Nyligen publicerades en rapport från bla Rädda Barnen och Karolinska Institutet angående de så kallade apatiska barnen. Rapporten presenterades i SvD med förstasidesrubriken ”Våldsamma upplevelser orsaken till barns apati”.
Dessvärre håller inte den slutsatsen för en vetenskaplig granskning. Vår kritik har framför allt två huvudbeståndsdelar.
1. Utredarna har studerat en begränsad grupp, 33 barn. Man konstaterar att gruppen sannolikt inte är representativ för alla barn med apati. De statistiska beräkningarna vilar därmed på så osäker grund att de blir oanvändbara, rentav missvisande.
Likväl tycks man, tvärtemot vetenskapliga grundregler, dra slutsatser om hela gruppen apatiska barn.
2. All erfarenhet säger att en mycket stor andel av asylsökande barn har varit med om traumatiska händelser, i hemlandet, under flykten, ibland även i Sverige. Och sannolikt är det ett väsentligt skäl till att många av dem har svåra psykiska besvär.
Det är också väl känt sen tidigare, att även de apatiska barnen ofta upplevt traumatiska händelser.
Men varför blir en del barn som upplevt trauma apatiska medan andra reagerar på andra sätt? Det svarar inte rapporten på.
Vi menar, att om man på ett vetenskapligt hållbart sätt hävdar att trauma ligger bakom det apatiska tillståndet, så måste man också förhålla sig till frågan: Varför blir inte alla svårt traumatiserade barn apatiska? Inga ensamkommande barn har blivit apatiska – trots att de ofta är traumatiserade. Inga barn som kom från krigets Jugoslavien på 90-talet blev apatiska – trots att de ofta hade förfärliga krigsupplevelser i bagaget.
Vi vet att över 400 barn blev apatiska i Sverige. Men vi vet inte varför. Med stor sannolikhet är trauma en starkt bidragande faktor. Men den räcker inte som förklaring.
Traumatisering räcker inte som förklaring till varför 400 barn under kort tid och just i Sverige drabbades så hårt.
Verkligheten är betydligt mer komplicerad än att den låter sig förstås utifrån en faktor.
Sten Lundqvist, verksamhetschef, BUP:s specialenheter, Stockholm
Lotta Wiberg, ansvarig för samordningen av
Stockholms läns behandling av de apatiska barnen 2004–2008
Fortfarande oklart varför barn blir apatiska
Fler kommentarer 0
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet






