Folkpartiet vill föra makten över den ekonomiska politiken från riksdagen till EU:s byråkrati.

Jonas Sjöstedt

Det finns något både fascinerande och obegripligt över Folkpartiets besatthet av att Sverige ska införa euron och låta EU bestämma vår ekonomiska politik. Vi ska med trots att valutaunionen ser ut att rämna framför våra ögon, trots att euron vore en uppenbar ekonomisk och demokratisk nackdel för oss och trots att 87 procent av Folkpartiets egna väljare avvisar EU:s valutaunion.

Nu är det den nya stabilitetsunionen som har skapats för att försöka rädda euron som ledande folkpartister vill att Sverige ska vara med i. Men argumenten för att avstå är starka. Åtgärderna i unionen syftar till en extrem åtstramningspolitik men gör inget åt de egentliga orsakerna till eurokrisen.

Stabilitetsunionen flyttar makt över den ekonomiska politiken från folkvalda till slutna EU-organ. Stabilitetsunionen låter bankerna gå fria medan krisens börda ska vältras över på skattebetalarna. Dessutom var svenska folket klokt nog att rösta till EMU i folkomröstningen 2003. Om vi ansluter oss till den nya unionen kommer vi att underställa oss centrala delar av den EMU-politik som väljarna tackade nej till.

Eurokrisen har flera orsaker. Till dem hör hög skuldsättning i vissa länder, att valutaunionen i sig påtvingar länder en felaktig penningpolitik som förstärker krisen och att risktagandet i bankerna och finanssektorn leder till stora förluster. Stabilitetsunionen har som syfte att rädda euron trots att valutan är en direkt bidragande orsak till krisen. Uppgörelsen slår också fast att de banker som äger obligationer inte ska behöva ta förluster när skulder måste skrivas ner som i det grekiska fallet. Notan ska istället sändas till skattebetalarna. Bankerna och euron ska räddas, vanligt folk ska offras, så lyder huvudbudskapet i förslaget.

Stabilitetsunionen för över makt över den ekonomiska politiken från medlemsländerna till EU. Ett land ska bara tillåtas ha 0,5 procent i årligt strukturellt budgetunderskott. Detta ska skrivas in i medlemsländernas grundlagar vilket ska övervakas av EU:s domstol. Länder som överskrider gränserna för underskott ska läxas upp av EU-kommissionen som kan utfärda rekommendationer om vad länderna ska vidta för åtgärder.

Stabilitetsunionen förordar även två lagförslag från kommissionen som innebär att dess mäktiga tjänstemän ska förhandsgranska medlemsländernas statsbudgetar innan de antas och kunna komma med krav på förändringar. EU-kommissionen ska också bedriva en starkare övervakning av den ekonomiska politiken i medlemsländerna. Folkpartiet vill därmed föra makten över den ekonomiska politiken från riksdagen till EU:s byråkrati.

Som en del i den nya unionen ingår att euroländerna ska kunna få lån via en ny mekanism i IMF som omfattar ytterligare 200 miljarder euro. 50 miljarder euro av de 200 ska komma från EU-länder som inte har euron. I EU-nämnden gav majoriteten regeringen mandat att gå vidare med IMF-lånet trots att regeringen inte kunde svara på vilka villkor som gällde för lånet, hur många miljarder det handlar om eller vilka länder som kommer att delta. Främst lär euroländerna behöva pengarna för att täcka kommande förluster i sina banker.

Det behöver inte vara fel att Sverige lånar ut pengar till andra länder via IMF, det har vi gjort förut. Men det är otroligt att majoriteten i EU-nämnden var beredd att skriva under en blank check utan att känna till vare sig belopp eller villkor. I praktiken ska vi ta över en del av eurozonens risker via det nya IMF-lånet.

Det finns bara en anledning för att gå med i stabilitetsunionen, det vore ett steg på väg in i euron. Men Sverige och Europa har inget att vinna på att vi ansluter oss till en valutaunion som är ett grundligt fiasko.

JONAS SJÖSTEDT (V)

riksdagsledamot