När de folkpartistiska riksdagsledamöterna Nina Larsson och Gulan Avci kräver att de övriga allianspartierna ska göra Folkpartiets fråga språktest för medborgarskap till sin, visar de att de ingenting lärt av det förra valets katastrofala tapp av liberala väljare (Brännpunkt 15/8).

FP tappade nästan varannan väljare och gick från 13,3 procents stöd till 7,5. Som en direkt följd fick förre partiledaren Lars Leijonborg och dåvarande partisekreteraren Johan Jakobsson gå under förnedrande former. Internt i partitoppen rationaliserades dock valförlusten bort. Man skyllde på den så kallade spionskandalen (en medarbetare till FP begick dataintrång hos Socialdemokraterna under valrörelsen och materialet användes av ledande folkpartister).

Professor Sören Holmberg vid SOM-institutet i Göteborg visade dock att spionskandalen bara stod för någon procent av väljartappet. Och i FP:s egen eftervalsanalys berättade avhopparna att ”kravretoriken kändes hård och främmande” och att ”Centerpartiet upplevdes som ett bättre socialliberalt alternativ”. Enligt analysen gick det så långt att kandidater på FP:s valsedel istället röstade på Centerpartiet.

Strax före valet hade Leijonborg och Björklund konfronterats med påståendet att de planerade att göra FP till en svensk variant av det danska partiet Venstre i SVT:s dokumentär Snällfällan. Venstre blev framgångsrikt efter att man på ett populistiskt sätt krävt hårdare integrationslagar och minskad flyktingmottagning.

Efter ett inledningsvis avvärjande svar, fick reportern Erik Sandberg ändå brasklapparna: ”att möjligen är det så att problemen med invandring är större i Danmark” och att ”möjligen är vi på väg att få samma problem med invandringen i Sverige”. Därmed öppnades dörren för att Folkpartiet skulle kunna följa i Venstres spår. Att så blev fallet märks tydligt i ordbruk och retorik.

Jan Björklunds utspel om lagstiftning mot burka i skolan är ett tydligt exempel hur man på danskt vis problematiserar och misstänkliggör invandrare. Integrationsminister Nyamko Sabunis förslag att flyktingar ska ha kortare föräldraledighet, ett annat. Språktestet återigen, ett tredje.

Att språktestet blev en framgång och valvinnare 2002, byggde på FP:s stora förtroendekapital i frågor som rör internationellt bistånd, flyktingmottagning och mänskliga rättigheter. Att samma språktest blev ett sänke i valet 2006, berodde på att förtroendekapitalet förverkats i en rad populistiska och främlingsfientliga medieutspel, vilka gjordes med partiledningens goda minne.

Gulan Avci låg bland annat bakom förslaget om ”automatisk utvisning av utlänningar som begår brott”, som gör en tydlig koppling mellan invandrare, integrationsproblem och brottslighet.

Jag tvivlar på att FP:s traditionella väljarbas av akademiker, lärare och frisinnade låter sig förledas av partiledningens retorik, vilken påstår att förslagen är framtagna ”för invandrarnas eget bästa”.

Om ambitionen är att röstmaximera och segla på den främlingsfientliga opinionsvind som blåser över Europa, så har man läst det svenska liberala landskapet fel. Det senaste landsmötet avvisade Sabunis förslag om ett test för svenskt medborgarskap. Det är en tydlig signal om att man ute i folkpartilandet fått nog av den här typen av repressiva utspel med udden riktad mot invandrarna.

Att göra burkaförbud, språktest och kortare föräldraledighet för flyktingar till huvudfrågor, fyra veckor före valet, förstärker bara bilden av att Folkpartiets ledning fiskar i grumligt vatten och spelar på främlingsrädsla.

Enligt medieanalysföretagen Retriver och Synovates undersökning i juli är Jan Björklund en belastning och det största hindret för att 24 procent av väljarna ska lägga sin röst på Folkpartiet. En kvalificerad gissning är att det är den hårda framtoningen av kravliberalismen som är problemet, eftersom man enligt undersökningen ”önskar mer socialliberalism”. Språktest, burkaförbud och kortare föräldraledighet för flyktingar är således inga vinnande valfrågor i Sverige.

Likabehandling är en grundbult inom liberalismen. Eller som min liberalt sinnade vän kirurgen uttryckte det: ett liberalt parti, som inte uppfattas som liberalt, har problem.

MIKAEL TROLIN (FP)

ordförande för Liberal mångfald i Stockholm, riksdagskandidat