Alla försvarsintresserade har kanske inte huvudsakligen tänkt sig att bli heltidsanställda yrkessoldater.

Stefan Kristiansson och Mike Winnerstig

Vår omvärld är under förändring. De säkerhetspolitiska relationerna mellan USA och Ryssland försämras, inte bara vad gäller synen på till exempel konflikten i Syrien utan också vad gäller fundamentala värderingar, som den amerikanska så kallade Magnitskij-lagen om mänskliga rättighetsfrågor i Ryssland. Från ryskt håll pågår en militärreform som redan har lett till en ökad rysk operativ förmåga.

Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att konflikthotet i vårt närområde ökar. Ryssland har sina mest direkta säkerhetspolitiska problem kring sina södra gränstrakter. Men det kan leda till att viljan att använda – eller att hota med att använda – militära maktmedel i Östersjöområdet kan växa. Vi pratar inte här om den gamla tidens invasioner, utan till exempel om påtryckningar relaterade till energileveranser. Samtidigt har de flesta andra länder i svenskt område har under de senaste tio åren minskat sin försvarsförmåga högst väsentligt.

Även Sverige har dramatiskt förändrat sin försvarsmakt under denna tid. Den försvarsmaktsstruktur som överbefälhavaren (ÖB) nu bedömt vara färdig och utvecklad först år 2019, designades för en annan – och avsevärt fredligare – omvärldsbild. Detta gäller särskilt volymen. Som ÖB nyligen bekräftat räcker det totala planerade antalet soldater och sjömän, cirka 55 000 varav runt hälften i hemvärnsförband, endast till att möta begränsade militära hot i högst en riktning. Om omvärldsutvecklingen skulle försämras måste försvarsmakten kunna växa i storlek.

Rekryteringen till försvarsmakten sker numera på helt frivillig väg, både vad gäller heltidsanställda och så kallade tidvis tjänstgörande soldater. I princip måste alltså försvarsmakten agera som vilken arbetsgivare som helst för att locka till sig den bästa och mest lämpade arbetskraften. Internationell erfarenhet talar emellertid ofta för att denna typ av rekrytering blir avsevärt dyrare än planerat, eftersom ”arbetet” som soldat är mycket speciellt jämfört med de flesta andra yrken, och om inte villkoren är tillräckligt goda – och därmed dyra för arbetsgivaren – kan en rekryteringskris uppstå. Det gäller därför för försvarsmakten att ha en god precision i sitt rekryteringsarbete.

För att lösa detta borde försvarsmakten i ökad omfattning utnyttja den potential som finns i de frivilliga försvarsorganisationerna. Dessa idag arton organisationer med närmare en halv miljon medlemmar har olika karaktär; en del skapades enkom för att lösa uppgifter inom det gamla totalförsvaret, medan exempelvis skytteorganisationernas specialkompetens först på senare år tagits i anspråk för skytteutbildning av försvarsmaktens anställda.

Gemensamt för samtliga frivilliga försvarsorganisationer är en stark vilja att bidra till både försvarsmaktens förmåga och till samhällets säkerhet i stort. På många sätt har försvarsmakten under senare tid kommit att tydligare uppskatta de frivilliga försvarsorganisationer som direkt stödjer försvarets verksamhet, såväl vad gäller uppdrag som medelstilldelning.

Alla försvarsintresserade har kanske inte huvudsakligen tänkt sig att bli heltidsanställda yrkessoldater, som är den mest iögonenfallande positionen i det nya försvaret. Men det finns många andra positioner, inte minst som tidvis tjänstgörande soldater, och det förefaller vara här som försvarsmaktens rekryteringsproblem varit störst. För att lösa dessa problem skulle försvarsmakten vinna på ett närmare samarbete med de frivilliga försvarsorganisationerna, inte minst ur ett rekryteringsperspektiv.

Svenska Pistolskytteförbundets försvarsmaktsinstruktörer genomför redan idag ett stort antal insatser i form av skytteutbildning av militär personal. Vi är också, som en av ett flertal likasinnade frivilliga organisationer, beredda att vidta andra åtgärder för att hjälpa försvarsmakten med sin verksamhet, exempelvis genom att upplåta våra stora tävlingar och andra plattformar till försvarsmaktens rekryteringsprocesser. En sådan direktkontakt med en stor, relevant målgrupp skulle bli mycket billig för försvarsmakten och sannolikt ha avsevärt mer rekryteringsmässig precision än aldrig så storstilade och dyra reklambyråkampanjer gentemot allmänheten.

Vi vill alltså ta vårt ansvar för att försvarsmakten får optimala rekryteringsmöjligheter, och förutsätter att försvarsmakten kan kvittera detta genom att ge oss adekvata övnings- och tävlingsförutsättningar, till exempel säkerställd tillgång till militära skjutfält och en ökad interaktion med försvarsmakten även på det lokala planet.

Detta skulle bidra till en fortsatt folkförankring av försvarsmakten och ge även ett frivilligt rekryterat försvar möjligheter till snabbare expansion om det säkerhetspolitiska omvärldsläget skulle försämras.

STEFAN KRISTIANSSON

generalmajor och förbundsordförande för Svenska Pistolskytteförbundet

MIKE WINNERSTIG

fil dr i statsvetenskap och vice ordförande för Svenska Pistolskytteförbundet