Bortser man från en del av vad som sägs, är det är glädjande att regeringen äntligen svarar på tilltal!

Jag vill gärna framhålla att det finns en rad åtgärder från regeringens sida som är positiva. En är reformeringen av försvarets befälssystem. En annan att man tycks acceptera att det nationella försvarets intressen existerar.

Försvarsminister Sven Tolgfors och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann avfärdar den 13/6 min artikel med att jag ägnar mig åt ”politisk spelteori”. Det är ett enkelt och ytligt sätt att smita undan den verklighet jag lyfte fram den 10 juni. Nämligen att de nya moderaterna har övergett sina kärnväljare.

Det är inte teoretiskt om man påpekar att värdekonservativa väljare känner sig främmande i ett parti vars sekreterare säger att ”de nya moderaterna förvaltar arvet från 1968”. Inte heller är det teoretiskt att framhålla att en usel hantering av Sveriges säkerhetspolitik kan stöta bort stora grupper av alliansens väljare och få dem att stanna hemma i valet 2010.

Försvarsministerns uttalanden de senaste dagarna förstärker på flera sätt denna farhåga. Jag tänker då inte på vad han säger om ett utökat nordiskt samarbete, mot vilket det finns föga att invända, även om den nordiska ­dimensionen alltid rymt mer av vältalighet än reella åtgärder.

Tveksamheterna uppstår när Tolgfors målar upp en samlokalisering och gemensam ledning av norska och svenska luftstridskrafter.

Troligen menar han att vi skall tillverka ett tiotal nya JAS-flygplan av senaste version och stationera dem i Nordnorge. Men egentligen vet vi inte vad han har lovat eller står i denna fråga. Det förefaller som om flygplanen skulle inordnas i Natos stridledningssystem, vilket styrs av USA. I praktiken innebär det en svensk Natoanslutning.

Jag har inga problem med detta. Det finns bara ett antal frågor att besvara.

•Har en överenskommelse redan träffats med norrmännen?

•Är de beredda att acceptera ett samarbete, som av Tolgfors villkoras med att vi skall dra oss ur omedelbart om det säkerhetspolitiska läget försämras?

•Förutsätter det att Norge köper JAS?

•Är vår vilja att stationera ett antal plan i Nordnorge mer ett handelspolitiskt erbjudande?

•Kommer de i praktiken att flygas av huvudsakligen norska piloter? Är frågan överenskommen i samråd med Finland?

•Godtar Finlands regering att Nato övertar stridsledning av luftförsvaret av Övre Norrland?

•Är det Anders Borg som framtvingar att flottiljen i Luleå skall läggas ner för att pengar skall sparas och som driver Tolgfors till att iscensätta denna arktiska maskeradbal?

•Är vi verkligen beredda att frånsäga oss en nationell styrning av luftförsvaret i Övre Norrland?

•Är detta en fråga som sköts vid sidan av riksdagen, trots att den rör ett säkerhetspolitiskt avgörande med stor betydelse för nationens framtid?

Det finns fler frågor att ställa. Men dessa må räcka för att visa med vilket lättsinne de nya ­moderaterna hanterar rikets långsiktiga säkerhetspolitik. Här tumlar de runt i en politisk ­lekstuga med vad som är ytterst allvarliga frågor. En ansvarsfull regering agerar inte på detta sätt.

BO PELLNÄS

överste och säkerhetspolitisk kommentator