlandsstyrka, där förband byggs upp för insats internationellt och läggs ner när de kommer hem igen och är som allra bäst. Detta är ineffektivt och kvalitetshämmande.

Många är positiva till militär grundutbildning. Det är därför en övergång till rekrytering på frivillig grund är möjlig. Det rekryteringsbehov Försvarsmakten ser framför sig är omkring 4000 personer per år, som sedan bidrar med sin kunskap och erfarenhet under längre tid än idag. Det behovet klaras utan plikt. Då är det svårmotiverat att dussintals unga fortfarande fängslas varje år för att de inte vill.

Många är överens med regeringen om att Sveriges försvar måste stärkas. Det kan inte ske om alla strukturer skall vara som de är idag. Då får vi inte ett försvar med hög tillgänglighet och användbarhet för insatser i Sverige, i närområdet och utanför närområdet.

Sten Tolgfors

försvarsminister