Inget parti har gjort mer för Europas sak i Sverige än Folkpartiet. Vårt studentförbund tog ställning för svenskt medlemskap i EEG först av alla 1961, på resan genom EG till dagens EU har liberaler alltid stått Europa bi. Det var rätt då och det är rätt nu.
Kan man inte hushålla med de resurser som ges ska vi inte tillföra nya.
Erik Scheller.
Även i krisens år måste vi se att det europeiska samarbetet varit en stor framgångssaga. Som fyrbåk för demokratiska värderingar har det lyft stater till rättsstater, som frihandelsområde har det lyft miljoner ur fattigdom. Det har rivit hinder mellan människor och den fria rörligheten har segrat på vår kontinent. Det är rimligt att de enda partier som i dag vill ställa vårt land utanför är de som skickade kondoleansbrev när Berlinmuren föll, eller de som vill bygga murar runt Sverige.
Liberaler har ett ansvar att försvara Europa från de höger- eller vänsterpartier som i tidens turbulens längtar tillbaka till stängda gränser eller nationalistisk suveränitet. Det är ett ansvar som Folkpartiet bär i Sverige, Radikale Venstre möter i Danmark och Liberaldemokraterna tar i Storbritannien. Runt om kontinenten svarar systerpartierna upp - utgångspunkt är att Folkpartiet stolt måste förbli Sveriges mest europavänliga parti.
Med det kommer ett särskilt ansvar att tolka europatanken i takt med tiden och föränderlig fakta. När det gemensamma projektet nu står inför sin största omprövning hittills måste därför mitt parti stanna upp och reflektera. EU:s skuld- och förtroendekris kräver stora förändringar. Tilltron till politiker och institutioner tryter. Folkpartiets tilltro till allt vi förut varit för kan inte gå oförändrad.
Fakta är att den ekonomiska krisen sliter i Europa. Eurozonen har statsskulder på 90 procent av dess BNP och tillväxten har fallit i takt med att underskotten stigit. Sedan Sverige inträdde i EU 1995 har eurozonens tillväxt varit anemiska 0,4 procent per år. Av världens länder är det nu enbart Zimbabwe och Haiti som de sista tio åren tappat mer av välstånd än eurons tredje största ekonomi Italien, en nation som i sommar inte ens räknas som krisland. Människor faller i dagens Europa tillbaka i den fattigdom unionen tidigare lyft dem ur.
Hur framtidens valutasamarbete ska se ut diskuteras, och ska diskuteras, brett och djupt. Inriktningen är inte uppenbar. Mer samarbete krävs inom vissa områden, inom andra kan det vara önskvärt att integrationen tar helt halt. Eurosamarbetets utbredning i dag - till yta och innehåll - är sannolikt inte rätt.
Lika oklart är hur det bredare ekonomiska ramverket inom EU bör utformas. För de som tror på lägre skatter och en begränsad stat är det inte givet att mer makt ska flyttas till en stad som lägger nittio cent av varje euro på jordbruksstöd och regionalpolitik.
Den slutsats jag når är att Folkpartiet mot denna bakgrund bör ompröva centrala delar av sin Europapolitik. Att stå Europa bi kan också vara att stå upp mot Bryssel. Det är 2012 inte rimligt att mitt parti argumenterar för en snabb ny folkomröstning om euron, och det är helt orimligt vi tagit ställning för en EU-skatt. Kan man inte hushålla med de resurser som ges ska vi inte tillföra nya.
2014 bör Folkpartiet i stället möta väljarna med en ödmjukare inställning till EU och euron. Utan krav på en ny snabb euroomröstning och utan ställningstagande för ett Bryssel med beskattningsrätt. Folkpartiet bör i stället stå upp för det i samarbetet som fungerat; ännu mer rörlighet för människor, ännu mer rörlighet för varor och ännu mer spridande av de demokratiska liberala värderingarna. Så formas ett engagemang för Europa som är genuint, snarare än religiöst.
ERIK SCHELLER
förste vice ordförande Liberala ungdomsförbundet
